Torbjörn Iwarson

Den senaste månaden har priset på jordbruksprodukter fortsatt att ha en positiv pristrend, driven för spannmål först av torka i USA, sedan av torka i norra och östra Europa och regn i Frankrike. Tisdagens WASDE-rapport visade lägre utgående lager 2019 för majs men högre för vete och sojabönor.

Utöver vädret finns en faktor till, de pågående handelskrigen i världen. Det har främst handlat om Kinas import av sojabönor från USA. I onsdags fick börserna en ny sådan handelsfrossa och sojabönor föll till det lägsta priset på mer än nio månader. Lite ”toppighet” känns alltså av i marknaden, men också en hög grad av osäkerhet.

En annan sådan helt oväntad negativ påverkan på marknaden framförallt för sojabönor kom från Brasilien. Prisuppgången på drivmedel i världen ledde till landsomfattande protester från lastbilsåkerier i landet. De blockerade vägar och lamslog landets ekonomi. I stället för att sätta in polis eller militär mot dem, valde landets president, som tog makten under kuppartade former från förra presidenten Dilma Rousseff, att beordra det delvis statliga oljebolaget Petrobras att sänka dieselpriset kraftigt i förhållande till marknadspriset. Orsaken till detta beslut är självklart att det är val i höst.

Det visade såväl brasilianare som investerare utanför landet, att ”rule of law” verkligen inte gäller. Det kom i ett läge när förtroendet för landet var på väg tillbaka. Det tappade förtroendet fick valutan att falla och därmed även världsmarknadspriset på sojabönor. Effekten på sockermarknaden var delad. Det är skördesäsong för sockerrör och de fördärvades på fälten i stället för att köras till sockerbruken.

När WASDE-rapporten kom var prisreaktionen till en början positiv för majs och vete. Starkast var marknaden för vete, som steg med 3,9 procent under rapportdagen i Chicago. USDA sänkte Rysslands produktion till 68,5 miljoner ton och marknaden valde att fokusera på detta först, enligt principen att negativa nyheter väcker störst intresse.

Majs steg med 2,8 procent på rapportdagen, efter att USDA sänkt utgående lager 2019 med 25 procent jämfört med 2018. Lagren av sojabönor var mer eller mindre oförändrade i rapporten och priset sjönk också direkt efter rapporten. Nedan ser vi tabeller på produktion och utgående lager för vete.

USDA:s månadsrapport följer alltså förra veckans rapport från AMIS, som höjde utgående lager av vete med 4,4 miljoner ton till 283,4 för 2019. Liksom USDA ser AMIS en högre produktion i Indien, men AMIS har inte sänkt utsikterna för Rysslands produktion på samma sätt som USDA gjorde. AMIS höjde produktionen i stället med 1 miljon ton för Ryssland i sin junirapport. Det känns inte helt rätt, men jämfört med USDA:s höjning av globala lager med 1,83 miljoner ton, är det sänkningen av Ryssland som saknas för att AMIS och USDA ska ge samma bild med en måttlig ökning av lagren.

Allt tyder på att USDA ligger mer rätt vad gäller Ryssland. Flera lokala analysfirmor ger stöd. Russian Grain Union säger att produktionen blir 68-69 miljoner ton, ProZerno säger 70,4 miljoner ton, IKAR 71,5 miljoner ton, SovEcon 73,1 miljoner ton och USDA alltså sade i tisdags alltså 68,5 miljoner ton. Problemet för rysk produktion är att det är för torrt i söder med mestadels höstvete och för blött i västra Sibirien med mestadels vårvete. Det är intressant, ändå, att en så välunderrättad organisation som AMIS, kan motivera en höjning av Rysslands produktion, samtidigt som den etablerade sanningen i några veckor varit att produktionen blir lägre på grund av vädret. Marknaden prissätter förmodligen redan en rysk produktion på 68 miljoner ton.

Det väsentliga är att det faktiskt blev en höjning av globala utgående lager i USDA:s rapport. Detta är avgörande. Höjningen var större i AMIS rapport, men justerar man för en sänkning av Rysslands produktion blir det ungefär samma höjning av utgående lager som USDA presenterade. En höjning har historiskt lett till lägre pris på vete fram till nästa månadsrapport. Man ska alltså vänta sig en svag marknadsutveckling fram till juli på världens vetebörser på grund av detta.

