Anette Halldorf

Demonstration mot Mercosuravtalet i Strasbourg anordnad av bondeorganisationen Coordination Rurale.

sdl4NWQaaHfjL0-2_3bee740576.jpg

Längs motorvägen A10 i den franska regionen Centre-Val de Loire syns vidsträckta åkrar så långt ögat kan nå – samt gigantiska kraftledningar som går norrut från kärnkraftsverken belägna vid Loirefloden för att mätta energibehovet för 19 miljoner människor i Paris storstadsområde. Eftersom det i övrigt ser ut att vara matjord överallt, utan några naturliga gränser i slättlandskapet, skiftar fältens grödor i raka linjer efter vad som framstår som bondens allsmäktiga vilja.Frankrike är både världens sjunde största ekonomi med en stor andel högteknologiska företag och EU:s viktigaste jordbruksland, där lantbruket fortfarande är en central del av den kulturella identiteten. Kanske är det just fransmännens vägran att helt släppa kopplingen till jorden som gör att motståndet mot EU:s framförhandlade handelsavtal med den sydamerikanska tullunionen Mercosur är större här än i något annat EU-land.

Arnaud Blanvillain är tredje generationens lantbrukare på sin gård i den lilla byn Terminiers tolv mil sydväst om Paris. På 150 hektar odlar han vete, korn, majs, ärtor, haricots verts, sockerbetor, potatis och lök. Ibland även raps, dock inte i år. Fördelningen är ungefär 60 procent spannmål och 40 procent grönsaker.

sdlltP4MT7y6_E_925af839c1.jpg

Arnaud Blanvillain tar emot på sin gårdsplan i den lilla byn Terminiers tolv mil sydväst om Paris, där han är tredje generationens lantbrukare. Han beskriver gården som mellanstor med franska förhållanden och tackar sin goda dränering för att hans åkrar klarade sig förhållandevis bra under höstens blöta. På 150 hektar odlar han vete, korn, majs, ärtor, haricots verts, sockerbetor, potatis och lök. Ibland även raps, men inte i år. Fördelningen är ungefär 60 procent spannmål och 40 procent grönsaker.<h2>Inga djur i sikte</h2>Efter angränsande Île-de-France är Centre-Val de Loire den bördigaste regionen i Frankrike, vilket har fått till följd att jordbrukarna där nästan helt har specialiserat sig på växtodling med en stor andel grönsaker. En utveckling som startade redan innan Arnaud Blanvillain föddes för 44 år sedan.– Den sista kon här på gården försvann 1974, innan dess fanns det 4-5 kor för husbehov. Så har det sett ut överallt här i trakten, i dag ser du inga djur alls på gårdarna här omkring, berättar han.En ordning som Arnaud Blanvillain ser ganska neutralt på.– I Frankrike innebär hög skörd ofta att man inte har några djur. I Bourgogne, Bretagne och i Normandie är inte jorden lika bördig som här – där finns det en massa kor och en framgångsrik mejeriverksamhet med kända ostsorter. Det är samma sak med vin – förr i tiden odlade bönderna här i trakten vin för husbehov – men vinet de gjorde smakade ärligt talat inte särskilt bra.Arnaud Blanvillain ler brett.– När distributionen blev bättre och bönderna kunde köpa vin från Bourgogne billigt i affären – då rev de upp sina vinstockar och planterade grödor som de kunde tjäna pengar på i stället, fortsätter han.

Vinhyllan i livsmedelsbutiken Carrefour utanför Calais 2004.

sdloysxgqzIRh0_2bb9554c6c.jpg

Resonemanget är ett skolboksexempel på en av grundsatserna inom traditionell handelsteori: den om komparativa fördelar. I denna teori räknar man på vilken alternativkostnad produktionen av en vara har – är det lönsammare att odla sockerbetor där farfar hade sina vinrankor och i stället köpa rödtjutet på Carrefour så tjänar både du och vinbönderna i Bourgogne på det arrangemanget.

