Oskar Schönning

Som ordförande för LRF har Palle Borgström sällan missat en chans att äska stöd från det allmänna. När Moderaternas partiledare Ulf Kristersson föreslog <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/m-lovar-sankt-skatt-pa-diesel/">sänkt dieselskatt med 200 miljoner kronor</a> på LRF:s stämma ifjol var Palle Borgström snabbt framme och ville höja budet. När den svenska regeringen – först i hela EU – utlovade ett krispaket på 1,22 miljarder kronor den 30 juli 2018, var det enligt Palle Borgström otillräckligt.

Det kan naturligtvis tyckas ofint men Palle Borgström företräder en yrkeskår som redan innan torkan 2018 var pressad ekonomiskt. Äskandet ingår i jobbet och tycks på det hela taget ha betalat sig bra.

Problemet som kan uppstå är att någon politiker plötsligt får för sig att läsa årsredovisningarna från någon av lantbrukets egna organisationer. De behöver inte läsa mer än posten ”ersättningar till ledande befattningshavare” för att inse att det ofta är betydligt mera lönsamt att bedriva verksamhet med koppling till lantbruket än att faktiskt bedriva lantbruk på riktigt.

I fallet LRF är det extra tydligt. I föreningens 49-sidiga årsberättelse för 2018 går det att läsa om allehanda politiska och organisatoriska segrar. Medlemmarna erbjuds information, rådgivning och stöd inom en mängd frågor. Men när det kommer till reda pengar är det egentligen bara en notis som handlar om att flytta likvida medel från LRF ut på gårdarna. Den handlar om LRF:s, Lantmännens och HK Scans ”storsatsning” under 2018 på att <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/riskkapitalet-sista-pusselbiten/">erbjuda topplån till expansiva lantbruksföretag</a>, något som ATL tidigare berättat om.

Tillsammans satsar bolagen och LRF 100 miljoner kronor. Det är – ursäkta uttrycket – småpotatis jämfört med det kapital på närmare 4,5 miljarder kronor som LRF har placerat i olika värdepapper och som utgör den ekonomiska stommen för hela verksamheten. Av årsredovisningen framgår att pengarna till exempel ligger i fonder hos Wallenbergägda riskkapitalbolaget EQT. Exakt hur pengarna jobbar där är inte offentligt, men namn som EQT Infrastructure III, EQT Mid Market Asia och EQT Real Estate avslöjar att det i alla fall inte handlar om några svenska lantbruksföretag.

En vikande aktiemarknad under slutet av året gjorde att leveransen från <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/overskott-for-lrf-i-bokslutet/">LRF:s värdepapper</a> blev beskedlig under 2018. Men bland Sveriges lantbruksföretag råder en <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/okad-framtidstro-bland-sveriges-bonder/">ökad framtidstro</a>, visade nyligen en undersökning från LRF. Palle Borgström kommenterade med önskemål om mera stöd från det offentliga. Budskapet skulle förmodligen öka i trovärdighet om han samtidigt investerade mer i svenska bondgårdar och mindre kring Stureplan i Stockholm.

Palle Borgström och LRF skulle förmodligen öka i trovärdighet om de investerade mer i svenska bondgårdar och mindre kring Stureplan i Stockholm, skriver ATL:s ekonomireporter Oskar Schönning i en kommentar inför LRF:s stämma.

Som ordförande för LRF har Palle Borgström sällan missat en chans att äska stöd från det allmänna.