Fredrik Loberg

För enskilda lantbruk och privatpersoner är det skattemässigt förmånligt att investera i egenproducerad, förnybar el. Däremot är gemensamhetsanläggningar, när flera lantbruk eller fastighetsägare vill genomföra satsningar tillsammans, inte gynnade på samma sätt. Andelsägare i en gemensam anläggning betalar samma skatter och avgifter som de som köper el direkt från ett elhandelsbolag.

Det tycker jord- och skogsbrukaren Carl-Gustav Svensson är fel. På sin gård i Fribjörnarp utanför Aneby, där hans släkt bott sedan 1600-talet, har Carl-Gustav Svensson i flera år funderat på att gå över till solel.

– Jag har flera tak som skulle vara lämpliga för solceller, först och främst ett 30 gånger sju meter stort ladugårdstak, säger han.

– Om jag bara ska producera solel för mitt hus är det en alltför stor investering. Om jag däremot kan dra nytta av anläggningen, och även försörja två grannfastigheter där mina barn bor, skulle det bli ett annat läge.

Carl-Gustav Svensson har lagt fram detta förslag till kraftbolaget som äger elnätet där han bor, men fått ett negativt svar.

– Det är olyckligt. Min tanke var att producera solel under tre fjärdedelar av året. Bara på vintern skulle jag elda med ved och köpa el från elnätet, berättar han.

Carl-Gustav Svensson kämpar för en förändring. Han har skrivit en LRF-motion, som fått stöd i Anebyortens lokalavdelning och Jönköpings regionstämma, och i höst ska denna tas upp på riksnivå.

LRF måste verka för att det blir mer ekonomiskt fördelaktigt att bygga gemensamanläggningar av solkraftsel på landsbygden, anser han. Carl-Gustav Svensson vill att småproducenter ska kunna leverera förnybar el till nätföretag till marknadsmässigt pris.

– Det här borde ju vara positivt, för miljön, nätsäkerheten och ekonomin, om vi kunde producera el lokalt, i stället för att det ska transporteras från älvarna i Norrland eller kärnkraftverket i Oskarshamn, säger Carl-Gustav Svensson.

– Jag tänker ju också på andra i likartad situation som jag, och på utvecklingen av landsbygden. Det skulle kunna vara världens chans för många som äger en fastighet på mindre platser, att kunna gå samman med grannfastigheter i gemensam solelsproduktion, säger han.

Håkan Lundgren, ordförande i LRF Sydost, är engagerad i samma fråga. Han sätter just nu upp solceller hemma på sin gård med köttproduktion i Västerviks kommun.

– De ska ge en elproduktion på 40 000 kilowattimmar. Det kommer att räcka större delen av året, eftersom vi förbrukar cirka 50 000 kilowattimmar, berättar Håkan Lundgren.

Först planerade Håkan Lundgren för en något större anläggning, som skulle producera cirka 60 000 kilowattimmar per år. Tanken var att elen då kunde räcka även till hans båda barns bostäder. Men det visade sig inte vara möjligt, på grund av ett alltför omfattande regelverk, berättar han.

– Det är olyckligt. I Sverige skulle vi behöva bygga ut våra förnybara energikällor så långt det bara är möjligt. Det är en oerhört viktig framtidsfråga, säger Håkan Lundgren.

<h3>Regler produktion av förnybar el </h3>Andelsägare i en solcellsanläggning, eller ett kooperativ som driver en sådan, betalar samma skatter och avgifter för solel som de som köper el direkt från ett elhandelsbolag. Detta till skillnad från ägare av en egen nätansluten solcellsanläggning (som producerar mindre än 255 kilowatt), som är befriad från skatter och avgifter, samt får en skattereduktion för producerat elöverskott som matas ut på elnätet.Källa: Energimyndigheten och Byggahus.se

Lantbrukaren Carl-Gustav Svensson vill bygga en gemensam solelanläggning till sig och två grannfastigheter. Men reglerna för andelsägare gör att det blir för dyrt.– Jag har räknat på det, men tyvärr är det omöjligt, säger han.

Lantbrukaren Carl-Gustav Svensson: ”det är omöjligt”