Torbjörn Iwarson

<p>Lagren av vete och framförallt av majs justerades upp ordentligt i torsdagens rapport från det amerikanska jordbruksdepartementet. Arlas avräkningspris på mjölk har kunnat hålla ställningarna tack vare den stora rabatten till produktpriserna och den svaga svenska kronan. Prisfallen på världsmarknaden har emellertid fortsatt och kronförsvagningen kan ha slutat. Valutan i Brasilien har också rusat i oktober när det stod klart att socialisten Haddad inte skulle vinna i presidentvalet. Valutan drog med sig priset på socker uppåt, en gåva till södra Sveriges betodlare. För att inte ytterligare förta dundret i den här marknadskrönikan går vi nu genast direkt till spannmål, raps och soja.</p>

<h3>Kina har 54 procent av globala vetelager</h3>

<p>Marknaden hade hoppats att det amerikanska jordbruksdepartementet skulle presentera en något positiv rapport i torsdags, efter den regniga hösten i USA. Förvånat såg vi hur rapporten höjde utgående lager av majs med 148 miljoner ton, varav 149 miljoner ton i Kina. Det är som om USDA:s analytiker helt plötsligt hittat ytterligare 40 procent av USA:s skörd. Terminspriset på majs i Chicago gick ändå upp, efter den första reaktionen. Varför då?</p>

<p>Orsaken till att utgående lager (2019) av majs ökar med 148 miljoner ton till 307,51 miljoner ton och att vetelagren ökar med 6,53 miljoner ton till 266,71 miljoner ton är att den kinesiska statistiska centralbyrån (NSB) reviderat upp lagren för de senaste tio åren. Marknaden får nu lära sig betrakta dessa nya, uppdaterade nivåer, istället för de gamla. NSB gjorde ingen revidering av sojalagren, utan det var främst av majslagren. </p>

<p>Kina har nu 67 procent av globala lager av majs och 54 procent av vetelagren. För sojabönor är det bara 18 procent som finns i Kina. Av dessa kinesiska lager, som uppkommit genom köp till ”intervention” på samma som sätt som ”spannmålsberget” i EU förr i tiden, lär knappast något komma ut på världsmarknaden och det som finns kanske inte ens är tjänligt. Att uppjusteringen av Kinas lager kommer just nu, kanske också har något med handelskriget med USA att göra. Om Kina har smällfulla lager är det mindre troligt att de kommer att vika sig och återgå till att köpa amerikansk majs. Det skulle inte heller förvåna mig om uppjusteringen är en förhandlingsbluff, helt eller delvis, med syftet att påskina att Kina badar i mat och ändå inte är intresserat av amerikansk majs.</p>

<p>Marknaden har emellertid, av allt att döma, valt att istället börja titta på lager utanför Kina. Om vi tar bort Kina innebär den här rapporten en minskning av lagren från förra månaden med 1 miljoner ton för vete (istället för en ökning med 6,5 miljoner ton). För majs minskar lagren med 1 miljoner ton utanför Kina (istället för en ökning med 148 miljoner ton). För sojabönor ökar lagren med 3 miljoner ton i Kina (istället för en ökning med 2 miljoner ton). Rapporten är alltså positiv för kommande månads prisutveckling för vete och majs, men negativ för sojabönor, som jag ser det. Det handlar samtidigt om ytterst små förändringar av lager som även är historiskt höga. Höga lager och små förändringar innebär att effekten på priserna av en lagerförändring är liten. </p>

<p>Marknadsbilden även i ett större perspektiv visar ingen tydlig trend. På samma sätt som WASDE-rapporten inte präglas av riktigt utbud och riktig efterfrågan, utan av siffror som de facto kommer från den kinesiska staten, har prisrörelserna som vi sett i år dominerats av policybeslut från den kinesiska staten. Efter att priserna föll under juni månad, på grund av att handelskriget mellan USA och Kina gick från hot till verklighet, har priserna rört sig sidledes. </p>

<p>I början av maj var priset på vete via decemberkontraktet på Matif bara 1 procent dyrare än decembervetet på Chicagobörsen. Sedan kom torkan till Europa och drev upp priset på Matif till som mest 26 procent över Chicagovetet. Sedan slutet av oktober har Matifs premium över Chicago till 23 procent, men utan torkan i Europa hade priset kanske stannat kvar på 180 euro per ton istället för 201 euro, eller fallit med 10 procent till 162 euro, som det amerikanska vetepriset faktiskt gjort. </p>

