Tord Karlsson

Äganderätten diskuteras flitigt för närvarande. Den nyligen presenterade Skogsutredningen är en anledning, i lantbrukarnas svar i två enkätundersökningar, Skogsbarometern och Landshypoteks Lantbrukspanelen, sticker också äganderättsfrågan ut.

Angreppen på äganderätten, eller snarare bruknings- och förfoganderätten, upplevs som hotfulla. Det är ett stort problemkomplex där ­myndigheterna och lagstiftarna har mycket kvar att göra för att skapa lugn och tillförsikt.

Även om Skogsutredningens förslag kan lösa en del av skogens problem finns det mycket kvar. Trycket från samhället ökar ständigt. Det är ett skriande behov av Investeringar i infrastruktur som vägar, järnvägar och kraftledningar. Gruvföretag som vill etablera sig och kommuner som vill bygga på åkermark är ett återkommande hot.

Dessa problem är inte branschens största men de slår hårt mot den drabbade. Det finns alla skäl för LRF och andra att ligga på för en schyst behandling av markägarna och en rimlig ersättning när intrånget är ofrånkomligt.

Utan att förringa äganderätten finns det andra problem för lantbruket att ta itu med. Om vi ser närmare på vad de i enkäterna tillfrågade lantbrukarna ser för hot och möjligheter får vi en bredare bild.

Det är intressant att relativt få, 6 procent, oroar sig för att nästa generation inte ska vilja ta över verksamheten. Om det speglar verkligheten är det ett tecken på att synen på lantbruket förändras och att trycket på nästa generation har minskat.

Dels kan man anta att det är uppgjort med dem som verkligen vill ta över och driva lantbruk, dels att de som inte vill har friheten att göra vad de vill med sina liv.

På frågan om vad som förändrats mest på de senaste tio åren tar de som ­svarat främst upp att svenskodlat och närproducerat har blivit mer populärt, att konkurrensen har ökat och marginalerna minskat samt att det har blivit vanligare med extrem­väder. Där finns anledning till såväl oro som glädje.

När man studerar svaren på vad som kommer att ha hänt om tio år är det motmedel mot oron som prioriteras. Gården är större, den är mer digitaliserad och automatiserad och samarbetet med andra gårdar har ökat. Många har också gjort sig mer självförsörjande på el och vatten.

Det är en lista på kloka åtgärder som adresserar problem som kan drabba många lantbrukare. Om det förverkligas står lantbrukarna bättre rustade för framtiden än myndigheterna och politiken.

Till de gårdsnära problem som inte syns i enkäten men som kräver branschövergripande lösningar hör den ständiga bristen på arbetskraft, både till enklare jobb och till dem som kräver mer kompetens.

Då duger det inte, som vi rapporterade från lantmästarutbildningen i tisdagens ATL, att man har en jargong som får kvinnor att känna sig ovälkomna. Jord- och skogsbruket förtjänar bättre än så. Med utbildningar och arbetsplatser där alla ­intresserade känner sig välkomna ökar chansen att få kompetent arbets­kraft. Dessutom blir det mycket trevligare.

Angreppen på äganderätten upplevs som hotfulla av lantbrukarna. Men det finns andra problem för lantbruket att ta itu med, skriver ATL:s ledarskribent Tord Karlsson.

Finns andra problem för lantbruket att ta itu med.

Äganderätten är inte lantbrukets största problem

Lantbruk

ATL:s ledarskribent Tord Karlsson: Utan att förringa äganderätten finns det andra problem för lantbruket att ta itu med.