Livsviktigt att få fram nya mediciner

Varje år dör 25 000 människor i EU av bakterieinfektioner som inte har kunnat behandlas på grund av antibiotikaresistens. Det är en i högsta grad oroväckande utveckling.

Allt oftare läser vi om nya eller nygamla bokstavskombinationer, som MRSA, EDSL och E.coli, som betecknar bakterier som inte sällan är resistenta mot antibiotika. Samtidigt utvecklas inte nya antibiotika i den takt som behövs.

I värsta fall går vi tillbaka till tiden före penicillinet (bilden ovan), då infektioner som vi i dag har vant oss vid att bagatellisera innebar livsfara.

Utan att de vetenskapliga sambanden är solklara kan man anta att allt för generös användning av antibiotika bidrar till att resistens utvecklas.

Det här är också ett gigantiskt problem för djurhållningen. Kan vi inte behandla sjuka djur leder det till såväl djurlidande som dålig lönsamhet. Många infektionssjukdomar är gemensamma för människor och djur.

Varför kommer det då inte fram nya mediciner? Därför att det är oerhört tidskrävande och dyrt samtidigt som de kommersiella möjligheterna trots allt inte anses vara så stora.

Läkemedelsföretagen vill inte satsa på mediciner som man ska ta så lite av som möjligt, i korta kurer snarare än resten av livet.

WHO:s världshälsodag i april hade antibiotikaresistens som tema under följande slogan: no action today, no cure tomorrow, fritt översatt: ingen handling i dag, ingen behandling i morgon. Frågan är hur vi ska handla.

EU-kommissionen ska i vår lägga fram ett förslag om hur läkemedelsföretag ska kunna sponsras med allmänna medel för att de ska satsa på nya medel.

Det kan förefalla konstigt att skattebetalarna ska ge pengar till en stor och mäktig, och ibland hårt kritiserad industri, men antibiotikaresistens är ett stort hot mot folkhälsan och animalieproduktionen.

Alla vägar som leder till att nya och verksamma läkemedel för människor och djur kommer fram måste prövas.