<p>Priset på majs med leverans i december rasade på Chicagobörsen från en topp på 429 cent i slutet av maj, till 342 i slutet av september, en prisnedgång på 20 procent. Samma sak hände sojabönorna i Chicago, som från en toppnotering i slutet av maj på 1060 cent rasade till en botten i slutet av september på 812 cent, en nedgång med 23 procent.</p>

<p>Skulle handelskriget ta slut och därmed Kinas importtull på drygt 60 procent på amerikansk soja och majs tas bort, kan terminspriserna i Chicago stiga med 20 procent eller mer. Vad som händer i dessa diskussioner är alltså avgörande och mycket viktigare än hur det exempelvis är med vädret. När USA:s president häromveckan twittrade att han hade haft ett bra samtal om Kinas president, fick det priset på framförallt sojabönor att hoppa upp ett hack. Det säger något om hur känslig marknaden är för just förändringar i relationen mellan USA och Kina. Samtidigt har marknaden alltså ryckt på axlarna när lagren av exempelvis majs, enligt WASDE-rapporten, fördubblas från förra månaden. </p>

<h3>Vad säger terminsmarknaden om prissäkring?</h3>

<p>Om man rangordnar skillnaden mellan terminspriset om ett år jämfört med nu för ett 30-tal av de största råvarorna hamnar Kansas-vetet i topp med 13,2 procent, följt av arabica-kaffe och Chicagovete (10,8 procent). Matifvetet ligger i den andra änden av listan med -5,7 procent, dvs terminspriset på december 2019 ligger 5,7 procent under terminspriset för december 2018. Det är bara amerikansk naturgas som ger större rabatt för december nästa år jämfört med i år (-21,2 procent). Spotpriset på Chicagovete måste alltså gå upp med 10,8 procent till nästa år för att den som köper det kontraktet ska gå med vinst och omvänt, kan man som spannmålsodlare tjäna 10,8 procent genom att sälja det, om spotpriset är oförändrat till nästa år. </p>

<p>Varför är lutningen på terminskurvorna intressant? Det har över tid visat sig lönsamt att sälja de råvaruterminer som har högst premie och köpa de som erbjuder mest rabatt, det vill säga i det här fallet, att köpa Matifvete och sälja Chicagovete. Detta är ingen garanti för att en sådan strategi kommer att visa sig ha varit lönsam om ett år, men det finns en liten sannolikhet åt det hållet. Intressant är att vete hamnar i topp respektive botten av en sådan rangordning, Matif när det gäller rabatt i terminspriset om ett år och Chicago och Kansas när det gäller premium.</p>

<h3>Försvagning av kronan har tappat i takt</h3>

<p>Kursen på euron mot kronan föll i torsdags den här veckan under 200-dagars glidande medelvärde för första gången på över ett år. Det tolkas av marknaden som att den värsta försvagningsfasen för den svenska kronan kan vara över. Kronförstärkningen kom efter en utfrågning av riksbankschef Stefan Ingves i Finansutskottet i Riksdagen i torsdags morse. Riksbanken sade att det nu finns möjligheter att kliva tillbaka från den extremt stimulerande låga räntenivån och det räckte i rådande marknadsläge. Kronförsvagningen har dessutom sedan en tid tappat kraft och trenden kan ha vänt. </p>

<p>En starkare krona är inte positivt för landets lantbrukare, därför att priset på produkter som mjölk, vete och socker då blir lägre i kronor räknat. Det stöd som jordbruket erhållit via kronförsvagningen de senaste fem åren uppgår till ca 20 procent av försäljningspriset om vi räknar mot euron. </p>

<h3>Liten rekyl på socker i november</h3>

<p>Prisuppgången på råsocker från 11 cent till 14 cent (+27 procent) under oktober månad har nästan helt en valutaorsak. Den brasilianska realen steg med 11 procent mot dollarn under månaden. Resten av prisrörelsen kan mycket väl ha kommit av att spekulantkollektivet fick bråttom att köpa tillbaka terminer de sålt ned till en rekordsåld position. </p>

