Börge Nilsson

När lagringen officiellt upphörde i december 2001 hade Sverige lagrat livsmedel och insatsvaror i mer än 80 år. I krig och kris ökade intresset för beredskap. I fred och harmoni minskade det. Kasten kunde vara tvära.

Nils-Åke Aronsson arbetade i nästan 18 år på det statliga bolaget Svenska Lagerhus AB som administrerade 350 lager från Skivarp i söder till Kiruna i norr, och han minns hur han körde lastbil till Gävle med fullastad bil. När han passerade Norberg fick han ­kontraorder.

– De ringde från Jordbruksverket och stoppade mig. Då skulle det inte vara någon mer beredskapslagring så vi skulle börja lasta ut i stället, minns Nils-Åke Aronsson som i dag är pensionär.

Så sent som 1991 beslöt riksdagen om en kraftig utbyggnad av beredskapslagringen. Med avregleringen av jordbruket väntades självförsörjningsgraden minska och då behövdes fler lager. Staten satsade då 60 miljoner på att bygga ut lagringen av livsmedel i norra Sverige och 100 miljoner på större lager av insatsvaror.

1994 var satsningen genomförd för att nästan omedelbart avskaffas. Nils-Åke arbetade med att tömma lagren i nästan tio år. När Sverige 1995 gick med i EU ansågs det räcka med små lager för att klara ett akut krigsutbrott. De stora som klarade en längre kris behövdes inte längre och Jordbruksverket fick order av regeringen att sälja innehållet.

Läs också: <a href="https://www.atl.nu/lantbruk/efter-krisen-tomma-lager-kan-fyllas-igen/">Efter krisen – nu kan tomma lager komma att fyllas igen</a>

Historien berättas i en skrift med namnet ”Mat för miljoner” som Jordbruksverket gav ut i maj 2002. Författare var Sigvard Mauritzson som ansvarat för beredskapslagringen sedan 1983. Han beskriver i skriften hur 690 000 ton livsmedel och insatsvaror såldes och hur lagringen sett ut genom åren. Sammanställningen är unik eftersom alla fakta var kvalificerade försvarshemligheter så länge lagren fanns kvar.

I perioder har staten byggt helt nya lagerlokaler. Många har i dag rivits, andra används till nya ändamål. I Eslöv har ett av de så kallade höghuslagren från första världskriget byggts om till bostadshus.

Även hanteringen moderniserades. Tidigare lagrades spannmål i plansilor medan annat stuvades i säck. Allt måste hanteras manuellt.

Vid avvecklingen var det tunga arbetet på väg att bli historia. Omsättningslagren, där gamla produkter togs ut och såldes medan de var fullt användbara och ersattes med nya, organiserades om med lastpallar så att de kunde hanteras av en person och en truck.

– Därför var det så vansinnigt att lägga ner det. Det var på väg att bli ett smidigt jobb och det var inte dyrt för samhället heller. Vi var inte många som arbetade med det och ingenting blev ju förstört, säger Nils-Åke Aronsson.

Läs också: <a href="https://www.atl.nu/ledare/dags-att-sakra-svensk-mat/">”Dags att säkra svensk mat”</a>

Nils-Åke Aronsson i Boxholm var med och tömde landets lager av livsmedel och insatsvaror till jordbruket. Efter Sovjetunionens fall och Sveriges EU-inträde ansågs beredskapslagring helt onödig.– Att lägga ner det var rena stolleprovet, säger Nils-Åke Aronsson.

”Att lägga ner var rena stolleprovet”.

Kolla kartan: Här låg Sveriges beredskapslager

Växtodling

Nils-Åke Aronsson i Boxholm var med och tömde landets lager av livsmedel och insatsvaror till jordbruket.