Sara Johansson

3 av 26 svenska EU-valskandidater vill sitta i jordbruksutskottet. Det visade den kartläggning som ATL publicerade i förra veckan. Det är ett något ljummare intresse jämfört med det som fanns inför EU-valet 2014, men vi är ändå långt ifrån den tid när knappt Centerpartiet kunde uppbåda aktiv entusiasm för utskottet. Men det var innan Lissabonfördraget, när EU-parlamentets inflytande över jordbrukspolitiken fortfarande bara var rådgivande. I dag är parlamentet och medlemsländerna jämbördiga när beslut ska fattas.

Det gäller inte i samma utsträckning för EU:s långtidsbudget, där det fortfarande är medlemsländerna som förhandlar fram ett förslag sinsemellan, ett förslag som parlamentet har att säga ja eller nej till. Kanske kan det förklara varför ingen av de svenska toppkandidaterna vill sitta i budgetutskottet. Jag tycker ändå det är lite märkligt. Inte minst med tanke på att ”EU:s budget är för stor och jordbruksbudgeten är för störst” närmast är en ryggmärgsreaktion hos svenska politiker om man frågar dem vad de tycker om EU.

Vi ställde inte frågan om drömutskott på riktigt samma sätt för fem år sedan, så resultaten är inte direkt jämförbara. Det känns trots det tryggt att hävda att intresset för miljöutskottet har ökat. Fem kandidater valde miljöutskottet, gissningsvis en följd av att klimatfrågan är politiskt högprioriterad.

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor är det överlägset mest populära utskottet, tio av kandidaterna väljer det. Det har bland annat ansvar för lagstiftning om säkerhet och migration. Få kan ha missat att opinionsbildarintresset för de politikområdena växt under senare år.

Nu är det inte de enskilda kandidaterna som väljer var de ska sitta om de blir invalda. Det är en förhandlingsfråga mellan och inom partigrupperna efter valet. Med hänvisning till det valde Socialdemokraternas presstjänst först att inte låta sina toppkandidater svara. Men då missade de, medvetet eller omedvetet, poängen med frågan. Vad de enskilda kandidaterna är mest sugna på att jobba med är en högst relevant faktor i ett personvalssystem. En politiker som hamnar i ett annat utskott än de önskade kan göra ett jättebra jobb, men den som får ansvar för frågor som den redan är intresserad av och insatt i har ett försprång.

Att intresset för jordbrukspolitiken inte skulle vara större var ingen överraskning i ATL:s kartläggning. Men varför vill ingen av EU-valskandidaterna från det budgetbesatta Sverige jobba med de frågorna?

Varför vill ingen av EU-valskandidaterna från det budgetbesatta Sverige jobba med jordbrukspolitiken?

Litet intresse för stor budget

Politik

Varför vill ingen av EU-valskandidaterna från det budgetbesatta Sverige jobba med jordbrukspolitiken? Det frågar sig ATL:s Sara Johansson.