Tina Zenou

Värst är situationen för bönderna som i vissa fall tvingas nödslakta djur eller sälja av dem i förtid, transportera foder miltals från andra delstater och skuldsätta sig för att klara av att föda djuren.

– Jorden är så karg, det finns inte en gnutta gräs kvar. Arbetet på gården är så obevekligt, det tar över allt. Och så oroar vi oss för hur vi ska klara oss om det fortsätter, säger Lucy Gallagher. Hon och hennes man Gerard driver en gård utanför staden Tamworth, ungefär fem timmars bilväg norr om Sydney.

Bonden Lucy Gallagher driver gården tillsammans med maken Gerard sedan drygt tio år tillbaka.

Gården är på sammanlagt 3700 tunnland och de har biffkor, får och lamm. Gerard Gallagher är bonde i fjärde generationen i dalen och årets torka är bland det värsta familjen varit med om. I vanliga fall brukar de få 350 milliliter nederbörd, framförallt under perioden januari till februari samt juni och juli. I år har de fått mindre än en tredjedel.

– Vi gjorde alla våra kalkyler på den genomsnittliga nederbörden. I början av året såg allt bra ut, vi var optimistiska och hade planer på hur vi skulle kunna tjäna lite pengar i år. Men så kom torkan, berättar Lucy Gallagher.

Kängurur söker upp den lilla skugga som finns.

Nu tvingas de mata alla djuren för hand med foder hela tiden. De 150 biffkorna får bomullsfrö som är rikt på protein och tar längre tid för dem att bryta ned så de bara behöver utfordras varannan dag. Ungdjuren får en blandning av korn, pellets och hö. Kornet köper familjen Gallagher in från grannstaten Victoria. Hittills i år har de köpt foder för 300 000 dollar mer än under ett vanligt år. Det motsvarar nästan två miljoner kronor i dagens växelkurs.

– Vi har ändå tur som skrev på kontraktet med kornleverantören tidigt. Många har inte gjort det och tvingas frakta foder från ännu längre bort eller så har de helt enkelt inget foder kvar.

Fåren får ett foder baserat på favabönor men i dagarna har bönorna tagit slut så familjen måste se över vad det finns för andra alternativ.

<h3>Måste förlita sig på inköpt foder</h3>

Familjen har ändå förberett sig på torrperioder så gott de kunnat. Efter en svår torrperiod för några år sedan tog familjen ett infrastrukturlån och köpte en vattentank och byggde silos så de skulle kunna odla och lagra eget foder. Men i år är marken torr som sand och de måste förlita sig på det inköpta fodret.

Biffkorna matas med bomullsfrö varannan dag. Något bete finns inte längre för dem på markerna.

Hur länge klarar ni er ekonomiskt?

– Vi har vår ekonomi uppdelad på två bankkonton. Jag jobbar deltid som sjuksköterska. Min lön går till familjens löpande kostnader vilket ser till att vi alltid har mat på bordet. Gården sköter vi separat som ett företag så vi klarar oss nu men våra marginaler blir mindre och mindre.

Det är inte bara ekonomin som oroar bönderna under torkan. Lucy Gallagher berättar om grannar och bönder i byarna runt omkring som kämpar i ensamhet och hopplösheten är aldrig långt borta. Även barnen känner av föräldrarnas oro och i flera fall hålls de äldre barnen hemma från skolan i perioder för att de måste hjälpa till hemma på gården.

Regeringen har ännu så länge bidragit med 578 miljoner dollar, eller 3,8 miljarder kronor, i åtgärder mot torkan. Bland annat kan bönder få en utbetalning av en klumpsumma på 12 000 dollar, 80 000 kronor, per par för att klara den värsta krisen. Regeringen har också avsatt pengar till åtgärder mot mental ohälsa efter rapporter om depression, stress och utbrändhet.

Rekordtorr vinter drabbar hela New South Wales. Knappt en tredjedel så mycket regn har fallit som under ett vanligt år.

Flera storföretag, däribland livsmedelsföretagen Woolworths och Coles, donerar pengar till frivilligorganisationer som Rural Aid som i sin tur levererar hö, matpaket och andra förnödenheter till bönderna.

Men alla bönder är inte glada över den mediala uppmärksamheten och hjälpen från frivilligorganisationerna. Flera menar att det får dem att framstå som oprofessionella offer och att de utmålas som inkompetenta företagare vilket är det sista de vill framstå som när de vill locka investerare till jordbrukssektorn.

Lucy Gallagher förstår att det är väldigt känsligt för kollegorna när bilder på svältande djur visas upp på tv. Själv skulle hon hellre sälja av boskapen innan det blev så illa.

– Jag skulle skämmas så mycket, samtidigt som det inte är vårt fel. Jag tycker det är nödvändigt att folk får reda på hur illa det är ställt. Det känns ibland så oerhört otacksamt att vara bonde. Folk i städerna tänker inte på hur mycket tid och kraft vi lägger ned på att odla deras mat. På det här sättet hoppas vi att fler ska förstå och uppskatta värdet, säger hon.

Sydöstra Australien genomlider en historiskt torr vinter. Hundra procent av delstaten New South Wales, Australiens folktätaste, befinner sig i torka.

Hundra procent av delstaten New South Wales, Australiens folktätaste, befinner sig i torka.