Som lantbrukare lever man med ständig stress. Stressen kan vara ganska påtaglig i perioder så det gäller att vara stresstålig. Annars kan man lätt trilla över kanten för när man som sann entreprenör går in för något med hull och hår kan ett misslyckande leda till att allt slutar i ett enda kaos.

Med stora insatser satsar man på något man tror på, både pengar och engagemang. Man blir stressad, för går satsningen inte hem blir det ekonomisk katastrof och det vet man. Ändå satsar man. Tillhör vi de sista spelmissbrukarna?

Stressen över lönsamheten finns med hela tiden. Men det finns mycket annat som också stressar upp en. Varje dag.

När det gäller sommarhalvåret är det mycket som ska göras. Skörden måste hinna bärgas för att djuren ska ha tillräckligt med foder under stallsäsongen, vilket kan vara stressigt. Men det finns mycket annat som också ständigt gnager på en under en intensiv växtodlingssäsong som också orsakar stress. Man känner stress inför torka, blöta, länsstyrelsekontroll, EU-kontroll, likviditetsstress med mera. Växtodlingssäsongen är en ständig parering för att få till ett bra utfall, på samma sätt som det är inom djurproduktionen.

Jag menar verkligen att jag har världens bästa jobb, ett jobb som är totalt oförutsägbart, vilket är mycket spännande. Men jag har en fundering: Det pratas mycket om tid för återhämtning vid hög arbetsbelastning. Tar vi lantbrukare oss den tiden senare under en lugnare säsong?

Vore det inte bra att lägga minst två veckors sammanhängande semester som en kritisk punkt i EU-ansökan för att våra hjärnor inte ska bli överhettade och i stället ta bort en massa andra punkter som är ovidkommande?

Hur vi skulle ha råd med det? Ja, för att ha det måste lönsamheten upp inom lantbruket. Lönsamheten måste upp för att vi ska ha råd att må bra.

För utan återhämtning blir man ännu mer stressad. Man oroar sig ännu mer, både för det uppenbara som att produktionen inte ska bli så bra som man önskar eller för att det blir ett nytt torkår som 2018, som för det mer oförutsägbara.

Så i år har vi bestämt att vi ska göra ”som alla andra” och försöka ta semester. Och för årets semester är det visst svemester eller hemester som gäller. Det vill säga att semestra i Sverige eller till och med hemma. Kan det vara så att detta är det närmaste nutidsmänniskan någonsin kommer bondesam­hället? Men vänta, att hemestra är ju precis det vi gör varje sommar!

Så semester blir det kanske inte så mycket av i år heller. Vi stressar vidare och tänker att sedan, när den här arbetspuckeln är över eller i alla fall nästa år eller sedan i alla fall. Då ska vi hitta tid för återhämtning och stressa av. Risken är väl att man aldrig hittar den tiden utan att man fortsätter i samma stil tills tiden rinner ut.

Men då kan man inte ens vara säker på att den sista vilan blir så lång och vilsam. För tänk om det blir så som min bror sa: ”Man kan ge sig tusan på att återuppståndelsen infinner sig redan dagen därpå. Och så börjar allt om igen!”

Ordförande Sveriges mjölkbönder

Är hemester det närmaste nutidsmänniskan någonsin kommer bondesam­hället, undrar Stefan Gård.

Stefan Gård: Corona eller inte corona, lantbrukare har aldrig tid eller råd att åka på semester.

Krönika: ”Vi hemestrar varje sommar”

Lantbruk

Sveriges Mjölkbönders Stefan Gård: Corona eller inte corona, lantbrukare har aldrig tid eller råd att åka på semester.