Johan Schück

Året har börjat spännande med att Sverige till sist har fått en ny regering. Detta inverkar på ekonomin och även på konjunkturen.

Under januari har tecknen blivit allt fler på en vändning nedåt, både internationellt och inom landet.

I USA går ekonomin ännu ganska starkt, delvis beroende på det senaste årets stora skattesänkningar. Under januari har dock tillväxten försvagats av att en stor del av den federala statsapparaten tills nyligen hållits stängd. Det politiska dödläget skapar osäkerhet om vad som ska hända i ekonomin fram till nästa president- och kongressval om snart två år.

Den amerikanska centralbanken Federal Reserve höjde sin styrränta strax före årsskiftet och den ligger nu på 2,25–2,50 procent. Ytterligare höjning väntas inte under den närmaste tiden, men det är ännu inte heller aktuellt med någon räntesänkning. Däremot har de långa marknadsräntorna krupit nedåt på senare tid.

I Europa domineras diskussionen av en enda fråga: hur ska det gå med Brexit, Storbritanniens EU-utträde?

Tidpunkten är bestämd till den 29 mars, men den kan skjutas framåt. Det finns viss sannolikhet för en ny folkomröstning som kunde leda till ja-seger. Men det kan också gå åt motsatta hållet med en hård Brexit där tullmurar byggs upp mot andra länder.

Oenigheten gäller också de ekonomiska följderna av Brexit. De flesta bedömare menar dock att EU-utträdet skadar den brittiska ekonomin och blir kännbart även för Europa.

För Europa kommer, utöver detta, den politiska oron i Frankrike med protester från de ”gula västarna”, budgetproblemen i Italien och frågetecknen kring hur länge Angela Merkel stannar som Tysklands förbundskansler.

I detta osäkra läge bidrar ändå Europeiska centralbanken, ECB, till stabilitet. Styrräntan ligger på 0,0 procent och väntas stanna där under hela 2019.

I Kina är ekonomin och politiken tätt sammanknutna, under kommunistpartiets och president Xi Jinpings kontroll. Men även där syns tecken på att tillväxten i ekonomin börjar avta. Ett tungt skäl är att USA:s handelskrig mot Kina har börjar ge resultat.

Kina brottas dessutom med inhemska problem, däribland den höga skuldsättningen hos hushåll och företag. Den ekonomiska obalansen ser ut att förvärras under det närmaste året.

För Sverige är utvecklingen i omvärlden av stor betydelse, särskilt som exporten står för närmare hälften av vår bruttonationalprodukt. Men hemmamarknaden spelar naturligtvis också en viktig roll.

Vi väntar fortfarande på statistik beträffande slutet av förra året, men nyligen har det kommit uppgifter som visar att detaljhandeln gick relativt svagt i december.

Inflationstakten höll sig i december på 2,2 procent. Men detta gäller konsumentpriserna, inte alla priser. Producentprisindex sjönk med 0,6 procent mellan november och december och både export- och importpriser minskade. En orsak är att oljepriset rasade med 16 procent, för andra månaden i följd. Även exporten av trävaror drabbades av ett prisfall.

På annat sätt går Sveriges ekonomi ännu relativt starkt. Andelen arbetslösa ligger, enligt senaste uppgifter, oförändrat på 6,0 procent. Andelen sysselsatta växer stadigt och är uppe i cirka 82 procent av alla mellan 20 och 64 år. Ökningen är störst bland kvinnorna, som numera inte ligger långt efter männen.

Prognoser för Sveriges ekonomi som har kommit i januari pekar dock mot en svagare konjunktur under 2019. SEB spår en BNP-ökning på 1,6 procent i år, Handelsbanken med 1,5 procent, Swedbank med 1,3 procent och Nordea räknar med 1,0 procent. Ekonomistyrningsverket, som är en statlig myndighet, tror på 1,5 procent. Det kan jämföras med att BNP ökade med, uppskattningsvis, 2,1–2,3 procent under 2018.

