Kan Kalmar kan alla andra

Vi gav oss i väg till Kalmar och Öland för att leta efter Kalmarandan – framgång, optimism och motvilja mot fusioner. Vi fann den. Den är både modern och traditionell.

Claes-Göran Nilsson berättar entusiastiskt om varför det går bra för lantbrukarna i Kalmartrakten. Ett utdrag:

• Bönderna ses som framgångsrika företagare av övriga samhället. Det finns inte en massa storföretag som lockar ungdomarna,

• När någon lyckas smittar det av sig och fler bygger ut. Ett kluster uppstår, ett centrum där alla viktiga aktörer för en verksamhet finns. I Kalmar kan man säga att både mjölkproduktionen och slaktkycklingproduktionen kring Guldfågeln i Mörbylånga på Öland är kluster, båda med Kalmar Lantmäns foderfabrik som en viktig stödjepunkt.

• Här finns en samarbetsvilja och ett engagemang för bygden. Föreningar och företag i lantbruks- och skogsbranschen tycks ha samma mål, att lösa problem i samförstånd och att stötta produktionen. Länsstyrelsen lägger sig vinn om att ge service.

Lantbruksdirektören John Winroth har fått med Kalmarandan i den högnivågrupp som landsbygdsminister Eskil Erlandsson tillsatte för att förbättra villkoren för svensk livsmedelsproduktion. Men så tydliga är inte recepten i gruppens rapport.

Lantbrukare vi träffar bekräftar Claes-Göran Nilssons bild. De vill, vågar och jobbar för att förbättra kärnverksamheten på sina gårdar.

Kalmar Lantmän vårdar de gamla kooperativa värdena. Fraktkostnaden är till exempel lika för alla. Den som vill bygga ut får stöd av föreningen i form av rabatter. Lite kontroversiellt, men här finns en insikt om att alla gynnas om några ökar produktionen.

Några kooperativa nymodigheter som insatsemissioner är inte aktuella, de tankarna har lagts åt sidan. Den inställningen är aningen svår att få ihop med allt det andra flexibla och framåtsyftande tänkandet.

Samma sak gäller representationen i föreningen, som knappast speglar kvinnornas aktivitet och företagande inom jord och skog i länet. Vid stämman nyligen syntes det tydligt: ingen kvinna i vare sig styrelsen eller valberedningen (som föreslår styrelse). Inte heller i distriktens valberedningar. Och bara två i fullmäktige, ynka fyra procent av ledamöterna. Varför vill Kalmar Lantmän inte ha deras kompetens om allt annat samarbete är så bra? Bonden kan ju vara drottning också.

Vi tror förstås inte att allt är guld och gröna skogar i Kalmar. Men här finns en attityd som är värd att spridas. Trots att området inte är det mest överdådiga jordbrukslandskapet har andan uppstått här.

För den som verkligen vill vända den vikande trenden i svensk livsmedelsproduktion finns det något viktigt att hämta i hur man får i gång en positiv spiral. Vi har skrivit det förr: attityden betyder mycket.

Klart att det går att sprida Kalmarandan om man vill. Myndigheter, politiker och inte minst näringen själv har ett ansvar. Våga visa goda exempel. Och bort med skadeglädjen om någon som vågat misslyckas.