Fredrik Stork

Kolinlagring är i dag ett högaktuellt ämne <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/kol-kan-bli-den-nya-grodan/">inom växtodlingen</a>. I ett projekt som pågår just nu testas ett system där odlare testar olika metoder för att lagra koldioxid på gårdarna och ersätts med 1 000 kronor per inkapslat ton av köpare som vill kompensera för sina utsläpp.

Men det finns även andra intressanta tillämpningsområden. Min absoluta förhoppning är på sikt att varje halmpanna ska utrustas med teknik för koldioxidavskiljning, det som populärt kallas BECCS eller Bio CCS. Då kan koldioxiden transporteras på tankbil och båt och pumpas ner i den norska berggrunden.

Men innan teknikutvecklingen kommit så långt är frågan kanske mest relevant för landets djurbönder och biogasproducenter. Här är koldioxiden nämligen en lågt hängande frukt, eftersom stora mängder koldioxid redan avlägsnas i samband med biogasuppgraderingen.

Den här framtidsspaningen är heller inte så avlägsen som man först kan tro. När jag kastade ut frågan till två aktörer, Göteborg Energi och ett större lantbruk, sade sig båda redan ha börjat spåna kring vad de skulle kunna göra med koldioxiden på sikt.

Några som också har undersökt potentialen är <a href="https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1440959/FULLTEXT01.pdf">Josefine Harrius och Amanda Larsson</a> som nyligen avslutade sina studier vid Linköpings universitet. I sin masteruppsats, som håller riktigt hög klass, har de kartlagt hela avskiljningskedjan från biogasanläggningen till möjliga slutförvar.

En av deras kanske viktigaste slutsatser är att den här metoden snabbt skulle göra den redan klimatvänliga biogasen ännu bättre, ja kanske rent av till det bästa alternativet, eftersom den skulle generera faktiska minusutsläpp. Biogasen innehåller i dag nämligen 25-50 procent koldioxid som måste avlägsnas i samband med uppgraderingen. Den här gasen ska dessutom vara lättare och billigare att avskilja än att exempelvis fånga upp koldioxiden från skorstenen på ett värmeverk.

I sin strävan att lyfta fram lågt hängande frukter förespråkar de båda rapportförfattarna i första hand att koldioxiden ska blandas in under härdningsprocessen när betongen stelnar för att på så sätt kapslas in för all framtid.

Men det finns även andra användningsområden. Koldioxiden kan exempelvis säljas till:

• De industrier som nu är under uppbyggnad för att göra om koldioxiden till metanol och andra biobränslen,

• växthusodlare som vill öka sin avkastning – om den inte, som jag föreslår här ovan, pumpas ner i berggrunden.

Ska koldioxiden användas inom livsmedelsindustrin och växthusnäringen ställs dock mycket stora krav på renhet, till skillnad från betongindustrin som inte alls är likna kräsen.

Här är det också en fördel att biogasproducenterna redan har vanan inne att hantera komprimerad gas.

Enligt rapporten släpper Tekniska verken i Linköping ut 9 450 ton koldioxid från biogasproduktionen varje år, så detta är på inget sätt en metod som ensam kommer att rädda klimatet. Snarare ligger potentialen i att skapa så många produktionsströmmar som möjligt för den avlägsnade koldioxiden. Bara då kan man skapa en marknad som kan gynna både små och stora aktörer, som i sin tur kan ge upphov till ny teknikutveckling. För att detta ska lyckas krävs också en gemensam logistik och en politisk vilja.

Småskalig koldioxidavskiljning är så klart heller ingenting som man kan bli rik på. Men som alltid handlar ju förtjänst om hur mycket pengar man kan dra in i förhållande till kostnaderna och arbetsinsatsen.

Kanske blir det i framtiden möjligt att ta vara på den koldioxid som produceras i biogasanläggningarna. Används den i betongframställningen eller om den pumpas ner i berggrunden blir det en form av Bio CCS, där CCS står för carbon capture and storage.

LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/oppnar-for-lantbrukare-att-salja-koldioxidcertifikat/">Ny odlartjänst för att sälja koldioxidcertifikat</a>LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/kol-kan-bli-den-nya-grodan/">Kol kan bli den nya grödan</a>LÄS OCKSÅ: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/klimatet-ny-affarside-for-salixodlare/">Klimatkompensation i Sverige ny affärsidé för salixodlare</a>

<h3>Fakta: Potentialen i siffror</h3>• Varje kubikmeter trä har bundit in cirka 750 kilo koldioxid som sedan kan avskiljas vid förbränning.• Värtaverket i Stockholm vill avlägsna 800 000 ton koldioxid varje år vid förbränning av biomassa. Det motsvarar hela Stockholmstrafiken. Kostnaden uppskattas till 1 000 kronor per inlagrat ton.• 1 000 kronor per ton är också det pris som marknaden är beredd att betala för kolinlagring i jordbruksmark, får vi lära oss i den <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/kolinlagring-ger-nya-intakter/">här ATL-artikeln</a>. Om det stämmer är det ett viktigt riktmärke att ha med sig i fortsatta beräkningar kring potentialen inom andra produktionsgrenar inom lantbruket.• En storproducent som Tekniska verken i Linköping släpper varje år ut 9 450 ton koldioxid från sin biogasproduktion. Frågan är nu om man kan ta vara på den på något smart sätt?• Varje person släpper enligt Naturvårdsverket i snitt ut mellan <a href="https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Klimat/Tre-satt-att-berakna-klimatpaverkande-utslapp/Konsumtionsbaserade-utslapp-av-vaxthusgaser/">3-4 ton koldioxid per år</a> om man räknar in boende, mat och alla transporter. Då ingår inte utsläpp från industri och offentlig sektor.

Underskatta inte marknaden för koldioxidinlagring. Många kommer i framtiden att vara beredda att betala dyrt för att göra avlat på sina klimatutsläpp, skriver Fredrik Stork.

”Min förhoppning är att varje halmpanna ska utrustas med teknik för koldioxidavskiljning.”

Marknadspriset för kolinlagring: 1 000 kronor per ton

Teknik

ATL:s Fredrik Stork: Många kommer i framtiden att vara beredda att betala dyrt för att göra avlat på sina klimatutsläpp.