Med det i åtanke kunde man förledas att tro att Arnaud Blanvillain skulle tycka att det vore praktiskt om motsvarande specialisering utkristalliserade sig även på global nivå – att till exempel köttproduktionen koncentrerades till Pampas vidsträckta grässlätter i Argentina, medan Arnaud och hans kollegor som odlar på det bördiga Parisbäckenet kunde förse världen med vete, rapsolja, ärtor, lök och brytbönor.

<h2>Demonstrerade mot Mercosuravtalet</h2>Så ser han dock inte på saken. Han berättar att han tvärtom har åkt de tolv milen till centrala Paris för att demonstrera mot Mercosuravtalet.– Men jag tog inte traktorn dit, det var det redan så många andra som gjorde. Jag pratar hellre med politiker än blockerar vägar. Ibland lyssnar de till och med på mig, säger han och ler på nytt.

Unknown_c51f5e8e15.jpg

Människor är sällan så enkla varelser att vårt agerande och resonerande går att pressa in i en teoretisk mall. Arnaud Blanvillain tycker till exempel att det är bra om huvuddelen av maten vi äter är lokalt producerad och följer säsongerna.– Visst kan det vara kul att någon gång äta något annat utifrån – men man måste inte äta färska tomater året om. Fast mitt huvudargument mot Mercosuravtalet är att jag inte tycker att man ska leka med maten. Jag har en känsla av att politikerna i EU använder den mat som vi bönder producerar för att byta mot något annat, säger Arnaud Blanvillain.Den känslan delar han med vännen Julien Binet som är forskare och produktutvecklare på kemijätten Bayer i Toury söder om Paris. Han säger att hans syn på Mercosuravtalet framför allt är format av uppväxten på familjens bondgård, dit han åker så fort han får chansen. Han tror att EU-kommissionens motivation för att driva igenom Mercosuravtalet är att de vill ge en skjuts till unionens industri i allmänhet och Tysklands krisande bilindustri i synnerhet.

Julien Binet är forskare och produktutvecklare på kemijätten Bayer i Toury söder om Paris. Han säger att hans syn på Mercosuravtalet framför allt är format av uppväxten på familjens bondgård, dit han åker så fort han får chansen.

sdl46q8xsVVHY8_4ffd7472bf.jpg

– Jag tycker det var fult att de skrev under avtalet precis när vi i Frankrike var mitt i en regeringskris, säger Julien Binet och syftar på att Michel Barnier den 5 december 2024 som första franska premiärminister på 60 år tvingades avgå efter att ha fallit i en misstroendeomröstning.Dagen efter skrev EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen under handelsavtalet i Uruguays huvudstad Montevideo tillsammans med Brasiliens president Lula da Silva, Argentinas Javier Milei, Paraguays Santiago Peña och Uruguays Luis Lacalle Pou.– Jag får intrycket av att det var Ursula von der Leyens personliga beslut att driva igenom avtalet. Jag tror att hon vet att det inte skulle gå igenom om EU-medborgarna hade fått bestämma, och jag tror att hon tog chansen när vi i Frankrike hade annat att tänka på, säger Julien Binet.

Argentinas president Javier Milei, Uruguays president Luis Lacalle Pou, Europeiska kommissionens ordförandes Ursula von der Leyen, Brasiliens president Luiz Inacio Lula da Silva och Paraguays president Santiago Peña efter att de skrivit under avtalet mellan EU och Mercosur i Uruguays huvudstad Montevideo den 6 december 2024.