Konjunkturinstitutets barometer, som bygger på enkätfrågor till företag och hushåll, föll brett i januari. Nedgången gäller både tillverkningsindustrin och den privata tjänstesektorn, liksom detaljhandeln. Även hushållen gav uttryck för en ökad pessimism.

För den svenska ekonomin är nu bostadsmarknaden ett särskilt ömtåligt område, eftersom byggandet ser ut att minska kraftigt under 2019. En brant nedgång där kan dra med sig andra sektorer i ekonomin.

En orsak till det lägre byggandet är det växande överskottet på nya dyra bostäder. En prisnedgång där sprider sig sedan till befintliga bostäder, både bostadsrätter och villor/radhus.

Fallande bostadspriser betyder i sin tur att hushållen, av trygghetsskäl, ökar sitt sparande. Det sker främst på konsumtionens bekostnad.

Resultatet blir att hemmamarknaden utvecklas svagare. Låg inhemsk efterfrågan kan då också slå mot sysselsättningen, men vid en konjunkturnedgång brukar det dröja till längre fram.

Industrin och delar av tjänstesektorn är mer direkt beroende av omvärlden, där en avmattning också väntas. Följden blir att exporten växer långsammare och att investeringarna hålls tillbaka.

Med sämre tider i antågande brukar den ekonomiska politiken läggas om i mer expansiv riktning.

Denna gång begränsas dock utrymmet för stimulanser av att Riksbanken redan håller minusränta. Strax före jul höjdes visserligen reporäntan från -0,50 procent till -0,25 procent och enligt Riksbankens räntebana borde nästa räntehöjning komma under andra halvåret 2019.

Men hur detta blir är nu osäkert. Tänkbart är den väntade räntehöjningen skjuts på framtiden eller helt ställs in. Möjligheten till räntesänkningar är dock begränsad, eftersom reporäntan redan nu är så låg.

Riksbanken har då andra åtgärder att sätta in: det är möjligt att man återupptar de köp av statsobligationer som har syftat till att hålla ner marknadsräntorna. Frågan är dock hur långt man i så fall kan nå. De svenska marknadsräntorna är redan mycket låga: de långa räntorna ligger nära nollstrecket och de korta räntorna håller sig på minusnivåer.

Låga räntor, jämfört med andra länder, betyder också att kronan förblir svag. Kronan står för nu i cirka 9,00 kronor mot USA-dollarn och cirka 10,30 kronor mot euron. Ytterligare försvagning är knappast att vänta, men det kan dröja innan kronan stiger mot mer normala nivåer.

Regeringens finanspolitik ger i så fall större möjlighet till konjunkturstimulans. För tillfället finns en statsbudget för 2019 som drevs igenom av Moderaterna och Kristdemokraterna, med Sverigedemokraternas stöd. Därefter har Sverige fått en ny regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, stödda av Centerpartiet och Liberalerna.

Den nya regeringens finanspolitik ska utgå från uppgörelsen mellan dessa fyra partier. Dessutom kan man räkna med att Socialdemokraterna och Miljöpartiet lägger till en del sådant i budgeten som tidigare ströks bort av Moderater och Kristdemokrater.

Den 15 april ska den nya regeringen lägga fram sin vårbudget, där det ingår en ändringsbudget som gäller statens inkomster och utgifter för resten av 2019. Man kan räkna med att det blir en ganska expansiv budget, eftersom det tillkommer nya utgifter medan flertalet redan beslutade skattesänkningar ligger orubbade.

Finanspolitiken kan därmed ge visst stöd åt konjunkturen. Men den räcker inte för att hejda nedgången som ser ut att prägla ekonomin under 2019.

Brexit, politisk oro runtom i Europa och försvagad tillväxt i Kina och USA. Tecknen på att ekonomin vänder nedåt är många, skriver ATL:s nya ekonomikrönikör Johan Schück.

Tecknen på att ekonomin vänder nedåt är många, skriver ATL:s nya ekonomikrönikör.

Johan Schück: Nedgången i ekonomin kan prägla 2019

Företagande

Brexit, politisk oro och försvagad tillväxt – tecknen på att ekonomin vänder nedåt är många, skriver Johan Schück.