När jag fick frågan om att bli ny krönikör i ATL tänkte jag direkt tacka ja, men sedan funderade jag och blev lite mer tveksam. Hur roligt kan det vara att läsa krönikor skrivna av en torr byråkrat på en svensk myndighet? Men sedan kom jag fram till att det alltid är roligt och intressant med människor som brinner för sin sak. Och det gör jag.

Jag brinner för svensk livsmedelsproduktion och då särskilt om idisslande djur ingår. Jag brinner för svenska mervärden som friska djur och en låg antibiotikaanvändning. Och jag brinner också för att säkra livsmedelsproduktionen i låginkomstländer. Allt detta kommer jag att återkomma till, men i dag ska jag berätta om det jag brinner för varje dag året om, nämligen att vara ”den goda byråkraten”.

Nej, vad tråkigt, tänker ni. Nu börjar hon på myndighetssvenska prata om förordningar och paragrafer och tillsyn och regelverk. Häng kvar, säger jag. Att arbeta på en svensk myndighet kan vara dötrist och långtråkigt och alldeles … alldeles underbart.

Redan på 1600-talet lade Axel Oxenstierna grunden till den statsapparat vi har i dag. Han menade att ”ämbetsmannen (läs myndighetspersonen) ska handla med rikets bästa för ögonen och även sträva efter att underlätta andra ämbetsmäns arbete”.

Det här är i allra högsta grad giltigt än i dag. Den statliga värdegrunden bygger på demokratiska principer som fastslår att all makt i Sverige utgår från folket. Vidare måste alla vi som arbetar på myndigheter följa svenska lagar; vi ska vara objektiva och opartiska, respektera yttrandefriheten, utgå ifrån att alla människor är lika mycket värda samt vara så tydliga och effektiva vi bara kan.

Den goda byråkraten finns alltså främst till för medborgarna.

Du som vänder dig till en myndighet ska känna att du blir behandlad rättssäkert och utan förutfattade meningar. Du har rätt att i vissa fall vara anonym och du ska förvänta dig att den information som ges dig är begriplig. Medborgarna ska också kunna lita på att skattemedel används på bästa möjliga sätt.

Vad är det då för myndighet jag arbetar vid? Jo, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala. Vi har funnits i lite drygt 100 år och vi är en expert- och beredskapsmyndighet för infektionssjukdomar hos djur. Där arbetar jag som idisslarveterinär, främst med nötkreatur men också en hel del med små idisslare som får och get och litegrann med ren och vattenbuffel.

Förutom forskning och rådgivning är kunskapsöverföring en av mina huvudsakliga uppgifter. Och ja, jag brinner för det med. Framöver kommer jag att skriva om aktuell forskning på idisslare och om spännande frågor jag får på jobbet. Jag kan inte lova att det inte kommer att handla oproportionerligt mycket om mitt favoritdjur get. Jag glömmer ibland bort min myndighetspåbjudna opartiskhet när det gäller detta fantastiska djurslag. Jag älskar alla getter, men brinner särskilt för de mjölkproducerande och deras dedikerade och kunniga ägare. Och så blir det nog en och annan rapport från mina projekt i andra länder.

Biträdande statsveterinär i idisslarsjukdomar, Statens veterinärmedicinska anstalt

Jag brinner för svensk livsmedelsproduktion, svenska mervärden som friska djur och en låg antibiotikaanvändning. Dessutom brinner jag för att vara ”den goda byråkraten”, skriver ATLs nya krönikör Ylva Persson.

Jag brinner för svensk livsmedelsproduktion och svenska mervärden som friska djur.

Byråkrat i allmänhetens tjänst

Lantbruk

Statsveterinär Ylva Persson: Jag brinner för svensk livsmedelsproduktion och svenska mervärden.