Jordbruket måste vara med från start

Dessa anläggningar är centrala för markens produktionsförmåga och klimatförändringarna medför nya utmaningar. Det är alltså viktigt att allt inte bara fungerar utan också byggs ut så att framtidens vattenflöden utnyttjas och inte vållar skada.

Vi ser allt oftare extrema vädersituationer. Torrperioder avlöses av intensiva skyfallsperioder. Inte bara åkermarken utan även samhället i stort måste skyddas från översvämningar.

Sjösänkningar och täckdikning har gjort oerhört mycket för jordbruksproduktionen i vårt land, men också bidragit till miljöproblem och till översvämningar, när vattnets väg blir alltför rak.

De senaste decennierna har inte åkermarken värnats utan gärna bebyggts, med följden att allt mer hårdgjorda ytor försvårar absorbtionen av stora nederbördsmängder.

Jordbruksverket vill initiera en diskussion om ”hur markens värde för en resurseffektiv och uthållig livsmedelsproduktion ska vägas mot miljömål som rör vatten, natur och biologisk mångfald”.

Det är önskvärt, men om nu samhället börjar fundera på framtidens vattenmängder så är det viktigt att jordbruket är med från början. Man bör minnas hur hanteringen av vattendirektivet gick till, där tjänstemän på nyskapade och gamla myndigheter fick så gott som fria händer.

Ett problem är att underhållet av vattenanläggningarna släpar efter. Där har jordbruket en del att göra. Samhället måste se över lagar och regler samt se till att vattendragens kapacitet ökas.

I decennier har fokus legat på miljöfrågor som övergödning av vattendrag snarare än på jordbruksproduktionen. Per Nyström, LRF Märlardalen, ser risker för ägande- och förfoganderätten när vattnet diskuteras.

I en artikel i Land Lantbruk skriver han att det är oerhört viktigt att jordbruket engagerar sig i insomnade dikningsföretag, samfällighetsstyrelser och liknande ”för att visa att vi värnar om rätten att få besluta i frågor som har stor betydelse för oss som jord- och skogsbrukare”.

Det har han alldeles rätt i.