Ann-Katrin Öhman

Jörgen Norén, köttbonde utanför Malå, sköter försäljningen från sin gårdsbutik.

Årets första snö gnistrar i solen. De små träsken i Västerbottens inland är fortfarande isfria och kombinationen av blått vatten, vit snö och låga granar skapar ett överjordiskt vackert landskap.

Malå ligger 12 mil från Skellefteå in i inlandet. Mil efter mil är det glest mellan byar, affärer och bensinmackar, men i Malå med 2 000 invånare finns den mesta service som man behöver.

Strax utanför tätorten ligger Albertina gård. Här har Jörgen Norén köttproduktion med 54 tjurar och säljer köttet i en gårdsbutik i källaren. Sedan några år finns också webbutiken Inlandsmat, där flera lantbruksföretag i Västerbotten och Norrbotten säljer sina produkter.

– Jag säljer inte så mycket via hemsidan, men den gör att människor får upp ögonen för oss och kommer hit. Vi har en populär skidbacke i Malå och när människor kommer dit passar de på att köpa kött, berättar Jörgen Norén och fortsätter:

– När jag började med gårdsbutiken 2005 var jag nog före min tid. Intresset för lokalproducerat har kommit de senaste åren.

Tjurarna går på lösdrift i grupper om nio inne i ladugården och har möjlighet att gå ute året runt. Fyra gånger per år skickar Jörgen Norén sina djur till slakt i Luleå, 22 mil bort.

– Det är förstås ett bekymmer att det är långt till slakteriet. Om jag skulle slakta dem i Burträsk i Västerbotten är det 15 mil, men då måste jag samordna transporterna med någon. Fördelen med Nyhléns Hugosons är att de hämtar djuren här och att de sedan kan transportera köttet till Rusksele rökeri, 6 mil här­ifrån, där köttet styckas, förädlas och förpackas.

Trots de långa transporterna tjänar Jörgen Norén på att sälja köttet själv. En slutsats som många bönder i inlandet har dragit.

– Det är enda sättet att få någon form av lönsamhet, säger mjölkbonden Ivar Johansson i Raggsjö, som också är med i Inlandsmat.

Ivar Johansson, mjölkproducent i Raggsjö.

Han skickar sina kor till Jämtlandsgården, 30 mil bort, och får också köttet levererat till Rusksele rökeri. En annan utmaning är att få tag på tillräckligt med mark. Ivar Johansson brukar 100 hektar. Av dem äger han 13 hektar betesmark och 25 hektar som han odlar på. Resten av åkermarken arrenderar han av 50 olika markägare i flera olika byar. Han odlar en liten del korn som inte alltid går att använda, annars är det bara vallodling.

– Fördelen är att alla är glada att man håller markerna öppna. Om inte jag brukade dem skulle de säkert växa igen. Frågan är vad som händer när jag går i pension.

När Ivar Johansson byggde sin ladugård 1976 var det inte dyrare än att bygga ett bostadshus. Problemet i dag är att investeringarna för att börja med mjölkproduktion blir väldigt höga och att det kan vara svårt att få lån i inlandet.

– Ett jordbruk utanför Umeå kan satsa 13 miljoner kronor, sådana satsningar är svårt att göra i inlandet, säger Ivar Johansson.

Olof Berglund på Svansele Grönt menar att förädling är en förutsättning för att klara av en nystart av odlingen i Västerbottens inland, även om det innebär en del utvecklingskostnader att förvandla grödor till produkter.

Olof Berglund, Svansele Grönt, odlar och förädlar grönsaker.

Hans eget ”morotsmejeri” stod klart 2011. Här förädlas potatis och grönsaker som han odlar på gården. Han syrar till exempel morötter och rödbetor.

– Men nu börjar färskpriserna på morötter och potatis nå sådana nivåer att det börjar bli lönsamt också, säger han.

Långa avstånd, små arealer och svårigheter att få lån. Utmaningarna är många i Västerbottens inland.Lösningen: Kombinera med annan verksamhet, förädla och sälja produkterna själv.

Här behöver lantbrukare ha flera verksamheter för att lyckas.

Egen förädling höjer lönsamheten

Företagande

Lantbrukare i Norrlands inland har flera verksamheter för att höja lönsamheten.