För majs kan vi notera att USDA reviderade Brasliens produktion i år, 2017/18, till samma nivå som Brasiliens CONAB ligger på, 85 miljoner ton (-2 miljoner ton). Man sänkte också Rysslands produktion 2018/19 till 15 miljoner ton (fd Sovjet ex Ukraina 19,5), mer realistiskt än tidigare. Produktionen sänktes med 3,65 miljoner ton på global basis för 2018/19 från förra månadens rapport. Utgående lager 2019 sänktes med 4,46 miljoner ton från förra månaden, varav 2 kommer från lägre ingående lager på grund av den lägre produktionen i Brasilien under våren.

Utgående lager är 38 miljoner ton lägre 2019 än 2018. Det är trots allt rätt positivt för priset. Eftersom vete och majs är substitut på fodersidan kan detta ge stöd för vetepriset. Foderefterfrågan väntas också öka i världen. Naturligtvis kan även prisfall på vete dra med sig majspriset och det var detta som hände i veckan.

För sojakomplexet kan vi först notera att global produktion höjdes med 700 kiloton och att utgående lager 2019 höjdes med 300 kiloton. Det var en höjning av lagren i Brasilien, men en sänkning av lagren i USA och i Argentina. Vi ska återkomma till detta när vi diskuterar geopolitik.

För sojakomplexet kan vi även notera att USDA höjde inhemsk produktion av sojamjöl/sojaolja (”crush”), vilket tyngde den redan rätt tunga terminsmarknaden för sojaolja. Detta pressar i sin tur rapsfrömarknaden i Paris.

Rapsfröpriset går att modellera med sojaolja, sojabönor och sojamjöl. I en sådan modell ”består” rapsfrö till ca 70 procent av sojaolja och till ca 30 procent av sojamjöl. Prisfallet på sojaolja har gjort att rapsfröterminerna nu är ca 3 procent dyrare än normalt i förhållande till sojakomplexet.

Efter toppmötet mellan USA och Nordkorea i Singapore i början av veckan var förväntningarna att handelskriget skulle lätta, men en nyhet i amerikansk media var att Kina skulle svara med strafftullar på amerikanska sojabönor om USA införde sina tullar på vissa amerikanska varor. Det bidrog till att priset föll till den lägsta nivån på mer än nio månader under veckan.

Marknaden tyckte också att vete var säljvärt – möjligen drivet av lantbrukares prissäkring och för att man följt den mycket enkla men träffsäkra tumregeln att sälja om globala lager är högre än månaden innan. Lantbrukare tenderar att sälja på prisuppgångar, till skillnad från spekulanter som tenderar att göra tvärt om. Vetepriset backade därför av dessa anledningar och det drog med sig majspriset. Väderleksprognosen har regn för Mellanvästern nästa vecka. Inte heller det påverkar majspriset positivt.

I torsdags kväll rapporterade CNBC att USA:s president planerar att införa tullar på 800-900 kinesiska varor. När sådana nyheter dyker upp är det automatiskt negativt för priset på sojabönor, därför att Kina har sagt att man i så fall skulle svara på detta med att inte köpa amerikanska bönor. USDA:s prognos är som vi sett ovan, att lagren kommer att minska i USA, där börsen finns, och öka i Brasilien och Argentina. Detta kan snabbt ändras till en stor lagerökning i USA, om USA och Kina gör verklighet av sina hot.

Pristrenden på mjölk har fortsatt uppåt den senaste månaden, men svaghetstecken finns. Arlas a contopris ligger på 3,126 kr per kg, 9,7 öre högre än i maj. Spotpriset i Holland har gått upp med motsvarande 8 öre. De syntetiska mjölkråvarupriserna man kan härleda från WMP på Global Dairy Trade är 0,3 öre högre, medan man ur spotprisnoteringarna på smör och SMP på EEX i Tyskland kan räkna sig bakåt till ett pris på 4,58 kr (exklusive processkostnad), som är 2,8 öre lägre än i maj.

