Jag skulle köpa en ny T-shirt till min treåring häromdagen. Den billigaste jag hittade kostade 29:90 kronor.

På väg till kassan stannade jag och började räkna baklänges. Hur producerar man en tröja till det priset? Svaret är att någon annan bär kostnaden i form av usla arbetsvillkor och bristande miljökrav. För mitt inre såg jag en mörk, smutsig fabrik och lade tillbaka tröjan på hyllan.

Jag är inte ensam. Konsumenter kräver i allt högre grad att få kika in bakom kulisserna. Globalisering och digitalisering har i någon mån gjort det möjligt att göra bättre val, att granska tidigare slutna produktionsprocesser, att välja och välja bort produkter baserat på etiska värderingar.

Det får mig att tänka på skogen. Under drygt hundra år har forskning, statistik, stabila institutioner, äganderätt och allemansrätt varit byggstenar i vår skogsförvaltning.

Det betyder att i vår biologiska ”fabrik” står dörrarna bokstavligt talat vidöppna, varje dag. Året om. Ta med dig en kaffetermos, sätt dig på behörigt avstånd och titta på när en högteknologisk maskin producerar hållbart virke.

Det betyder också att vem som helst kan titta på dokument och kartor, satellitbilder, laserdata och mycket annat. Det går utmärkt att granska skogs­näringens agerande före, under och efter en avverkning.

Det finns naturligtvis utmaningar med detta, den enskilda markägarens rätt till integritet är en sådan. En annan är att den typ av öppenhet som det svenska skogsbruket erbjuder också kräver kunskap hos betraktaren. Att förstå vad som händer vid en avverkning är inte helt enkelt.

En tredje utmaning är att man faktiskt gör fel ibland. Transparens kräver både en god dialog med dem som granskar – och en förmåga att lära av sina misstag.

Ändå tror jag att styrkorna med den svenska skogens öppenhet är så många fler än utmaningarna.

Undersökningar från bland annat Svensk Handel visar att alltmer fokus från konsumenter nu riktas mot leverantörskedjan. Ursprung, arbetsförhållanden, märkningar, innehåll och utsläpp av växthus­gaser blir allt viktigare.

Det sätt som vi i generationer har förvaltat och skött vår skogsresurs på ligger i tiden – och vi har mycket att vara stolta över. Genom att bli bättre på att sätta ord på det vi gör kan vi komma närmare dem som till sist ska konsumera det vi producerar.

Samtidigt ser vi att trenden med ett tydligt, lokalt, ursprung hos råvaror fortsätter att stärkas. Den som handlar mat vill inte bara veta att produkten är svensk, utan också vad bonden heter och var hen bor. Drar man den trenden till sin ytterlighet hittar man produkter som single-cow-cheese. Ost gjord på mjölk från bara en enda ko.

När jag om några år går på brädgården kan jag kanske skanna streckkoden på brädorna med min mobil och se var träden en gång har växt, hur gamla de var när de avverkades, hur mycket koldioxid de lagrar under sin livslängd och vilken miljövinsten är med att välja just de här brädorna. Och kanske kan jag välja att snickra min nya hylla från ett enda träd, en senvuxen fura från Härjedalen.

Ohemult dyrt naturligtvis, men fullständigt unikt.

När konsumenter i allt högre grad kräver att få kika in bakom kulisserna ligger den svenska skogens transparens helt rätt i tiden, skriver ATL:s krönikör Marie Wickberg.

KRÖNIKA | När konsumenter i allt högre grad kräver att få kika in bakom kulisserna ligger den svenska skogens transparens helt rätt i tiden, skriver ATL:s krönikör Marie Wickberg.