Börge Nilsson

Det ser verkligen inte ut som gamla tiders betesmarker. I de sårbara kalkhällarna syns spår efter skogsmaskiner och i åkerkanten ligger stora berg av lövskog och väntar på att hamna i flisaggregatet.

– Men det ska bli så roligt att få ta fram det här gamla änget igen, säger skogsägaren, journalisten och dokumentärfilmaren Kristina Lindström när hon stövlar fram på de 11,1 hektar på Fårö där hon fått Nokås-stöd för natur- och kulturmiljövårdsåtgärder från Skogsstyrelsen för att återskapa en gammal jordbruksmiljö.

När hon och hennes dåvarande man för 21 år sedan köpte den kulturhistoriskt bevarade gården med 115 hektar mark hängde ett diplom för väl utförd ängesskötsel på en vägg. Fast ute i änget gick det över huvud taget inte att gå. Mellan ekar och askar som stått där i hundratals år växte tät lövskog. Inte på många år hade Fårös bönder hamlat träden för att samla kvistar till vinterfoder åt fåren.

– Det var en dröm redan när vi tog över att kunna ta fram änget så att det kunde bli som det var en gång, säger Kristina Lindström som nu är ensam ägare till gården.

Har du aldrig funderat på att avverka de gamla träden och släppa upp ny ungskog?

– Nej, det har aldrig varit tal om att ta ner dem!

Tack vare stödpengar och virke som blir flis går projektet med plus. Annars har det varit sparsamt med intäkter efter två decenniers skogsägande. Ett litet område vid Skär på norra delen av ön fick avverkas när träden riskerade att rasa ner på förbipasserande, det är allt.

Redan vid köpet var bevarande målet. Gården ägdes av en äldre herre som Kristina Lindström och hennes man ville köpa ett litet stycke mark av, för att kunna parkera vid sitt dåvarande fritidshus.

– Han älskade träd, kunde bara tänka sig att stycka av mark som det inte växte träd på, så det rann ut i sanden.

Men han verkade fatta tycke för paret. De erbjöds att köpa hela den gamla gården vid Verkegards, med en 200 år gammal tröskvandring och uthus med agtak.

Förr hamlades Gotlands lövträd för att ge fåren vinterfoder. Än i dag syns spåren. Betesdjur är nyckeln till bevarandet av hagmark och ängen. Att djuren blir färre är ett problem för biotoper och naturvård

I dag är det tidigare fallfärdiga huset upprustat och kulturminnesmärkt. Och redan vid köpet avsattes 30 hektar uråldrig tallskog till naturreservat.

Där ser man i dag ett väl betat område med månghundraåriga tallar, agträsk, alvar och kalkgräsmarker. Vindfällen får inte tas till vara och marken är ett eldorado för rödlistade arter som rödspov, gaffelfibbla och kärrnyckel.

– Det känns bra. Vi har bidragit till det allmänna, till det gemensamma, på olika sätt.

Själv bor Kristina Lindström i Stockholm och kan oroa sig för att det inte ska finnas bönder nog på Fårö som håller tillräckligt många betesdjur. Utan dem förstörs allt på bara några år.

Skogsägandet är ett utslag av oegennytta.

– Jag ser det också som ett sätt att bevara berättelsen om hur gård och mark användes av dem som bott här tidigare.

I naturreservatet Verkegards får ingen död ved tas ut.

Men även den som ser till det allmännas bästa behöver pengar. Kristina Lindström är inte onödigt rik och renoveringen av den gamla gården har kostat skjortan.

Ångrar du aldrig att du inte låtit hugga lite virke?

– Jag är inte i den branschen. Och i och med att jag inte tänkt så från början, så är det ingenting jag ångrar.

Alternativet blir att försöka stycka av och sälja några tomter. Fårö är ett semesterparadis där en tomt kan kosta en miljon eller mer.

– Det är enda sättet för mig att på lång sikt ha råd med den här typen av projekt, säger Kristina Lindström.

<h3>Skogsägare Kristina Lindström</h3>Äger Fårö Verkegards 1:7 på 115 hektar.Inköpt 1998 för 800 000 kronor. Frivilliga avsättningar: Naturreservatet Verkegards, Fårö, på 30 hektar bildat 1998. Natura 2000-området Verkegards på 27,7 hektar fastställt 2016. Området ingår i det tidigare naturreservatet.Skötselplan för änge med Nokås-stöd, 11 hektar. Yrke: Journalist, författare och dokumentärfilmare. Har varit chef för kulturredaktionen på Sveriges Television. Har skrivit böcker, bland annat Flickornas historia. Har gjort de uppmärksammade dokumentärfilmerna Palme, tillsammans med Maud Nycander, och Astrid om Astrid Lindgren. Skogsbruk<h3>Bevarar utländsk skog för miljardbelopp</h3>• Även utomlands köps skog upp för att bevaras. I Rumänien, där svenska investerare som Ikea och Greengold investerar i produktionsskog, har internationella affärsmän köpt och skyddat 23 000 hektar. • Foundation Conservation Carpathia, FCC, skapades för tio år sedan som en reaktion på illegala avverkningar och rovdrift i Rumäniens nyss privatiserade skogar. • Pengarna kommer bland annat från ägarna till klädfirmorna The North Face, Jack Wolfskin, Jack  &amp;  Jones och Vero Moda. Tillsammans har de satsat mer än 1 miljard svenska kronor. • Målet är att skapa en nationalpark på 250 000 hektar i Karpaterna. FCC vill knyta ihop bergen Fagaras och Leao­ta med nationalparken Piat­ra Craiului för att skapa Europas största nationalpark.• Flera av grundarna driver liknande projekt på andra håll. Den danska miljardären Anders Holch Povlsen är med 89 000 hektar Skottlands största privata markägare, och han äger 9 000 hektar i Rumänien. Innehavet förvaltas av FCC som också köpt in 14 000 hektar egen skog av små privata skogsägare.

Skogsägaren Kristina Lindström är inte till någon nytta för skogsindustrin. På hennes 115 hektar avverkas bara för att återställa ett ålderdomligt änge.– Det känns bra att bevara det till eftervärlden, säger hon.

Kristina Lindström avverkar bara för att återskapa gammal jordbruksmiljö.