Marcus Frennemark

Kees de Jong, VD Gård & Djurhälsan, säger att många djurägare är rädda för ett system där de kan bli åtals­anmälda på felaktiga grunder. Eiríkur Einarsson, chef Område kontroll på Livsmedelsverket, menar att de bara kan göra det de är ålagda att göra.

Missnöjet med Livsme­delsverket har grott en längre tid bland slakterier och animalieproducenter. Enligt företrädare för köttbranschen upplever många lantbrukare bristande likvärdighet och växande rätts­osäkerhet sedan Livsmedelsverket, enligt dem, på eget initiativ har omtolkat sitt uppdrag.

– Många djurägare är rädda för ett system där de kan bli åtals­anmälda på felaktiga grunder. De vill att vi kommer ut och filmar djuren på gården innan de skickar dem till slakt, säger Kees de Jong, VD på Gård & Djurhälsan, till ATL.

Avsaknad av likvärdighet har visat sig för gårdar som levererar djur från samma typ av uppfödning till olika slakterier men där bedömningarna har varierat. Djurägare har heller inte längre möjlighet att begära omprövning eller överklaga beslut där djurkroppar kasserats eller där djur avvisats från slakt på misstänkt felaktiga grunder.

– Trots att det bara är djurägaren som drabbas av konsekvenserna ser Livsmedelsverket numera slakteriet, inte djurägaren, som part i denna typ av frågor, säger Kees de Jong.

Djurhälsoproblem som upptäcks vid besiktningen av slaktkroppar men som ännu inte gett upphov till synbar sjukdom anses inte längre vara myndighetens uppdrag och hanteras därför inte på ett sätt som möjliggör att jobba förebyggande med djurhälsa, anser Kees de Jong.

Livsmedelsverket menar att deras uppdrag är glasklart.

– Slakterierna är vårt kontroll­objekt och genom vår kontroll ska vi säkerställa att köttet är lämpligt som livsmedel. Vi kan bara göra det vi är ålagda att göra, säger Eiríkur Einarsson, chef för Område kontroll på Livsmedelsverket.

Därmed blir kassationer en fråga mellan Livsmedelsverket och slakteriet, trots att det är djurägaren som löper den ekonomiska risken.

Med djurskyddet är det dock annorlunda: här har Livsmedels­verket en skyldighet att agera.

– Länsstyrelsen är den behöriga myndigheten för djurskydd men vi är dess förlängda arm på slakteriet, säger Eiríkur Einarsson.

Därför informerar Livsmedelsverkets veterinärer länsstyrelserna om de upptäcker bristande djurskydd på slakteriet men också när de misstänker att djurvälfärden varit eftersatt under uppfödningen eller under transporten till slakteriet. Om misstanken gäller ett allvarligt djurskyddsbrott kan det bli en åtalsanmälan direkt.

– När vi skickar information till länsstyrelsen skickar vi det som regel även till djurägaren. Om det inte gäller en åtalsan­mälan för då gäller en annan sekretess, då informerar vi enbart länsstyrelsen, säger Eiríkur Einarsson.

Klagomål på bristande likvärdighet är inget nytt. Även i Livsmedelsverkets egen enkät till slakterierna 2018 klagades det på bedömningsgrunderna.

– Vi hör ofta från företagen att vi kan vara hur tuffa som helst bara vi är likvärdiga. Det är fullt rimligt att kräva att vi jobbar med detta, säger Eiríkur Einarsson.

Sedan två år jobbar Livsme­delsverket också systematiskt med förbättringar. När skillnader upptäcks mellan olika kontrollteam undersöker man varför dessa skillnader uppkommit.

– Vi vill vara så likvärdiga som möjligt. Men vi kommer aldrig att göra lika för förutsättningarna på slakterierna är olika. Ska vi göra lika måste alla slakterier vara lika, säger Eiríkur Einarsson.

Livsmedelsverket saknar ett eget IT-system för att registrera merparten av sina beslut om kött med sjukliga förändringar. Vid de stora slakterierna är veterinärerna till stor del tvungna att registrera fynden i företagens respektive IT-system.

– Därmed har företagen bättre koll på vår likriktning än vad vi har själva. Detta hämmar vårt likriktningsarbete, säger Eiríkur Einarsson.

Vad hindrar er från att skaffa ett eget system för detta?

– Det kostar. Vi tittar på tekniska lösningar för detta. Under tiden jobbar vi så gott vi kan med likriktningen, givet de förutsättningar vi har, och vi gör framsteg, säger Eiríkur Einarsson.

<h3>Livsmedelsverkets kontroll på slakterier</h3>• Alla djur som slaktas inom EU ska besiktigas av veterinär före och efter slakt. Kontrollen syftar i första hand till att säkerställa att köttet är tjänligt som livsmedel.• I Sverige är Livsmedelsverket ansvarigt för denna kontroll och har personal stationerad på alla större slakterier, där cirka 95 procent av slakten sker. Mindre slakterier anmäler sin planerade slakt till Livsmedelsverket som skickar ut personal för besiktning före och efter slakt.<h3>Gård &amp; Djurhälsan och Svenska Köttföretagen</h3>• Gård &amp; Djurhälsan är ett rådgivningsbolag med fokus på djurhälsa och lönsam produktion. Ägare är Svenska Köttföretagen med en ägarandel på 79 procent samt Sveriges Grisföretagare, Sveriges Nötköttsproducenter och Svenska Fåravelsförbundet. • Svenska Köttföretagen är ett utvecklingsbolag som ägs av de största slakterierna. Störst ägarandel har KLS Ugglarps med 35,8 procent, följt av HK Scan med 23,5 procent och Skövde Slakteri med 21,3 procent.

Misstron är djup mellan svenska djurbönder och Livsmedelsverket. Branschen klagar på bristande likvärdighet i kontrollen medan Livsmedelsverket hävdar att de följer reglerna.

Slakterier och animalieproducenter anklagar Livsme­delsverket för rätts­osäkra kontroller.