sdlAm2ba0hJYec_c19d6140d7.jpg

<h2>Oklart när det kan träda i kraft</h2>När (och om) avtalet kan träda kraft återstår att se – experter på internationell handel som ATL har talat med säger allt från sommaren 2025 till andra halvåret av 2026. Först måste avtalet nämligen nagelfaras av jurister för att sedan nogsamt översättas till alla EU-språk, sedan ska det godkännas av Europaparlamentet och Europeiska rådet med kvalificerad majoritet, vilket innebär minst 55 procent av länderna som samtidigt representerar minst 65 procent av EU:s befolkning. Det innebär att avtalet skulle kunna blockeras om de uttalade motståndarna Frankrike får med sig Polen och Italien, två folkrika länder som tidigare har varit kritiska.Det handelskrig som Donald Trump förklarade med världen i början på april verkar dock ha ökat EU:s vilja att se till att avtalet träder i kraft så snart som möjligt. Det dröjde inte länge innan även Frankrikes handelsminister Laurent Saint-Martin förklarade att Trumps presskonferens om handelstullar fungerat som en väckarklocka när det kommer till handelsavtal.”Att hitta nya handelspartner måste vara en prioritet om vi vill att Europa ska vara en kraft som inte bara är redo för en strid med USA utan också en kraft som är öppen för andra regioner i världen. Mercosur är en av dessa, men avtalet måste vara acceptabelt. Som det ser ut i dag är det inte det”, sa Laurent Saint-Martin i en intervju med tidningen <a href="https://www.politico.eu/article/donald-trump-pushes-france-reassess-trade-alternatives-mercosur-deal/">Politico</a>.

Frankrike kräver så kallade mirror-clauses i avtalet. Det finns ingen svensk motsvarighet för detta begrepp som i det här fallet skulle innebära ett förbud för import av varor som tillkommit med metoder som är förbjudna inom EU. Det är oklart om detta skulle vara tillåtet enligt världshandelsorganisationen WTO:s regler, och med tanke på att det tog EU och Mercosurländerna 20 år att förhandla fram det avtal som skrevs under i Montevideo är troligen viljan bland parterna att på nytt sätta sig ner för att föra in nya regler i avtalet begränsad.Julien Binet tror att det framförhandlade Mercosuravtalet till slut kommer att ratificeras, trots franska bönders högljudda protester. Men han är orolig för vilka konsekvenser det kommer att få.– Franska bönder har inget emot frihandel – vi är stolta över våra produkter och vi gillar att sälja och att tjäna pengar. Men då ska det vara en rättvis handel. Det är det inte när vi ska sälja våra varor som kommit till med stränga regler för miljö och djurhälsa samtidigt som vi ska importera varor som kommit till utan att uppfylla lika stränga regler.

Bruno Capuzzi är en brasiliansk expert på handelslagstiftning, med en bakgrund på bland annat FN:s organisation för handel och utveckling, UNCTAD, i New York. För närvarande är han gästforskare på det EU-finansierade forskningsinstitutet European University Institute i Florens. Han säger att beskedet om att förhandlingarna mellan EU och Mercosur, där Brasiliens president Lula da Silva sägs ha varit en pådrivande faktor, togs emot väl i hans hemland.

