Jordbruksverkets ursprungliga plan var att genom föreskrifter binda länsstyrelserna till gemensamma sanktionsskalor, för att undvika att samma fel ger olika avdrag beroende på vilket län en bonde verkar i. Men i slutändan blev det allmänna råd.
Måste inte följa
– I och med att det är ett allmänt råd måste länsstyrelserna känna till och ta ställning till det, men de måste inte följa det, säger Emma Lundin på Jordbruksverkets miljöersättningsenhet.En anledning till att planerna på föreskrifter övergavs var tajmingen.Jordbruksverket ville införa dem så fort som möjligt, men det skulle innebära att bönder skulle få miljöersättningar under andra villkor än de ansökt om. Det kan vara på tvärs med svensk lag.
Undvika osäkerhet
Den juridiska osäkerheten kan undvikas om föreskrifterna träder i kraft efter att årets stöd betalats ut, men innan nästa års ansökningar görs. Jordbruksverket räknar dock inte med att uppgradera de allmänna råden.– Mycket av varför vi körde det som en föreskrift från början var att det är ett sätt att förankra och kvalitetssäkra reglerna. Och det är gjort med de här allmänna råden nu.
Enhetliga påföljder
Trots att länsstyrelserna även fortsatt får sätta sina egna sanktioner tror Jordbruksverket att de allmänna råden ska ge mer enhetliga påföljder, och därmed mer lika konkurrensvillkor i hela landet.Flera länsstyrelser har själva efterfrågat gemensamma sanktionsskalor.De allmänna råden ska också göra regelverket mer förutsägbart för bonden. Verket hoppas att det ska göra fler intresserade av att ta på sig miljöåtaganden.
EU-kritik bakom
– Om en lantbrukare vet vad som gäller så minskar rädslan för påföljderna och då kanske fler vågar söka, säger Emma Lundin.Likriktningen av sanktionerna påbörjades när EU kritiserade skillnaderna i hantering mellan länsstyrelserna. Jordbruksverket tror att de allmänna råden ska stilla kritiken.– Det är vi ganska säkra på. EU ville att vi styr upp tillämpningen så att länen gör mer lika, men det handlar inte om att de ska göra exakt lika i varje enskilt fall.