Svagheten på EEX tolkar jag som ett tecken på att pristrenden uppåt försvagats. En del av försvagningen kommer, ska tilläggas, från en starkare krona i förhållande till euron och har alltså inget alls med marknaden för mjölk ute i världen att göra.

Vad som är uppseendeväckande på mjölkmarknaden just nu är att skillnaden är rekordstor mellan Arlas a contopris och de internationella noteringarna. I synnerhet är skillnaden mellan priserna på produkterna smör och SMP i nordvästra EU å ena sidan och Arlas a contopris å den andra rekordstor. I maj var skillnaden 1,58 kronor per kilo, den största skillnaden sedan åtminstone 2008.

Nu i juni är skillnaden den näst största, på 1,46 kronor per kilo. Genomsnittet är 42 öre. Detta genomsnitt på 42 öre i marginal mellan vad bonden får och vad priset på SMP+smör är, måste på så här lång sikt mer eller mindre antas motsvara mejeriets processkostnad.

Det låga priset i Sverige till lantbrukarna för mjölk ser man ännu tydligare i prisstatistiken från EU Kommissionen på priserna i Sverige respektive EU-snittet. Genomsnittlig premie för svensk mjölkråvara har varit 8 procent de senaste åtta åren. Priset i Sverige är nu bara 2 procent högre än EU-snittet. Detta är lågt i ett historiskt perspektiv i jämförelse om än inte rekordlågt.

Källa: EU-kommissionen, författaren

Marknadspriset det senaste året har gått från högt, till lågt och tillbaka till högt igen. Mellan oktober och februari föll priset på EEX från 4,70 till 3,60 kronor/kilo och terminsmarknaden prissatte då ännu lägre priser, ned mot 3 kronor för var vi är nu i juni. I stället för att gå ned dit, vände spotpriset på smör och SMP alltså upp till 4,60 kronor i maj.

Medan priset på EEX nu alltså backat ett par öre till 4,58 kronor, främst på kronförstärkningen, har denna återhämtning från februari inte återspeglats i avräkningspriserna.

Som vi ser i diagrammet ovan är pristrenden hos mejerierna på väg ned, på den nedgång som skedde på börsen mellan oktober och februari, såväl i EU i stort, som i Sverige. Samtidigt som EEX förmodligen går mot svagare marknad resten av året, finns nu potential för höjning från mejerierna såväl i EU i stort som i Sverige. Detta gäller särskilt för Sverige, eftersom det svenska priset (enligt Arla) är ovanligt lågt i förhållande till EU-snittet.

Vi har alltså ett marknadsläge, där priset på EEX är tillbaka på toppnivåer och samtidigt ligger rekordhögt över svenskt avräkningspris. Historiskt har sådana lägen med högt terminspris och stor skillnad mellan terminspris och avräkningspris gett lönsamma tillfällen att prissäkra det höga EEX priset på. Sannolikheten att tjäna pengar på en sådan prissäkring har varit högt. Det har oftast blivit en vinst. Samtidigt kan man förvänta sig att avräkningspriset i Sverige i vart fall inte sjunker. Genom att sälja terminer på smör och kanske men inte nödvändigtvis SMP, säljer man det som är dyrt, medan det man själv levererar under lyckosamma omständigheter kan gå upp i pris. Jag tänker mig en period såsom till slutet av det här året.

Lägg därtill att Sverige drabbats extra hårt av torkan i vår, som slår mot spannmålsproduktionen men särskilt mot mjölkproduktionen. För att få svensk mjölkråvara borde priset vara väsentligt högre i Sverige, inte rekordlågt i förhållande till EU-snittet. I en mejerimarknad som präglades av fri konkurrens om mjölken, skulle priset i Sverige kanske vara mycket högre, men nu är det en nästan monopsonistisk marknad.