– Brasilien har några få handelsavtal sedan tidigare, men detta är det första med ett i-land eller en i-landsregion. Det brasilianska näringslivet ser det som en möjlighet att bli närmare ihopkopplat med mer utvecklade och avancerade ekonomier, som de kan utbyta teknik och kunskap med och på så vis uppnå ökad konkurrenskraft för brasilianska företag, säger han.Han tror ändå inte att avtalet kommer att få några omvälvande effekter för det brasilianska jordbruket.– Man ska komma ihåg att av den totala exporten från Mercosurländerna till EU är redan i dag 72 procent helt tullfri. Det inkluderar bland annat sojabönor, kaffe och järnmalm. I det perspektivet kommer inte det här avtalet att ändra förutsättningarna dramatiskt när det kommer till ekonomiska möjligheter. Men just jordbrukssektorn är väldigt skyddad inom EU, inte minst på grund av importkvoter. Där innebär avtalet en liberalisering av marknaden med specifika kvoter som blir tullfria eller får lägre tullar.Framför allt gäller det nötkött och fågelkött, säger han.– De kategorierna brukar vara de som väcker störst motstånd inom EU när det kommer till handelsavtal, inte bara med Mercosur, säger Bruno Capuzzi.I dag importerar EU 300&nbsp;000 ton nötkött – varav ungefär hälften kom från Mercosur, berättar han.– Med avtalet är den enda skillnaden att EU kommer att importera 99&nbsp;000 ton, det vill säga två tredjedelar av vad de redan köper från Mercosur, till en ny lägre tull på 7,5 procent. Så importen av nötkött kommer inte att bli större, men det kommer att bli lite billigare för EU:s konsumenter eftersom de inte behöver betala lika mycket tull som tidigare.<h2>Ingen prisdumpning på nötkött</h2>Det innebär dock ingen prisdumpning, enligt Bruno Capuzzi.– En sak som jag vill betona, och som jag upplever inte har kommit fram i debatten är att det genomsnittliga priset på nötkött som importeras till EU från Mercosur är nästan dubbelt så högt som det genomsnittliga nötköttspriset i EU. Så de kritiker som säger att avtalet kommer att leda till import av billigt kött av låg kvalitet – det räcker att titta på data från EU:s statistikmyndighet Eurostat för att se att det inte är sant. Köttet som köps från Mercosur är dyrare eftersom det i regel är premiumkött och finare styckdelar från Argentina och Brasilien.

Drönarvy över kor på en gård norr om Buenos Aires i Argentina.

sdl3hAXqVRZdD4_542f059409.jpg

Detta kött innefattas av vad som inom EU informellt kallas för ”Hiltonkvoten”, efter det hotell i Tokyo där den ursprungligen förhandlades fram under GATT-förhandlingarna 1979.Bruno Capuzzi köper heller inte kritiken om orättvis konkurrens när Sydamerikanska bönder inte måste förhålla sig till lika stränga miljö- och djurhälsoregler som de som finns i EU.– Varje samhälle har de regler som det har varit möjligt att komma överens om med hänsyn till de ekonomiska förutsättningar som finns i samhället. Jag skulle till och med vilja hävda att det vore orättvist att säga att producenter utanför EU måste arbeta på samma sätt som sina kollegor i EU. För EU lägger en tredjedel av sin budget på bönderna via CAP – i Brasilien och övriga Sydamerika får inte bönderna några pengar alls från staten.Bruno Capuzzi tar ny sats.– Så visst, det är inte riktigt samma regler, men man kan också hävda att det är orättvist att sydamerikanska bönder ska behöva konkurrera med bönder som subventioneras av EU. När det kommer till djurhälsa är dessutom både Brasilien och Argentina länder som är kända för sitt framgångsrika avelsarbete. Från mitt perspektiv är narrativet om att miljö- och djurhälsoarbetet skulle vara dåligt i Mercosurländerna något som djurrätts- och miljöorganisationer startade för att motsätta sig avtalet på ideologiska grunder. Det är lätt att upprepa deras argument och säga att inga andra når upp till EU:s krav.<h2>Komplicerade handelsmönster</h2>Det är också fel att bara titta på antal ton som handlas av till exempel kycklingkött, påpekar Bruno Capuzzi. De internationella handelsmönstren är mer komplicerade än så.– När det gäller kycklingkött konsumerar befolkningen i EU framför allt bröstfiléer, som ses som kycklingens ädla del. Däremot är det inte lika stor efterfrågan på delar som vingar, fötter, klubba och skrov. De uppskattas däremot i Asien, så sådana delar exporteras dit från EU medan den kyckling som importeras till EU till stor del är bröstfiléer. För att EU skulle bli självförsörjande på kycklingbröst skulle de också behöva producera väldigt mycket mer kycklingben och -skrov. Det skulle bli betydligt dyrare än att som i dag handla på den internationella marknaden för att matcha efterfrågan och utbud.

