Den här hösten har varit alldeles särskilt tuff för många potatisodlare runt om i landet. Det eviga regnandet i september och oktober har vållat bekymmer. Fält har översvämmats och potatis drunknat. Bärigheten har varit problematisk och upptagningen har gått tungt och långsamt. Framförallt södra Halland och Skåne har varit mycket hårt drabbade men även andra landsändar. I dagarna publicerade Jordbruksverket sin preliminära skördeprognos, vilken visar att potatisskörden är lägre i år än i fjol då vi hade ett balansår mellan tillgång och efterfrågan.

Det har precis gått igenom välförtjänta prishöjningar till odlarledet, pengar som är nödvändiga för branschen. Samtidigt har marknaden blivit väldigt turbulent och kedjorna bevakar varandras prissättning väldigt noga. Man kan tycka att odlaren som äger sin vara också har makten över den. Det vill säga att man själv bestämmer om man vill sälja eller inte till det pris som marknaden erbjuder.

I verkligheten upplever jag att odlingen ofta sitter i knät på sina köpare och är beroende av deras välvilja att köpa just deras produkt. Kedjorna i slutänden sitter på den största makten där de spelar ut marknadens aktörer mot varandra. En fungerande marknad, ja kanske det.

Jag ser mest en potatisproduktion som går på knäna. Där å ena sidan kedjornas ökade krav på kvalitet försvårar odlingen, medan man å andra sidan inte får tillräcklig ersättning för sin produkt på grund av den konkurrens och prispress som råder.

Kedjorna har många leverantörer som enkelt går att spela ut mot varandra. Alla vill ju vara med och leverera och inte riskera att tappa sin kund. En fungerande marknad, kanske det.

Prissättningen ut till konsument är på en nivå som tillåter alla led att tjäna pengar om dessa pengar var rimligt fördelade mellan aktörerna. Odlaren som lägger det mesta jobbet och tar de största riskerna är den som får dra det kortaste strået. Fungerande marknad, kanske det.

Jag förstår bara inte varför primärproducenterna i alla lägen ska pressas till bristningsgränsen. Konsumenterna vill ju ha närproducerad mat! Kedjorna är jätteduktiga på att ta ut mervärden för svenska och närproducerade varor. Konstigt bara att odlarna inte märker av det. Känns det igen? Är inte detta en diskussion som går i ständig rundgång? Kanske är det så här en fungerande marknad ser ut? Kanske är det så här man ska räkna med att det ska vara?

Men vi får hoppas att uppköparna tar sitt förnuft till fånga och värnar om det svenskproducerade. Potatisodlarna liksom övriga lantbrukare är företagare. Saknas lönsamhet kommer man att se sig om efter andra ben att stå på. Så enkelt är det. Vill vi fortsätta att kunna äta en svenskproducerad potatis, ett baslivsmedel med framtiden för sig, så måste odlarna tillåtas att tjäna pengar! Att något som är så enkelt kan vara så svårt!

Med önskan om en konstruktiv dialog mellan marknadens parter för odlingens och övriga aktörers framtida välgång och åt konsumenten en prisvärd utmärkt potatis.

Lisa Andrae, verksamhetsledare, Potatisodlarna

Matkedjornas krav på kvalitet försvårar potatisodlingen, medan odlarna inte får tillräcklig ersättning på grund av konkurrens och prispress. Men svenskodlat måste få löna sig, skriver Lisa Andrae i sin krönika.

”Vill vi ha svenskodlad potatis måste odlarna få tjäna pengar”, skriver Lisa Andrae i sin krönika.

”Svenskodlat måste bli lönsamt”

Växtodling

Matkedjornas krav på kvalitet försvårar potatisodlingen, medan odlarna inte får tillräcklig ersättning på grund av konkurrens och prispress. Men svenskodlat måste få löna sig, skriver Lisa Andrae i sin krönika.