Mari Nälsén

Isländska fårhunden Flisa är till vardags social tjänstehund och arbetar med människor på en daglig verksamhet. Men på fritiden gör hon något helt annat: hon vallar får.

När ATL är på besök i fårhagen övar Flisa och hennes förare Marie Lindström på sina färdigheter att flytta får under ledning av Ankie Hermansson. Fåren, blandrasdjur med en tonvikt på Gotlandsfår, låter sig lugnt och metodiskt flyttas runt på fältet. Marie Lindström går först, fåren runt henne och hunden arbetar bakom där hon ser till att inga får kommer efter eller försöker smita på något annat sätt.

Isländska fårhunden Flisa är högst meriterad i vallning i sin ras i Sverige. Här samlar hon in en fårflock som försöker smita.

Vallning förknippas ofta med raserna border collie och working kelpie, men faktum är att det i Sverige finns en hel rad raser som har utpräglade vallegenskaper. De är kroppsvallare och skiljer sig ganska mycket åt från border colliens sätt att valla.

– Border collie använder man ofta när får eller nöt ska hämtas på långa avstånd. De arbetar genom att fixera och flytta djuren med blicken, de har ett så kallat ”eye”, berättar Ankie Hermansson.

– Kroppsvallarna å andra sidan har inget ”eye” alls utan arbetar med kroppen och pendlar bakom djuren, fortsätter hon.

Kroppsvallaren styr flocken med sina rörelser. Hundens uppgift är att se till att fåren följer herden.

Hon berättar också att hundarna jobbar självständigt, utan en massa kommandon, genom att läsa herdens rörelser. Metoden har sitt ursprung i kontinentala Europa där herden följde med djuren ut och väntade medan de fick beta några timmar.

Och det är just kroppsvallande hundar som kommer till Fäboda gård för att få råd och hjälp. Inga border collies.

– Det beror helt enkelt på att jag föredrar kroppsvalllande hundar och jag kan ingenting om att valla med border collie, säger Ankie Hermansson.

Lilla isländska Flisa har gjort sitt arbetspass med fåren. Hon är en av få isländska fårhundar som används för vallning och den som har flest meriter i disciplinen.

– Tyvärr bor vi inte på egen gård utan måste låna får av andra, men hade vi haft djur skulle Flisa ha varit en duktig gårdshund, säger Marie Lindström.

Marie Lindström och isländska fårhunden Flisa.

Ankie Hermansson föder upp rasen beauceron som också är kroppsvallare, men som i rasens hemland även traditionellt användes som vakthundar och för att varna herden om rovdjur närmade sig fårflocken. Det är en ovanlig ras och Ankie Hermansson är en av få som använder dem för att valla.

Beauceronen Bosk är en stor hanhund och det är intressant att se honom ta sig an fårflocken. Han arbetar större och rör sig mer än lilla Flisa nyss, men håller flocken tätt intill Ankie Hermansson. Hund och förare arbetar metodiskt med att flytta får in i och ut ur fållor under en lång stund. När de är klara släpps fåren in i sin hage.

Ankie Hermanssons hundar är alltid med ute på gården och håller koll på omgivningarna, de har precis samma uppgifter som hundarna hade på fårgårdarna i Frankrike för flera hundra år sedan.

Ankie Hermansson med Bosk, en av hennes sex Beauceron-hundar.

Både Ankie Hermansson och Marie Lindström är aktiva i Svenska kroppsvallarklubben, som anordnar både anlags- och vallprov samt ett särskilt arbetsprov för vallhundar som vallar med sin kropp. Sporten är liten men intresset växer. Det märks också på Ankie Hermanssons verksamhet.

– Jag har en del kurser men tar även emot enskilda ekipage som får valla på fåren. Men jag är alltid med, ingen får komma hit och använda fåren utan att jag är med och övervakar, säger hon.

Hon gläder sig år det ökande intresset, inte bara för att det gynnar den egna verksamheten utan också för att vallningsegenskaperna hos raserna bevaras.

– Det är viktigt, det är tack vare viljan att arbeta och valla som gör de här hundarna till vad de är.

Anrikt arbetssätt. Den kontinentala vallhundens uppgift var att hjälpa herden att flytta fåren, men också att vakta mot rovdjur och främlingar.

<h3>Kontinentala vallhundar</h3>Till de kontinentala vallhundarna räknas bland annat beauceron, briard, bouvier och de belgiska vallhundsraserna. I de länder där hundarna kommer från hade man ofta mindre flockar med får. Fåren var tamare, mer vana att handskas med och det fanns rovdjur. På grund av det togs fåren in under nätterna. Det fanns också uppodlad mark runt betesmarken, där man inte ville ha fåren. Hundarna och herdarna levde alltså närmare fåren jämfört med hur det traditionellt sett ut i exempelvis engelsk fårhållning. För fårägarna här var det viktigt att utveckla hundar som kunde patrullera gårdens gränser, ersätta ett staket samt skydda flocken mot inkräktare. I dag finns 34 hundraser i Sverige som har så stark vallbakgrund att de kan användas för vallning. Källa: Kroppsvallarklubben

<h3>Isländsk fårhund</h3>Den isländska fårhunden är Islands nationalras och sägs ha kommit till ön med norska invandrare före år 1000. Den är en mellanstor spetshund som benämns gårds- och vallhund, vars uppgift är att hålla reda på allt som händer på gården, samt att samla ihop och driva in djuren. I Sverige finns omkring 900 isländska fårhundar registrerade hos Jordbruksverket.Källa: Svenska kennelklubben och Jordbruksverket

Beauceronen Bosk är en riktig gårdshund som både vallar och vaktar.

<h3>Beauceron</h3>Är ursprungligen en fransk ras med anor från 1500-talet. Den är störst av vallhundarna från Frankrike och användes för vallning, som vakthund samt till att skydda får från rovdjur. Under första världskriget användes rasen också för att lämna meddelanden till skyttegravarna, för att upptäcka landminor och som polis-, sök- och räddningshundar. Det finns omkring 260 beauceron registrerade i Sverige.Källa: Svenska kennelklubben och Jordbruksverket

På Fäboda gård i Mariefred har Ankie Hermansson ett 70-tal tackor och egen gårdsbutik. Men hit får också hundar komma och lära sig att valla.

Ankie Hermansson i Mariefred håller träningsläger för kroppsvallande fårhundar.

Flisa har full koll på fåren

Växtodling

Ankie Hermansson på Fäboda gård i Mariefred har träningsläger för kroppsvallande fårhundar.