Det är EU-parlamentets första jordbrukspolitiska reform på jämställd fot med medlemsländerna i Rådet, och parlamentarikerna gör sitt bästa för att visa att de inte kan köras över. Det har lett till en tolkningstvist över Lissabonfördraget om vem som har rätt att sätta bland annat referens- och interventionspriser.
Rådet och EU-kommissionen hävdar att det är Rådet ensamt som har den beslutsmakten, medan EU-parlamentet anser att de ska ha medbestämmande, på samma sätt som i den övriga jordbrukspolitiken.
Tolv timmar innan jordbruksministerrådets ordförande Simon Coveney ska träffa EU-parlamentets förhandlare för vad som är tänkt att vara en sista förhandlingsomgång gäller det för ordförandeskapet att hitta en lösning som blidkar både Rådet och parlamentet.
Samma sak gäller för de områden där långtidsbudgeten och reformen av jordbrukspolitiken överlappar. Regeringscheferna beslutade ju om att det ska vara frivilligt för medlemsländerna om de vill sätta ett tak för hur höga direktstöden kan bli redan i februari.
Jordbruksministrarna kan inte gärna gå emot sina egna chefer, men EU-parlamentet har ännu inte godkänt långtidsbudgeten och är inte pigga på att ge grönt ljus åt delar av den genom en överenskommelse om jordbrukspolitiken.Erlandsson skeptisk
En kompromiss för obligatorisk stödminskning, liknande dagens modulering, kallat degrissivitet, har lanserats. Då beläggs alla stöd över en viss nivå, säg 150 000 euro, med en procentuell minskning. Det skulle ge EU-parlamentet möjlighet att hävda att de har påverkat långtidsbudgeten, samtidigt som det inte är ett regelrätt stödtak.
Eskil Erlandsson kan inte acceptera ett stödtak, och är skeptisk även till degrissivitetsförslaget.
- Det är på gränsen, egentligen bara en omformulering av samma sak.
Vid niotiden på tisdagskvällen förberedde ordförandeskapet ett nytt förslag för jordbruksministrarna.