Mikael Marklund

large_HenrikC1.jpg

medium_HenrikC1.jpg

small_HenrikC1.jpg

thumbnail_HenrikC1.jpg

HenrikC1.jpg

Henrik Claesson föddes in i sitt missbruk.

–&nbsp;Jag är uppväxt på en bondgård. Det var bara arbete som gällde: Arbete, arbete och arbete.Första gången kroppen och själen slog bakut var han bara drygt 20 år och jobbade på en firma som odlade gräsmattor. En morgon när det var vackert väder och hur mycket som helst på jobbet kunde han inte ta sig upp.– Jag låg bara i sängen och grät. Det var bara att ringa och säga att jag inte klarade av att jobba.Henrik Claesson säger att han inte fick någon riktig hjälp då.– Läkarna tyckte att jag skulle säga upp mig och bli sjukpensionär. Men det vägrade jag.<h2>”Lyssnade inte på varningsklockan”</h2>2008 var det dags igen. Då hade Henrik Claesson skaffat sig en grävmaskin. På dagtid körde han som anställd åt kommunen, på helger och kvällar åt andra kunder. Efter en intensiv arbetsperiod klappade han ihop totalt.

–&nbsp;Men då fick jag bra hjälp av en terapeut. Att sålla i tankarna och lägga energi på rätt saker.Men missbruket tog fart igen. Rejält. När det var som värst hade firman tre anställda men maskiner för femton, enligt Henrik Claesson. Hjullastare och teleskoplastare och två grävmaskiner som gick på olika byggen, samt en skogstraktor som han körde ris åt kommunen med. Det var jobb nästan dygnet runt. Alla dagar i veckan.– En varningsklocka, som jag inte lyssnade på, var att jag aldrig var trött. Men det blir man inte när man går på endorfin, säger Henrik Claesson.<h2>Jobbade 650 till 670 timmar</h2>2017 slutade två av hans tre anställda. 2018 skulle den som var kvar vara föräldraledig. Men det var inget problem för Henrik Claesson. Han lovade sin fru att efter semestern skulle det lugna ner sig och så bara gasade han på. Bokstavligt och bildligt.

– Från mars till mitten av juli jobbade jag 650 till 670 timmar i månaden. På dagarna flängde jag mellan byggena där mina lastare fanns och på nätterna gallrade jag och körde ris. Jag sov mellan tio minuter och en timme per natt. I traktorhytten.– När jag var ledig och hade så kallad egentid gick jag ut i verkstaden och servade en maskin eller gjorde något annat som var ”nödvändigt för att det skulle rulla på”, säger Henrik Claesson och gör tydliga citattecken i luften.Hur stod din familj ut?–&nbsp;Min fru drog ett enormt stort lass. Det är inget snack om det. Men jag hämtade vårt barn och lagade mat och så. Fast när familjen gick och lade sig vid 21-tiden for jag ut och jobbade.

large_HenrikC6.jpg

medium_HenrikC6.jpg

small_HenrikC6.jpg

thumbnail_HenrikC6.jpg

HenrikC6.jpg

<h2>Kick att lösa problem</h2>Tillvaron bara rullade på. Eller jobben kanske man ska säga. Att säga nej till ett uppdrag fanns inte på kartan för Henrik Claesson.– Det är ett missbruk. Att lösa problem är en kick. Att kunna säga ”Visst!” när någon ringer och frågar om man kan hjälpa till med det eller det. Får man sedan beröm från kunden trappas det upp. Det är som att få en kanyl i armen.Våren 2020 slutade hans enda anställda. Då kände Henrik Claesson trots allt att det började vara bra och att det var dags att dra ner på tempot.– Efter att jag tog det beslutet kunde jag slappna av. Men då kom också en jättebaksmälla. Jag hade fullt sjå att ta mig upp på morgonen. Jag kunde gå ner till verkstaden men fick verkligen ingenting ur händerna. Jag hade jobb liggande som jag bara inte klarade av att ta itu med, berättar han och fortsätter:– Den enda gången det hände något var när någon ringde och sa till exempel att ”Nu har jag en lastbil här – kan du komma och lossa den”. När det var ett akut problem som jag kunde lösa. Då fick jag en kick.

large_HenrikC3.jpg

medium_HenrikC3.jpg

small_HenrikC3.jpg

thumbnail_HenrikC3.jpg

HenrikC3.jpg

<h2>Arbetat lika mycket som en pensionär – vid 43&nbsp;</h2>Det var dags att söka hjälp igen. Besöken varannan vecka hos terapeuten hjälpte honom att sortera och styra upp tankarna. Även om det har varit jobbigt. Där fick han bland annat frågan vad han tyckt vara roligt att göra.– Då blev jag tyst och bara hummade. Jag hade inget svar. Det har bara varit jobbet, jobbet, jobbet, säger Henrik Claeson och torkar sig i ögonen.Är det jobbigt att prata om det?– Det är inte enkelt. Men det är också en del av terapin.Terapeuten gav honom också i uppgift att sammanställa hur många timmar han har arbetat hittills.– Räknat på det sättet är jag redan pensionär. Fast jag bara är 43. Det är sjukt. Helt sjukt.En läkare erbjöd sjukskrivning och medicin. Men han tackade nej till båda delarna.– Sjukskrivning var inte aktuellt. Jag skulle inte må bättre av att veta att fakturorna trillar in, men inte några pengar. Och medicineringen har jag prövat men det passar inte mig.

