I väntan på elbilen duger etanolen gott

Under tiden får vi hålla till godo bland annat med etanolen.

Det rådde nästan hallelujastämning vid seminariet. Elbilen lovordades för sin energieffektivitet och miljövänlighet.

Redan finns en rad elbilar på den svenska marknaden. De har räckvidd som täcker de flesta pendlingsresor, men de är dyra, trots att de säljs med supermiljöbilspremien på 40 000 kronor.

Dessutom finns det en rad hybridbilar, med både förbränningsmotor och elmotor.

Regeringens utredare Thomas B Johansson tror på elbilen. Hans uppgift är att ta reda på hur Sveriges fordonsflotta ska vara fossiloberoende 2030.

Att effektivisera transportsystemet är hans huvudlinje, och hans uppfattning är att den stora effektivitetsvinsten görs när man går från förbränningsmotor till elmotor.

Synd bara att det fanns en slav på triumfvagnen i form av Toyotas informationschef Bengt Dalström. Får vi inte volym får vi ingen miljövinst, sa han. Och några större mängder elbilar (förutom hybrider) får vi inte se på våra vägar på länge.

Fortfarande är batterierna problemet. De är tunga, utrymmeskrävande, har begränsad livslängd och, framför allt, de är fruktansvärt dyra. Och de måste bytas långt innan bilen i övrigt är utsliten.

Man måste också komma ihåg att en elbil inte är särskilt ren om strömmen i batterierna alstrats i ett kolkraftverk.

Vägen mot fossilfria fordon är alltså kantad av biodrivmedel. Alla sorters måste användas, alla sorters fordon också.

I samband med seminariet utsåg fem jurygrupper Miljöbästa bil 2014 ur den grupp om 53 bilmodeller som uppfyller Gröna bilisters hårda kriterier på miljövänliga och säkra bilar.

Vilken vann? Jo, Ford Focus Flexifuel. I konkurrens med rena elbilar, olika sorters hybrider, gasbilar och snåldieslar vann alltså en bil som går på etanol.

Detta närmast förtalade biobränsle är långt bättre än sitt rykte. Etanol ger en klar miljövinst, det är oftast billigare att köra på än bensin och det finns överallt.

Förhoppningsvis bidrar utmärkelsen till etanolens renässans.