Torbjörn Esping

Meteoriten som lämnades in till Naturhistoriska riksmuseet väger 14 kilo.

Det var i november som en stor bolid kom in i atmosfären med ett stort brak och brinnande lyste upp himlen innan den slog ned nära byn Ådalen utanför Enköping.

Meteoritjägare från när och fjärran drog till skogs för att leta efter resterna. Anders Zetterqvist och Andreas Forsberg hittade den 14 kilo tunga meteoriten.

– Det är mitt livs fynd, säger Andreas Forsberg.

Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist med det unika fyndet, järnmeteoriten från Ådalen, som föll den 7 november 2020.

Rymdstenen hittades på mark som ägs av Johan Benzelstierna von Engeström på Refvelsta gods. Han kräver nu äganderätten till meteoriten, och har tagit strid med upphittarna.

– Oavsett om det är en julgran eller en meteorit man tar, så ingår det inte i allemansrätten att ta saker av ekonomiskt värde på annans mark, säger Johan Benzelstierna von Engeström.

Han kallar stenen för Refvelstameteoriten och betonar att han inte tänker sälja den.

– Jag har för avsikt att långtidsdeponera den på ett svenskt museum. Men jag släpper inte äganderätten.

Upphittarna hävdar å sin sida att de är de rättmätiga ägarna av meteoriten från Ådalen.

– Traditionellt har alltid upphittaren kunnat behålla meteoriter, säger Andreas Forsberg och fortsätter:

– Det borde vara allemansrätten som gäller, precis som att man får plocka enstaka stenar i naturen när man prospekterar efter malm.

Så vem har rätt? Vem har egentligen äganderätten till den unika och värdefulla meteoriten?

Meteoriten är inlämnad till Naturhistoriska riksmuseet, som har låtit en advokatbyrå göra en rättsutredning. Utlåtandet är sekretessbelagt, men i ett brev till Engeström, Forsberg och Zetterqvist skriver museet att man inte med säkerhet kunnat avgöra frågan om vem som har rätt till meteoriten.

Markägarens advokat skriver att upphittarna kan ha gjort sig skyldiga till stöld. Enligt brottsbalken får man inte ta sten utan lov från annan mark. För fornfynd finns det en särlagstiftning, men inte för meteoriter, som därför måste räknas som vanlig sten.

Upphittarna anser att allemansrätten gäller och pekar på att praxis är att man får ta med sig stenar som inte är större än att de kan bäras. Och att myndigheten SGU faktiskt uppmanar allmänheten att gå ut och leta mineral. I Handbok för mineraljägare står det så här:

”Så kallad blockletning får, i dess enklaste form, också ske av vem som helst utan särskilt tillstånd och inom ramen för allemansrätten.”

Upphittarna hänvisar också till Rymdfördraget som slår fast att det inte finns någon äganderätt i rymden.

Naturvårdsverket konstaterar att sten finns med bland sådant som inte är tillåtet att ta med sig utan markägarens medgivande. Men skriver att det ändå knappast kan räknas som brottsligt att ta med sig enstaka mindre stenar från naturen.

Eftersom det inte finns någon tydlig lagstiftning som uttryckligen talar om vad som gäller för meteoriter kan striden mellan markägaren och upphittarna komma att avgöras i domstol.

LRF:s äganderättsexpert Björn Galant tror att markägaren kommer att gå segrande ur striden.

– Det är svårt att uttala sig bombsäkert då detta är en rymdsten. Men generellt gäller att stenplockning på annans mark inte ingår i allemansrätten. Stöd för detta finns i Jordabalken där det står att sten, grus, torv tillhör fastighetsägaren, säger han.

Markägaren tar strid med meteoritjägarna om ägandet av den mycket värdefulla rymdstenen som slog ned utanför Enköping i höstas.– Här gäller inte allemansrätten, säger Johan Benzelstierna von Engeström, som äger skogen där meteoriten hittades.

”Här gäller inte allemansrätten”, säger Johan Benzelstierna von Engeström.

Markägaren tar strid mot meteoritjägare

Företagande

Markägaren Johan Benzelstierna von Engeström tar strid med meteoritjägarna Andreas Forsberg och Anders Zetterqvist om ägandet av den mycket värdefulla meteoriten som slog ned utanför Enköping i höstas.