<p>Det finns mycket gott om socker i världen, efter att även Indien haft en lyckosam produktion. Vad som till slut bidragit till att bromsa prisnedgången är att en allt större andel av Brasiliens sockerrör gått till produktion av etanol ju lägre priset på socker varit. Denna säkerhetsventil är så stor nu att den sätter ett golv för sockerpriset på nedsidan och ett tak på ovansidan. Om priset går upp för mycket, slutar brasilianarna produktionen av etanol. </p>

<p>Efter prisuppgången på råsocker förra månaden har skillnaden mellan priset på raffinerat (vitt) socker och råsocker minskat. En möjlig förklaring till detta är att om priset på vitt socker går upp, kan Indien börja sälja på export och de har som nämnt ovan haft en ganska stor produktion i år. </p>

<p>Priset på socker har hittills i november noterat en liten rekyl nedåt igen och jag tror att priset på råsocker kommer att fortsätta att handlas inom ett intervall med från 11 cent per pund på nedsidan och 14 cent på uppsidan ett tag till. Brasiliens producenter har nog inte hunnit prissäkra produktionen under den snabba prisuppgången och kommer att sälja om priserna rör sig uppåt. </p>

<h3>Stark krona riskfaktor för mjölkbönder</h3>

<p>Den europeiska mjölkbörsen i Leipzig (EEX) har fortsatt att notera omsättningsrekord. Det nya terminskontraktet på flytande mjölk, som är baserat på ett genomsnitt av mejeriers avräkningspriser, har även sett lite handel komma igång.</p>

<p>Sedan pristoppen i maj/juni har terminspriset på smör fallit med nästan 30 procent. Den senaste månaden har marknaden stabiliserat sig. Om det handlar om en botten eller bara en paus inför nästa nedgång återstår att se. Värdet av fettet utgör 62 procent av mjölkens värde, så det är avgörande vad som händer med terminspriserna på smör. På grund av prisnedgången på smör har fettets andel av mjölkens värde också minskat. I våras var fettet uppe på 70 procent av mjölkens värde och nu är den alltså nere på 62 procent. År 2014 var fettets andel av värdet nere på en botten på 38 procent. Det finns alltså fallhöjd i fettet om det vill sig illa. </p>

<p>Terminsmarknaden väntar sig emellertid faktiskt att priserna vänder upp på det nya året. Terminspriset på smör med avräkning i juli 2019 är drygt 3 procent högre än priset nu. </p>

<p>Jag har tidigare skrivit att prisnedgångarna på exempelvis EEX och GDT inte slagit igenom i Sverige, därför att marknadsledarens avräkningspris varit så långt, upp till drygt en krona i maj, under vad det ”borde” varit på, om vi bara räknat om EEX-priserna till kronor. Den här kudden har nu krympt ihop till bara ett negativt 16 öre. Om vi bara räknade om EEX-priset till kronor skulle avräkningspriset med 40 öre processkostnad bli 16 öre lägre än det är nu. Vanligtvis brukar marknadsledare ”släpa” i sina justeringar, men sammantaget tror jag ändå att det är rätt hög sannolikhet för en sänkning av avräkningspriset i december. </p>

<p>Nedan ser vi ett diagram på prisutvecklingen på olika marknader. Priserna är omräknade till svenska kronor per kilo. </p>

<p>Den största risken för en svensk mjölkbonde just nu är förmodligen inte en ytterligare försvagning av terminspriserna på EEX, GDT eller något annat, utan en förstärkning av den svenska kronan. Stärks den svenska kronan med 10 procent blir import 10 procent billigare och detta skulle naturligtvis kunna slå hårt. Som vi ser med ett relativt högt avräkningspris och i vart fall inte toppnoteringar på terminerna, är det förmodligen inte mjölkterminer som är bästa att riskhantera med, genom att sälja dem. Att prissäkra valutan är förmodligen bättre riskhantering. </p>

<p>En förstärkning av den svenska kronan kan slå hårt mot svenska mjölkbönder, konstaterar ATL:s råvaruexpert Torbjörn Iwarson.</p>

Förstärkning av den svenska kronan kan slå hårt mot mjölkbönder, konstaterar ATL:s råvaruexpert Torbjörn Iwarson.