Jordbruket måste ha effektivt växtskydd

Hur de här hoten ska mötas är en stor utmaning. Särskilt som utbudet av växtskyddsmedel minskar. EU:s arbete med att fasa ut de ”värsta” växtskyddsmedlen är förvisso vällovligt, men resultatet blir att fler medel fasas ut än nyheter som kommer in. Och trots harmonisering av godkännanden av nya medel i zoner av medlemsländer så är det varje land som beslutar om en produkt ska godkännas. I Sverige följer Kemikalieinspektionen våra inhemska lagar om miljömål.

Stomp och Totril är exempel på hur det kan gå, de förbjuds i Sverige, men används i konkurrentländerna. Nu fick till slut svenska odlare av lök, bruna bönor, morötter med mera dispens för årets säsong.

Problemet gäller växtskyddsföretagens ovilja att förnya produktgodkännanden. Sverige är en liten marknad och företagen gör naturligtvis en bedömning av vad som är lönsamt när den förväntade försäljningen är blygsam. Detta gäller förstås även vid utvecklandet av nya medel.

Färre medel för en framtid som innebär fler hot, alltså. Färre medel innebär dessutom större risk för resistens mot de medel som får användas. Vi kan också få ökad import av utsäde som är betat med medel som inte är godkända i Sverige. Vad vinner miljön totalt sett på detta?

Redan importeras nästan hälften av en mat som konsumeras i Sverige. Den är producerad enligt andra regler än den svenska. Det tycks inte bekymra konsumenterna.

Nedgången i primärproduktionen innebär att den för växtskyddsföretagen lilla marknaden blir ännu mindre intressant för dem. Följden blir att svenska jordbrukare och trädgårdsodlare får allt färre växtskyddsmedel till sitt förfogande. Vilket innebär ytterligare försvårad och nedlagd odling samt ökad risk för resistens. Den onda cirkeln sluts.

Svenska jordbrukare och trädgårdsodlare måste ha rätt verktyg att möta framtiden med också. Som effektiva och säkra växtskyddsmedel snarare än särregler som bidrar att såväl odling som eventuella miljöproblem flyttar utomlands.