Greger Ekman

Statliga Sveaskogs framtid är omdebatterad. Förhoppningen på januariavtalet är att den mark som staten förfogar över genom Sveaskog i ökad omfattning ska användas för att stärka det privata skogsbruket genom bytesmark vid naturvårdsavsättningar och försäljningar där det är lämpligt.

Regeringspartierna som tillsammans med Centern och Liberalerna står bakom det så kallade januariavtalet har gjort skogspolitiken till en viktig fråga. Det är utmärkt att ansatser görs för att lösa in mer skyddsvärd mark och att man säger att man ska respektera äganderätten.

Det statliga skogsinnehavet kan spela en nyckelroll i att reparera skogsbrukets förtroende för staten. Punkt 27 i avtalet beskriver två saker som rör Sveaskog: dels ska ett nytt Sveaskogsprogram införas, dels ska Sveaskog vara en föregångare i naturvården. Båda är delarna är rimliga.

Utan att gå till överdrift kan man säga att Sveaskog hittills har haft ett ganska stort fokus på att leverera pengar till statskassan och som en följd därav avverkat ganska hårt, i vart fall betydligt hårdare än en genomsnittlig småskogsbrukare gör.

1,1 miljarder kronor av förra årets vinst kammade staten hem. Dessa pengar skulle man kunna öronmärka för att lösa in skyddsvärd mark hos privata skogsägare. I de fall det är praktiskt möjligt så bör bytesmark erbjudas.

Än så länge är det lite oklart vad Sveaskogsprogrammet innebär, men förhoppningsvis leder det till att Sveaskog återupptar skogsförsäljningarna i söder. Under de senaste åren har de fastigheter som bjudits ut huvudsakligen legat långt upp i Norrland. Markförsäljningar i Mellansverige skulle kunna ge goda intäkter som kan användas för att skydda mer mark.

Ett enkelt sätt för staten att öka naturvårdsavsättningarna av skog är att sätta av mer av Sveaskogs mark, något som 23 miljöorganisationer driver en kampanj för. Kraven är inte ologiska men den mark som tas ur produktion ska verkligen vara skyddsvärd, det finns ingen anledning att sluta vara affärsmässig.

Affärsmässigheten kan dessutom förbättras, även om det naturligtvis är otacksamt att som statlig skogsägare försöka tillgodose alla möjliga intressen – vilt till jägarna, god tillgång på råvara till industrin, naturupplevelser till allmänheten, pengar till staten.

Det finns en del för regeringen att fundera på när det gäller hur Sveaskog ska drivas i framtiden och vilka intressen som ska styra. Önskvärt vore långsiktighet i skogsbrukandet och att Sveaskogs mark i större utsträckning används till ersättningsmark och för att genom försäljningar stärka småskogsbruket.

När det gäller Sveaskogs föredöme inom naturvården får staten göra en avvägning mot avkastningskraven, det går inte att äta kakan och ha den kvar.

Januariavtalet kan öppna upp för statliga Sveaskog att stärka det privata skogsbruket. De 1,1 miljarder kronor i vinst som staten kammade hem förra året borde öronmärkas för att lösa in skyddsvärd mark hos privata skogsägare, skriver ATL:s ledarskribent Greger Ekman.

Utmärkt att ansatser görs för att lösa in mer skyddsvärd mark, skriver ATL:s ledarskribent Greger Ekman.