Monopsoni kallar man en marknad där det finns en köpare och motsvaras av monopol när det bara finns en säljare. Jag skriver att priset ”kanske” skulle vara högre och det beror på om Sverige är en unik marknad eller inte. Till saken hör också att priset i Sverige de facto via Arla sätts på samma nivå som i andra länder, som inte drabbats av torka och mindre produktion. Det är naturligtvis riktigt, om svensk mjölkråvara inte har något särskilt mervärde och det tror jag i och för sig i stort sett är ett korrekt antagande.

Är svensk mjölkråvara verkligen nödvändig för konsumenterna? Det kanske går lika bra för konsumenterna att ersätta svensk mjölk med utländsk råvara när det nu förmodligen blir brist på svensk? Jag tror att det förhåller sig så, att det över tid inte finns några särskilda mervärden i svensk vara hos konsumenterna, varken i Sverige eller på exportmarknaden utanför Sverige. Sveriges största exportdestination för mejeriprodukter är som bekant Oman och varan som Sverige exporterar dit är fettpulver i bulk.

För konsumenterna i Oman kan det väl kvitta varifrån den bulkprodukten kommer? Denna pulverexport till Oman är i princip nästan all mejeriexport vi har. På butikshyllorna ökar hela tiden svenska varumärken med ursprung någon annanstans ifrån. Det kanske är viktigare för konsumenten att varumärket är svenskt eller uppfattas som svenskt, än att råvaran har svenskt ursprung?

Den här torkan kommer förmodligen att innebära att den svenska produktionen tar ett kliv ned i andel av EU:s produktion och att marknadsandelen inte återställs nästa år. Historien ger stöd för den prognosen. Trenden utför i svensk mjölkproduktion är tämligen linjär med stora kliv nedåt och små rekyler uppåt. Trenden pekar på noll produktion i Sverige om mindre än 40 år. Den typen av extrapoleringar in i en osäker framtid är naturligtvis alltid vansklig, men statistiskt ser den tämligen säker ut.

För företagssektorn betyder det att mjölkföretagare bör ägna sitt strategiarbete åt att orientera sig mot annan produktion. Något kommer man ju att odla på marken, även när man inte odlar vall. En prognos om noll produktion (eller nära noll) om mindre än 40 år har också bäring på hur ”agribusiness” gör sin planering. Det bör påverka ersättningskalkyler för foderkvarnar, investering i rådgivningsinfrastruktur och dimensionering av lantbruksskolor, till exempel. Det här handlar inte om vad som är önskvärt utan om uppenbara konsekvenser av en stadig trend.

Grunden för detta är politisk naturligtvis. Det är via politiken som förutsättningarna sätts. Ett land som Irland har en uttalad och mycket stark ambition i sin regering att ta marknadsandelar i EU och i världen med sitt lantbruk.

Det är för mig helt otydligt vilken ambition de senaste regeringarna i Sverige haft för näringsgrenen. Ingen alls, vad det verkar och det verkar inte finnas någon efter valet i september heller. Det är synd, för Sverige är inte bara stad. Det är rätt mycket land också och detta land har en ganska stor produktionspotential som kan frigöras om det inte straffbehandlades i jämförelse med förhållandena i våra konkurrentländer.

Som ett exempel på vad en ambitiös jordbrukspolitik kan åstadkomma, kan vi titta på utvecklingen för mjölkproduktionen på Irland och i Sverige, i jämförelse enligt Eurostat. Irlands framgång har sin grund i en positiv ambition för lönsam produktion. Så borde det vara i vårt land också.

Men så kan det inte bli om man bemöter fakta med förnekelse, likt Michael Palin i ”Dead Parrot” sketchen, när John Cleese klagar på att papegojan han köpt för mindre än en halvtimme sedan, är så att säga stendöd.

Nu är det läge att prissäkra mjölkpriset. Terminspriset är rekordhögt i förhållande till avräkningspriset. Vilket ger möjlighet att sälja dyrt, konstaterar ATL:s marknadskrönikör Torbjörn Iwarson.

ATL:s marknadskrönikör Torbjörn Iwarson förutspår när den sista mjölkbonden stänger ladugårdsdörren.

Då är det slut med svensk mjölk

Marknad

Är svensk mjölkråvara verkligen nödvändig för konsumenterna? Det tror inte ATL:s marknadskrönikör Torbjörn Iwarson.