Ända sedan år 2000 har Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område tolkats i grunden felaktigt av de flesta som hörs och syns i debatten. Exempelvis borde LRF:s företrädare veta bättre än att basunera ut att ”Vattendirektivet” nu är aktuellt för ännu en sexårscykel.
”LRF har fel om vattendirektivet”
LRF:s företrädare borde veta bättre än att basunera ut att ”Vattendirektivet” nu är aktuellt för ännu en sexårscykel. Det skriver Jan-Erik Andersson i en debattartikel.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
En fortbildning i EU-rätt behövs uppenbarligen. Ett direktiv riktas endast till medlemsstaterna, i vårt fall till Konungariket Sverige. Regeringen införlivar EU-direktiv till mål och syfte genom ny lagstiftning och/eller i befintlig lagstiftning. ”Vattendirektivet” har därför inte lämnat Rosenbad.
Att hävda att de regionala vattenmyndigheterna ansvarar för genomförandet av sista sexårscykeln i direktivet är därför direkt missvisande. På samma sätt är LRF:s aktuella inbjudningar till digitala träffar om ”vattendirektivet” en både språklig och innehållsmässig kullerbytta.
Efter regeringens införlivandeåtgärder har mål och syfte i direktiv 2000/60/EG genomförts genom Miljöbalken med följdföreskrifter, Vattenförvaltningsförordningen, SGU:s föreskrifter, Lag om allmänna vatten och avloppsanläggningar samt förordning med länsstyrelseinstruktion. Allt detta finns på armlängds avstånd att ta del av via EUR-Lex (databasen för unionsrätt).
De som vill påverka tillämpningen som följer av det sedan länge införlivade och genomförda ”Vattendirektivet” ska enbart rikta sitt intresse mot innehållet i tillämpliga nationella lagar och bestämmelser. Allt annat blir snömos som riskerar att missgynna lantbrukets intressen i fråga om vattenpolitik i praktiken.
Jan-Erik Andersson
Konsult, EU-bonden