Sådana handelsflöden gör även att åsikterna om Mercosuravtalet går i sär i Italien, där han är gästforskare för närvarande.– Jag skulle säga att de italienska bondeorganisationerna i regel är skeptiska till avtalet, medan de stora livsmedelsföretagen i landet är positiva.Bruno Capuzzi nämner en charkuterispecialitet från norra Italien som ett bra exempel för att illustrera detta.Bresaola är tunt skivat torkat nötkött som i regel äts som en apertivo, en förrätt. Från början torkades detta kött från nötlår i grottor i Alperna nära gränsen till Schweiz tills det blev hårt och mörkt i färgen. I dag torkas det i en mer kontrollerad miljö och i takt med att bresaola gått från att bara vara är en lokal specialitet i Valtellinadalen till att säljas i hela Italien och i ökande volymer i utlandet räcker köttet från de lokala korna inte längre till. I dag görs bresaola till en del även på kor från Sydamerika. Delikatessen säljs likväl med den av EU godkända italienska kvalitetsmärkningen IGP, en märkning som garanterar att produktens kvalitet, goda rykte, komposition och egenskaper kan hänföras till en viss ursprungsort. Däremot står det ingenting i reglerna om varifrån själva köttråvaran ska komma. Charkföretagen bakom delikatessen skulle därför både få billigare råvara och en större marknad att sälja sin produkt på om Mercosuravtalet ratificeras.

I dag görs bresaola till en del även på kor från Sydamerika.

sdlE3sK-5f3f2E_3ab837456f.jpg

Stämmer det då som kritikerna säger att Mercosur-avtalet drivs igenom av EU-kommissionen på böndernas bekostnad för att kränga bilar i Sydamerika?Riktigt så enkelt är det inte, menar Christopher Hegadorn. Han är en förre detta amerikansk diplomat som efter att ha jobbat för FN i Rom nu är en adjungerad professor i matpolitik på universitetet Science Po i Paris. Till att börja med köper han inte att det skulle vara något annat än en ren slump att Mercosur-avtalet råkade undertecknas samtidigt som Frankrike befann sig i en regeringskris.

– Avtalet rör allt från tjänster, bilar, och elektronik till mat, som är en känslig sektor av många anledningar, i Frankrike så väl som i andra länder. Det finns många sektorer där förespråkarna av avtalet har ett stort intresse av att komma in på nya växande marknader med en medelklass vars köpkraft ökar som gärna köper de produkter som Europa vill sälja till dem.<h2>Konsumenterna vinnare</h2>De stora vinnarna på avtalet är konsumenterna, som får billigare varor och ett större utbud, säger Christopher Hegadorn. Men avtalet har också en geopolitisk aspekt.– Förra veckan hälsade Brasiliens finansminister Fernando Haddad på oss på Science Po. Enligt honom måste man se på det här avtalet i bredare perspektiv –&nbsp;det skickar också ett politiskt budskap i en tid då Trumpadministrationen skapar stora handelskrig och ger EU ett större handlingsutrymme.Men har franska bönderna rätt i att vara oroliga?– Det beror på vilka franska bönder som avses. Vinproducenter är kanske inte vad man först tänker på när man hör ordet bönder, men de är absolut en del av jordbruksmixen i landet. Och vin- och spritproducenter har en hel del att vinna om den växande medelklassen i Sydamerika börjar dricka champagne och Sauvignon Blanc från Loiredalen.Det samma gäller ostproducenter och andra som säljer förädlade varor, säger Christopher Hegadorn.– Men de är relativt tysta på grund av att ämnet är känsligt i Frankrike, med det politiska läge som råder i landet för närvarande.Angående oron för lägre miljöstandarder i Mercosurländerna påpekar han att en nyhet i avtalet som slöts i december är att det kopplas till Parisavtalet om klimatet från 2016.Skulle någon av parterna göra något som bryter mot viktiga delar av Parisavtalet har den andra parten rätten att säga upp hela eller delar av EU-Mercosur-avtalet. En mekanism som Frankrike varit drivande i att få med.