large_HenrikC.jpg

medium_HenrikC.jpg

small_HenrikC.jpg

thumbnail_HenrikC.jpg

HenrikC.jpg

I november förra året kom det som Henrik Claesson kallar räddningen. Ett stort byggbolag frågade om han ville hjälpa till med nybyggnationer på Mariestadsanstalten.– Nu kör jag mellan sju och fyra här. Och säger nej till allt annat.Maskinparken ska bantas ner.– Två av mina fyra grävare har jag sålt. Dumpern är till salu. Jag har två hjullastare som är inhyrda på jobb, resten ska jag göra mig av med bara jag får ork att fixa till dem för en försäljning.<h2>Svårt att orka</h2>Det är orken det mesta kretsar kring nu för Henrik Claesson. Vissa dagar kan han bli sittande i bilen när han kommer hem. Oförmögen att kliva ur och gå in. Andra dagar går det bättre. Då klarar han av att både gå in, laga mat och kanske något mer.– I måndags var det en sådan dag. En kanondag. Då gjorde vi i ordning lite fiskeutrustning efter middagen.– Det blir fler och fler sådana dagar. Men från november till början av februari var det riktigt... tungt, säger Henrik Claesson.

large_HenrikC5.jpg

medium_HenrikC5.jpg

small_HenrikC5.jpg

thumbnail_HenrikC5.jpg

HenrikC5.jpg

Hans stora problem nu är närminnet. Det är inte som innan och värst är det i hemmet. Att komma ihåg allt som är planerat och ska göras där.–&nbsp;På jobbet går det av någon anledning lättare. Men det är som ett förstadium till demens. Min terapeut har sagt att i och med att jag är så pass ung finns chansen att skadorna ska läka. Men om jag får ett återfall, eller om det hade skett när jag var lite äldre, så kan det bli permanent.<h2>”Farliga yrken”</h2>I takt med att han får distans till den malström av arbete, arbete och ännu mer arbete som var livet under många år börjar insikterna komma.– Det är farliga yrken, oavsett om det handlar om man är lantbrukare, jobbar i skogen eller kör entreprenad. Man letar hela tiden efter bekräftelse, och den finns i att det plöjs så mycket åker på en dag, fällts så mycket skog eller grävs så många grunder till exempel.Det finns ytterligare en riskfaktor för de som håller på att bygga upp en entreprenadverksamhet.–&nbsp;Det går inte att säga nej, inte när man ska bygga upp en kundkrets och skapa sig ett namn. Att man ska ha några hundår hör till. Sedan kan det hända att det inte kommer ett jobb på flera månader, speciellt om man kör i skogen, då måste man ha jobbat ihop en buffert för att klara av det. För de fasta kostnaderna försvinner ju inte för det.Men när hundåren var över – varför började du inte säga nej?– Det var svårt. Riktigt svårt. Jag har inget riktigt bra svar. Kanske hade jag inte riktigt motiv till det. Det hjälper inte att säga till en missbrukare att han ska sluta. Det beslutet måste komma från den som är missbrukare.

large_HenrikC2.jpg

medium_HenrikC2.jpg

small_HenrikC2.jpg

thumbnail_HenrikC2.jpg

HenrikC2.jpg

<h2>”Tar det dag för dag”</h2>Brist på alternativ sysselsättning gör att Henrik Claesson fortfarande sitter i en grävmaskin.– Men jag har ingen prestige i det. Och jag kan göra mig av med firman också och fortsätta som anställd. Det spelar ingen roll.Ekonomiskt har omställningen inte fått så stor betydelse. Det rullar på ändå. Hur framtiden ska se ut klarar han inte av att tänka på.– Jag orkar bara ta mig fram dag för dag.Vad gjorde att du åkte dit tror du? De flesta entreprenörer har ändå jobbet under kontroll?– Jag trodde att jag hade det under kontroll. Det är det enda jag kan säga. I och med att jag aldrig var trött så trodde jag att det var under kontroll.Har du kommit ur ditt missbruk nu?– Jag tror det. Jag hoppas det. Jag börjar få inblick i hur jag fungerar. Det är ingen självklarhet. Men jag har i alla fall lärt mig att gå och lägga mig och sova 7-8 timmar per natt. Det låter kanske enkelt. Men det är det inte för alla.

<h3>Henrik Johanssons Entreprenad AB</h3>Omsättning respektive rörelseresultat 2015–20192019: Omsättning 2,8 miljoner kronor, rörelseresultat 251 000 kronor2018: Omsättning: 2,4 miljoner kronor, rörelseresultat 251 000 kronor2017: Omsättning: 3,2 miljoner kronor, rörelseresultat 644 000 kronor2016: Omsättning: 3,6 miljoner kronor, rörelseresultat 714 000 kronor2015: Omsättning: 3,4 miljoner kronor, rörelseresultat 260 000 kronorKälla: Alla bolag

När det var som värst sov Henrik Claesson bara tio minuter per natt. I traktorhytten.&nbsp;Men priset blev högt. Tre gånger har han gått in i väggen. Nu försöker han få rätsida på tillvaron igen – men spakarna har han inte släppt.

Jobbet blev en drog för Henrik Claesson

Entreprenad

När det var som värst sov Henrik Claesson, på Henrik Johanssons Entreprenad AB, bara tio minuter per natt.