Ylva Larsson

I den brittiska studien undersöktes slowfeeders men även slowfeednät, som här på bilden, förlänger ättiden av grovfoder.

Flera nya studier presenterades vid årets konferens med International Society for Equitation Science (ISES), som nyligen hölls i Guelph, Kanada.

En av dem är en brittisk studie som har undersökt två olika så kallade slow-feeders. Genom att använda slowfeeders eller slowfeed-nät kan ättiden förlängas.

En slow-feeder är en behållare för hö eller hösilage som gör att fodret inte äts upp lika snabbt som när det läggs på golvet, men ger en naturligare huvud- och tuggställning för hästen än ett hängande hönät. I den ena behållaren som undersöktes kunde höet dras ut i golvhöjd på framsidan, den andra tryckte upp fodret mot ett galler överst i behållaren.

Hästar är grovfoderomvandlare och tillbringar i naturligt tillstånd 14-16 timmar med att beta. Högst fyra timmar i sträck lyder rekommendationen för hästar att vara utan grovfoder.

Studien visade att båda konstruktionerna gjorde att hästarna ägnade ungefär dubbelt så lång tid åt att äta jämfört med när höet lagts direkt på golvet. Längst tid tog det när de åt genom gallret på den ”toppmatade” behållaren. När hästarna åt direkt från golvet lade de betydligt mer tid på att söka igenom bädden.

Varken puls, beteende eller rörelser i gångarterna ändras särskilt när hästar får ökad vikt på ryggen. Det visar en dansk forskningsstudie, där 20 hästar och ryttare deltog.

Ryttarna red ett dressyrprogram, dels utan extra vikt, dels med vikter i en väst. Vikterna motsvarade 15 respektive 25 procents extra kroppsvikt. Forskarna mätte hjärtfrekvens, variation i hjärtfrekvens, hästens beteende, gångarternas symmetri, och stresshormonet kortisol i saliven.

Enligt forskarna var hästarna till synes oberörda av att deras ryttare plötsligt blev tyngre. De visade inga konfliktbeteenden som att slå med huvudet eller gapa, inte heller ändrades puls eller gång.

Redan med en och en halv finger till godo under den engelska nosgrimman ökar trycket kraftigt mot hästens nosrygg. Det visar en irländsk studie. En annan australiensisk studie mellan Micklem-tränset och en Aachen-grimma pekade mot att hästarna trivdes bättre med det förstnämnda. När hästarna reds med Micklem gick de mer med öronen spetsade och höll huvudet i önskvärt vertikalt läge med ögonen i höjd med manken.

En annan studie visade att engelsk nosgrimma var att föredra före remontgrimma och Aachengrimma vad gäller tryck över nosen.

En brittisk studie pekar på att olika typer av slowfeeders ökar ättiden för grovfoder med det dubbla.

Varken puls, beteende eller rörelser i gångarterna ändras särskilt när hästar får ökad vikt på ryggen.