Lantmännen slutar med öppna priser

ATL har upprepade gånger skrivit om hur priser mörkas, och på ledarplats uppmanat till öppenhet. Till ingen nytta, uppenbarligen, för nu går utvecklingen åt fel håll.

Lantmännen, den sista bastionen, har beslutat att inte längre lämna ut sina spannmålspriser till andra än medlemmarna. Priserna har fram till nu kunnat läsas av alla, bland annat på ATL:s marknadssidor och på ATL.nu.

Skälet Lantmännen anger är att konkurrerande spannmålshandlare avvaktar Lantmännens prisändringar innan de ger ”sina” odlare ett pris.

Det är marknadsledarens förbannelse att tjäna som rättesnöre, vars priser det är fritt fram att följa. Tråkigt för marknadsledaren. Men framför allt är det konkurrenshämmande.

Egentligen ska inte i första hand Lantmännen kritiseras för att de nu beslutat sig för att hemlighålla sina priser. Det är snarare de andra handlarna som inte haft kurage nog att agera självständigt och därmed verka konkurrensfrämjande.

Det är trist att öppenhet inte lönar sig. Och nu får konkurrenterna klara sig utan Lantmännens pris.

ATL har försökt klargöra mejeriernas avräkningspriser så att en mjölkproducent kan jämföra hur den egna föreningen ligger till.

Det är ingen lätt uppgift. Somliga vill inte svara, och de som svarar har olika modeller för betalningen som försvårar.

För timmer- och massapriser gäller samma sak. När uppköparna meddelar prisförändringar är det alltid i kronor upp eller ned per kubikmeter. Men vad totalpriset per kubik är efter ändringen är höljt i dunkel. Priset på grot? Ännu värre röra.

För gris finns noteringar som ingen följer. Här tycks förhandlingsutrymmet vara särskilt stort.

Det är olyckligt att Lantmännens spannmålspriser nu läggs till raden av mörkade priser. Och det är dags för Svenska Foder, DLA, lagerhusföreningarna i Vara och Kristianstad, BM Agri, Kalmar Lantmän och andra att träda fram och berätta vad de kan erbjuda.