”Jag vägrade acceptera att jag var utbränd”

I dag kan Fredrik Tidström, som bor i Tibro och arbetar som växtodlingsrådgivare för lantbruk, se hur han byggde upp sin utbrändhet under flera år. Men det tog bara en dag att krascha.

– Min dåvarande chef hade bett, nej, han beordrade mig att söka hjälp. Jag ringde mitt försäkringsbolag och de plockade ut en läkare till mig. Kanske förstod de läget eller så hade jag tur för läkaren hade jobbat som psykolog.

Läkarundersökningen bokades in en oktoberdag i fjol. Han trodde att det måste vara något fel på lungorna för han kunde inte andas ordentligt.

– Lyssna på lungorna, sa jag till läkaren. Aldrig, sa han, det är inget fel på dina lungor.

På vägen hem vägrade Fredrik Tidström att acceptera det han fått höra om utmattning. Ändå gjorde han läxan som läkaren gett honom, en löptur för att se om andningen funkade. Det gjorde den.

– Då blev det påtagligt för mig att det var något annat som var fel.

I duschen efter springturen hörde han telefonen ringa oavbrutet.

– Men när jag skulle ringa tillbaka såg jag att ingen hade ringt. Jag hade inbillat mig signalerna. Det var som att det blev en chock för hela mitt system efter läkarbesöket. Då stängde jag av telefonen.

Det skulle gå två månader innan han startade telefonen igen. Under tiden lades pusslet, bit för bit: Stressen som byggdes upp när kunderna ringde och frågade efter försenade leveranser. Domningarna i armar och ben när telefonen ringde. Den korta stubinen. Tungan som tappat känseln.

– Jag hade fått för mig att det berodde på min eltandborste. Jag hade inte velat se sambanden, inte lyssnat på alla signaler.

Trots att han började förstå var det inte självklart hur han skulle gå vidare. Resan började med sjukskrivning och antidepressiva mediciner som inte passade Fredrik. Större nytta gjorde b-vitamintillskott efter att ett test visat på allvarlig brist. Han insåg snart att han behövde professionell hjälp för att komma vidare men en snäll KBT-terapeut var inte helt rätt. . Nyckeln till förändring kom från en hård terapeut.

– Jag fattade inte varför jag inte blev bättre. Vad har du gjort då? frågade han. Jo, jag har sålt av min köttdjurbesättning, slutat med motocross som jag och pojken höll på med. Och så körde jag riktigt hårt på gymmet.

Psykologen vände upp och ned på återhämtningsstrategin.

– Han sa att jag var dum i huvudet som tagit bort det som var kul för att få mer tid att jobba sönder mig. Och träningen… det var ett missbrukarbeteende. Att köra slut på sig själv gav en kick, ett adrenalinpåslag som fick mig att må bra ett kort tag.

Ett år efter kraschen har mycket förändrats i grunden.

– Jag gör sådant som är roligt och laddar mina batterier varje dag. Jag har egentligen inte mindre jobb, driver eget företag i stället för att vara anställd. Men jag kan välja vad jag vill göra och vilka jag vill jobba med.

Fredrik Tidström valde tidigt att vara öppen med att han gått in i väggen. Hemlighetsmakerier gillar han inte så han har skrivit om det på Facebook och intervjuats i podden Bergman och von Rosen. Många har känt igen sig och hört av sig.

– Bland annat ett femtiotal lantbrukare som berättat att de upplevt samma helvete, eller värre. Jag vill säga till dem som mår dåligt; lyssna på signalerna. Många lantbrukare tycker det är svårt – omöjligt – att dra ned på jobbandet. Men om de går in i väggen, vem ska ta hand om djur och gård då? Bromsa i tid, säger han.