Landsbygdens frågor saknas i politiken

Det är anmärkningsvärt att ingen partiledare ser det öppna fältet som deras partiers underlåtelsesynder öppnar.

Bilden av landsbygden må vara onödigt problemfixerad, men visst finns det frågor av avgörande betydelse för att landsbygden ska leva upp till de förhoppningar som knyts till den.

Ska företagsamheten utanför städerna kunna bidra med jobb måste infrastrukturen rustas upp. Telefonin ska fungera även om koppartråden klipps av.

Snabb och pålitlig internetuppkoppling är en nödvändighet. Posten ska köras ut dagligen.

Vägar som inte innebär risk för att bilen ramlar i bitar när man kör på dem är det minsta man kan begära. Bensinbolagen lägger ned mackar.

Och rovdjursproblematiken, denna kil mellan stad och land som får landsbygdsfolk att känna sig marginaliserade.

Centerpartiet borde kunna ta för sig. Partiledaren Annie Lööf utsågs efter en valkampanj som blottlade de olika riktningar som finns i Centern.

Det var inte den landsbygdsorienterade grenen som vann det valet. Kristdemokraterna är ett annat småfolksparti som borde kunna ta hem landsbygdsröster.

Folkpartiet kan vi glömma, Moderaterna förmodligen också. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet må tala vackert om småföretagsamhet och landsbygd men saknar trovärdighet på området.

Sverigedemokraterna har öppet mål. Miljöpartiet likaså. Men MP:s sympatisörer består till stor del av storstadsbor med naiv syn på jord- och skogsbruk. Varning utfärdas om de tar till sig landsbygdsfrågorna.

Bristen på någon som med trovärdighet talar för landsbygden tar sig uttryck i försök att bilda nya partier.

Till förra valet grundades Landsbygdsdemokraterna och nyligen startades uppropet Restenavsverige med förhoppningen att det ska bli ett parti.

Med all respekt för dessa eldsjälar, det är snudd på omöjligt för dem att få stöd i sådan omfattning att de kan påverka.

De etablerade partierna borde ha långt bättre möjligheter. Om de vill. Det finns några partier som av opinionssiffrorna att döma borde vilja.