Christopher Hegadorn påpekar att de franska böndernas protester inte började med EU-Mercosur-diskussionerna, utan att de har protesterat länge mot saker som pesticidförbud, miljöregler och höga priser på insatsvaror efter Rysslands invasion av Ukraina.– Lägg till hur inflationen slagit mot lantbrukarna och att bondekåren minskar på grund av en åldrande befolkning och att det är ett slitsamt jobb så märker man att det är mycket som bubblar.Enligt Christopher Hegadorn har franska bönder kunnat få en roll där de kan påverka landets poltik på grund av att det franska politiska systemet blivit så bräckligt.– Min poäng är att Mercosuravtalet bara är en liten detalj i detta. För mig som utomstående framstår det inte som att det inte skulle få så stor påverkan på franskt lantbruk – men för många franska bönder är det droppen som fått bägaren att rinna över.

<h3>Import av nötkött från Mercosur</h3>Mercosurländerna producerar mer 10 miljoner ton nötkött varje år. Avtalet innebär inte något slopande av tullar, men 99&nbsp;000 ton får exporteras till EU till en tullsats på 7,5 procent. 55 procent av denna kvot består av färskt kylt kött och 45 procent av fryst. Kvoten införas gradvis under fem år.Denna volym motsvarar 1,6 procent av den totala nötköttsproduktionen inom EU och hälften av den mängd som importeras till EU i dagsläget, vilket är 196&nbsp;000 ton (2023).EU är en nettoexportör av nötkött med en export till ett värde av 4,6 miljarder euro 2023, nästan dubbelt så mycket som värdet av importen.<h3 class="source">Källa: <a href="https://ec.europa.eu/commission/presscorner/api/files/attachment/880027/Factsheet%20EU-Mercosur%20Trade%20Agreement%20-%20Agriculture.pdf">EU-kommissionen</a></h3>

<h3>Import av kyckling från Mercosur</h3>Enligt avtalet kommer 180&nbsp;000 ton kyckling få importeras tullfritt. Denna volym fasas in gradvis under fem år.Detta är mindre än vad EU importerar från Mercosur i dag (240&nbsp;000 ton 2022)EU exporterar 2,2 miljoner ton kyckling.Konsumtionen inom EU väntas öka med samma mängd som den tullfria kvoten (180 000 ton).<h3 class="source">Källa: EU-kommissionen</h3>

<h3>Vad är Mercosur?</h3>Mercosur är en förkortning som står för Sydliga gemensamma marknaden (Mercado Común del Sur) och är en tullunion med Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay (samt Venezuela som dock är avstängt sedan december 2016). Bolivia godkändes för medlemskap 2023 och är nästan i mål.&nbsp;Mercosur nådde 2019 en principöverenskommelse om ett frihandelsavtal med EU och ett slutgiltigt avtal om det i december 2024. Avtalet måste ratificeras av alla inblandande länder innan det träder i kraft. Om så sker blir frihandelsområdet EU-Mercosur ett av de största i världen.<h3 class="source">Källa: Utrikespolitiska Institutet</h3>

I december 2024 undertecknades ett handelsavtal mellan EU och den sydamerikanska tullunionen Mercosur. Ett avtal som parterna hoppas ska utmynna i ökad handel och billigare priser för konsumenterna, medan kritiker menar att det i så fall sker till priset av sänkt standard för miljö och djurskydd.ATL:s Olof Peronius åkte till den plats där motståndet mot avtalet är som kompaktast: den franska landsbygden.

Det tog parterna 20 år att förhandla fram ett avtal. Vem vinner och vem förlorar om det blir verklighet? Kommer det överhuvudtaget att bli det? 
ATL reste till Frankrike för att försöka reda ut saken. 