Johan Schück

Senast är det Konjunkturinstitutets barometerindikator för februari som visar att tillverkningsindustrin ser positivt på orderläget och har ökat sin produktionsvolym. Produktionsplanerna för de närmaste månaderna ser också goda ut, särskilt i branscher som massa och papper, läkemedel och motorfordon.

Byggsektorn rapporterar att aktiviteten fortsätter i oförändrad skala. Men förväntningarna har skruvats ner, beroende på svagare efterfrågan.

Detaljhandeln visar en blandad bild, där försäljningen har ökat men det väntas gå långsammare framöver. Utsikterna ser bättre ut för dagligvaruhandeln än för handeln med sällanköpsvaror.

Hushållen håller sig avvaktande. Konsumtionsviljan är ojämnt fördelad: de som anser att tidpunkten är lämplig för stora inköp är ungefär lika många som de mer skeptiskt inställda. Fler än normalt är inställda på att spara, trots ett ofördelaktigt ränteläge.

Totalt sett är ändå uppgifterna från Konjunkturinstitutet bättre än väntat. Den påbörjade nedgången tycks ha bromsat in och för industrin ser det oväntat hoppfullt ut.

Om man i stället tittar något tillbaka har Statistiska centralbyrån, SCB, just kommit med uppgifter om hur det gick för Sveriges ekonomi under fjärde kvartalet 2018. För första gången får man också en överblick av fjolåret som helhet.

Då kan man se att året slutade med återhämtning, efter en djup svacka under tredje kvartalet där BNP minskade med 0,1 procent.

Fjärde kvartalet blev betydligt bättre, med en BNP-ökning på 1,2 procent jämfört med närmast föregående kvartal. Delvis kan det vara en tillfällig rekyl uppåt efter bakslaget dessförinnan. Men de nya siffrorna, som för helåret 2018 innebär en BNP-tillväxt på 2,3 procent, visar också att konjunkturavmattningen ännu inte har hunnit så långt.

Om man går närmare in på siffrorna kan konstateras att det är exporten, som tillsammans med hushållen och den offentliga sektorn, ger tillväxt i den svenska ekonomin. Däremot har bruttoinvesteringarna, främst gäller det bostadsbyggandet, tappat fart och visar på en minskning.

Produktionen stiger när det gäller både varor och tjänster, samtidigt som sysselsättningen - mätt i antalet arbetade timmar – ökar kraftigt. Det ser sämre ut med produktiviteten som tycks avta något.

Nya uppgifter från SCB visar också att detaljhandeln gick oväntat starkt i januari, med en ökning på 2,2 procent jämfört med samma månad 2018. Uppgången är starkast för dagligvaror med 2,6 procent, medan sällanköpsvarorna stiger med 1,6 procent. Även räknat mellan december och januari ökar detaljhandeln, mätt i fasta priser och med säsongsrensade siffror.

Annars är det främst inflationen och kronkursen som har gått på tvärs mot förhandsbedömningarna. I bägge fallen hamnar Riksbanken i ett trångmål som påverkar årets ränteutsikter.

Inflationen blev svagare än väntat i januari och prisökningen hamnade på 2,0 procent, jämfört med tolv månader tillbaka. Med tanke på att Riksbankens inflationsmål ligger på just två procent låter det kanske oproblematiskt. Men riktigt så är det inte, eftersom högre siffror var väntade och riktningen nu pekar brant nedåt.

Delvis kan nedgången i inflation förklaras med att januaripriserna bli lägre, till följd av reor efter julhandeln. Dessutom brukar SCB inleda året med att ändra utformningen på den korg av varor och tjänster som används vid beräkning av konsumentprisindex, KPI.

Men detta är inte tillräcklig förklaring, eftersom prisnedgången mellan december och januari blev större än vad Riksbanken och andra bedömare hade väntat sig. I stället kan den svaga inflationen uppfattas som följden av svagare efterfrågan, alltså som ett negativt konjunkturtecken. Nu räknar man att inflationstakten hamnar långt under 2,0 procent senare i år, när fjolårets prisökningar på energi faller bort ur siffrorna.

Riksbanken kom med sitt senaste räntebesked i mitten av februari, strax innan de nya inflationssiffrorna presenterades. Beskedet blev, helt väntat, att reporäntan stannar på -0,25 procent och att nästa räntehöjning väntas komma under andra halvåret 2019.

Men det finns utbredda tvivel på att någon räntehöjning verkligen kommer senare i år, eftersom konjunkturen snabbt kan försvagas. De oväntat låga inflationssiffrorna för januari spädde på dessa invändningar.

Marknadsräntorna förblir hur som helst låga och håller sig under nollstrecket, även när det gäller femåriga statsobligationer. Bankerna tar betalt – i form av minusränta - från de företagskunder som sätter in pengar, medan hushåll som sparar får nöja sig med noll i ränta.

Kronkursen påverkas markant av Sveriges låga ränteläge, jämfört med omvärldens. Enligt de flesta prognoser skulle kronan stärkas mot euron och dollarn under 2019, men hittills har det gått precis tvärtom.

Hittills i år har kronan försvagats, så att en euro numera kostar närmare 10:60 kronor på valutamarknaden – mot cirka 10:20 kronor vid årsskiftet. Dollarn har samtidigt gått från omkring 9:00 kronor till runt 9:30 kronor.

Detta kan ge tillfällig draghjälp till exporten, men fördyrar samtidigt importen. Vissa företag gynnas, men för många är det besvärligt när man inte kan förutse kronans värde mot andra valutor. Från prognosmakarnas håll får man ofta höra att inget annat är så vanskligt som valutaprognoser.

Sveriges beroende av omvärlden gör sig högst påmint. När det gäller räntor och kronkurs spelar det stor roll vad man från Europeiska centralbanken, ECB, säger efter sitt kommande möte den 7 mars. Där kan den allt svagare konjunkturen i Tyskland bli ett skäl att skjuta på kommande räntehöjningar till en avlägsen framtid.

Även USA:s centralbank Federal Reserve håller räntemöte i mars, men nästan två veckor senare. Därifrån gjordes nyligen en helomvändning, beroende på att den amerikanska konjunkturen har börjat försvagas. Tidigare har styrräntan höjts steg för steg, men nu blir det knappast fler höjningar från nuvarande nivån på 2,50 procent.

Sammantaget betyder detta att utrymmet för Riksbanken att höja räntan blir mindre och att kronan riskerar att förbli svag. Konjunkturavmattning i för vår del viktiga länder som Tyskland och USA hotar längre fram att försvåra för svensk export.

Positivt är ändå att hotet om utökat handelskrig mellan USA och Kina, som kunde ha brutit ut den 1 mars, verkar ha skjutits upp på obestämd tid. Men på den negativa sidan finns Brexit, där det fortfarande är oklart om Storbritannien ska lämna EU den 29 mars eller senare. Allt mer talar dock för att frågan, på ett eller annat sätt, avgörs längre fram i vår.

Påverkan från omvärlden ger alltså, för Sveriges del, ännu ganska blandade effekter. Många svenska exportföretag går bra och utvecklingen på Stockholmsbörsen har hittills i år varit överraskande stark, efter en brant nedgång i slutet av förra året. En mängd risker finns framöver, men hittills har året inletts ganska bra.

Konjunkturen går mot en avmattning, men mycket hinner hända på vägen. Utvecklingen går i ojämn takt och spretar åt olika håll, i både Sverige och omvärlden.

Men den svaga kronan ger draghjälp åt exporten, skriver ATL:s ekonomikrönikör.