Sara Johansson

Den svenska referensnivån för avverkning är bestämd. Men det är inte säkert att striden är över.

Frågan om hur den svenska skogens klimatbidrag ska mätas fortsätter att vålla konflikter. Förhandlingarna på EU-nivå var hårda om vilka valmöjligheter medlemsländerna ska ha när de bestämmer från vilken nivå skogens utsläpp och upptag av klimatgaser ska mätas. Slutresultatet presenterades som en vinst för den svenska skogsindustrin. Men frågan var inte så avgjord som den verkade.

Ordet ”intensitet” var ett nyckelord i LULUCF-förordningen under förhandlingarna. Det kopplades till historisk avverkning och de som ville ha historiska referensnivåer ville ha kvar ordet. De som ville att nivån skulle kunna ta höjd för en ökning av skogsbruket ville ta bort det. Båda sidorna kan sägas ha fått som de ville, och det är där dagens konflikt uppstått. ”Intensitet” togs bort från de direkt styrande artiklarna i förordningen, men fanns kvar i den inledande textens så kallade skälsatser.

Därmed blev det en tolkningsfråga om man skulle ta hänsyn till historisk avverkning. För Sveriges del stod valet mellan en historisk referensnivå där avverkningen motsvarar 92 procent av tillväxten i skogen, eller en nivå där avverkningen motsvarar 100 procent av tillväxten. SLU fick i uppdrag att ta fram ett förslag på en klimatbokföringsrapport där referensnivån ingår. Efter att ha beretts i regeringskansliet utökades uppdraget till att SLU skulle räkna på både 92-procents- och 100-procentsnivån.

– Eftersom vi inte var riktigt överens mellan departementen var vi tvungna att ha båda referensnivåerna uträknade, säger Johan Kristensson, departementssekreterare på miljö- och energidepartementet.

Han vill inte peka ut några specifika departement som de stridande.

Under tiden blev andra länder klara med sina bokföringsrapporter. Flera, bland dem Finland, Tyskland, Frankrike, och Polen, har valt historiska referensnivåer. Regeringen följde deras exempel. EU har satt ett klimatmål för markanvändning där nettoutsläppen ska vara noll. Uppnås inte det målet finns det möjlighet att kompensera, med andra medlemsländer, eller i andra sektorer. För att det ska vara effektivt måste man ha jämförbara mätmetoder, gick resonemanget.

Men den linjen gick inte hem i riksdagens Miljö- och jordbruksutskott. Där såg en majoritet av ledamöterna en historisk referensnivå som en hämsko på skogsbruket och alla de potentiella klimatnyttor som skoglig råvara kan ge när träden huggs ner. Nu görs det svenska förslaget till bokföringsplan om, med sikte på att skicka det till EU-kommissionen i nästa vecka, mer än en och en halv månad försenat. Och det är inte säkert att saken är klar då. Det kan bli bakläxa, om EU-kommissionen och andra medlemsländer gör samma tolkning av lagtexten som regeringen ursprungligen gjorde.

– Det är lite som att man hoppar längdhopp men en av hopparna väljer att sätta plankan på ett annat ställe. De andra hopparna tycker inte att det är riktigt rättvist. Så det här kommer vi förmodligen få en del skäll för, säger Johan Kristensson.

<h3>LULUCF</h3>Land Use, Land Use Change and Forestry, på svenska ofta sammanfattande kallat markanvändning, är en egen sektor inom klimatrapporteringen som omfattar skogsmark och jordbruksmark. Enligt EU:s LULUCF-förordning, antagen förra året, ska sektorn uppnå nettonollutsläpp under perioden 2021 till 2030. För att kunna se om målet nås ska alla medlemsländer ha bokföringsplaner där en referensnivå för avverkning av skog ingår.

Efter oenighet inom regeringskansliet och mellan regeringen och riksdagen är frågan om referensnivån för skogsavverkning avgjord. Men det kan bli bakläxa.

Oenigheter inom regeringskansliet och mellan regeringen, riksdagen kan leda till bakläxa.

Klimatkraven på skogen fortsatt stridsfråga

Politik

Sveriges referensnivå för skogsavverkning enligt LULUCF-förordningen är bestämd.