Skåne är inget utpräglat skogslän. Men det finns skog i Skåne och skåningarna gillar skog. Faktum är att de tycker så mycket om att vara i vissa skogar att de nu riskerar att få sin närvaro begränsad, eller i alla fall förändrad

Det handlar om nationalparken Skäralid och naturreservatet Kullaberg som båda bjuder på spektakulär natur med raviner, branta stup och en hel del skog.

Den senaste tiden har diskussionen om dess popularitet varit föremål för en intensiv och intressant diskussion i lokalpressen.

Bakgrunden är att naturen i Kullaberg riskerar att bli förstörd av bland annat cyklister och klättrare. Många av aktiviteterna skulle därför förbjudas, enligt länsstyrelsen. Protesterna lät förstås inte vänta på sig och myndigheten valde att pausa begränsningarna tills vidare. Exakt vad som ska hända nu verkar ingen riktigt veta, men för mig är diskussionen intressant eftersom den visar att bara för att områden skyddas, betyder det inte att de blir mer tillgängliga. Snarare tvärtom.

Min förhoppning är att alla de som gör anspråk på skogen kan hitta en gemensam lösning för Kullaberg som blir en förebild för andra populära, men skyddade områden.

I Skäralid handlar diskussionen om att länsstyrelsens personal behöver mer lokaler och därför har den populära restaurangens hyreskontrakt sagts upp. För omkringliggande naturturism, såsom turridning, får detta tråkiga konsekvenser.

Namninsamlingar för att rädda restaurangen har gjorts men dessa verkar inte vinna någon förståelse hos länsstyrelsen, i alla fall inte hos den tjänsteman som i tidningen sa att ”vi hoppas att engagemanget är lika stort för nationalparken. Det är det starkaste skydd man kan ge natur i Sverige. I de flesta nationalparker har man inte ens en glasskiosk.”

En undersökning som Naturvårdsverket gjorde förra året visar att besökarna i de svenska nationalparkerna är nöjda med själva naturupplevelsen men de ser förbättringsmöjligheter bland annat när det gäller toaletter och papperskorgar. Det fanns ingen fråga om besökarna saknade restauranger. Talande är dock att mer än hälften inte lagt ut en krona på mat eller fika i nationalparkerna.

Jag tycker det är viktigt med biologisk mångfald och jag tycker inte att naturen ska skadas av för många snabba cyklister. Jag kan också ta med mig egen matsäck. Men ibland är det trevligt att kunna äta på restaurang under söndagsutflykten, och visst är det gott med glass efter avslutad vandring. Toaletter och papperskorgar är onekligen också praktiskt.

Om staten betalar stora pengar för att skydda skog – kan den inte samtidigt vara lite mer tillgänglig för alla som gillar friluftsliv? Jag kan inte riktigt förstå att man kan vara en sämre naturparksbesökare om man både tycker om natur och god mat.

I USA hade landets nationalparker förra året 327,5 miljoner besökare. Det är nästan exakt lika många som bor i landet.

I Sverige har vi 10 miljoner invånare. Enligt en rapport från Naturvårdsverket var antalet besökare ifjol 2,5 miljoner. Jag är övertygad om att lite fler toaletter, papperskorgar, glasskiosker och restauranger hade fått upp besökssiffran. Men det är förstås inte säkert att alla tycker att det vore en bra utveckling.

Fler krönikor av Birgitta Sennerdal:<a href="https://www.atl.nu/kronika/varda-minnena-som-finns-i-din-skog-for-framtiden/">Vårda minnena som finns i din skog för framtiden</a><a href="https://www.atl.nu/kronika/salj-skogen-om-barnen-inte-vill-forvalta-den/">Sälj skogen om barnen inte vill förvalta den</a><a href="https://www.atl.nu/kronika/i-framtiden-kan-lonsamheten-se-annorlunda-ut/">I framtiden kan lönsamhet se annorlunda ut</a>

När nationalparker, naturreservat och andra friluftsområden blir allt för populära att vistas i, höjs röster om strängare skydd. Men bara för att områden skyddas betyder det inte att de blir mer tillgängliga. Snarare tvärtom. Det skriver ATL:s krönikör Birgitta Sennerdal.

Krönika: ”Inte givet att skyddad skog blir mer tillgänglig”

Lantbruk

Kanske kunde landets naturturism gynnas av lite fler toaletter och glasskiosker, skriver Birgitta Sennerdal.