Många frågetecken kring brandflyget

Att skydda skogen från bränder borde alltså vara mycket viktigt, ja, det borde till och med vara ett samhällsansvar. Skogsbrandflyget bidrar till detta skydd. Men det är något som får skötas av glada amatörer i flygklubbar. Inget ont om dessa flygentusiaster naturligtvis, men borde inte denna viktiga verksamhet vara ordentligt organiserad? Är det rimligt att skogsbrandflyg bara finns där det finns villiga flygklubbar?

Det verkar som om verksamhetens omfattning är oklar. Hur mycket och var det flygs tycks det inte finnas någon samlad information om. Inte kan det väl vara så att ointresset för saken beror på att samhället numera tycker att det är bra med skogsbränder eftersom det finns en och annan art som gynnas av dem?

Å andra sidan: staten kan inte ta hand om allt som ideella krafter sköter i dag, det finns det inte pengar till, och det vore naturligtvis förfärligt om ideell verksamhet skulle försvåras.

Eller är det så att brandflyget inte upptäcker så särskilt många bränder? I så fall kanske dagens system förefaller rimligt.

Nu är det dock förändringar på gång. Den luftfartslag som kom 2010 sätter nu stopp för amatörflygklubbarnas så kallade hjälpflygtillstånd. EU-regler väntas komma 2014. Under två säsonger blir det problem, eftersom det som då krävs, bruksflygtillstånd, blir för kostsamt för flygklubbarna.

Aviserade EU-regler brukar omgärdas av farhågor, men i det här fallet verkar det som om det skulle gå att fortsätta med flygklubbarnas hjälp även efter 2104. Men det kan man inte veta säkert.

Skogsnäringens parter, till exempel skogsägarföreningar, skogsbolag och försäkringsbolag samt inte minst staten, borde intressera sig mer för frågan. Hur ska vi ha det? Om brandflyget gör en viktig insats förtjänar det en stabil organisation och finansiering. Kan detta kombineras med flygklubbarnas medlemmars behov av flygtimmar så är det väl bara bra.