Mari Nälsèn

Dimmorna lättar över Klarälven och det blåser en kylig nordan över Ennarbolsätern. En gammal fäbodvall långt, långt uppe i skogen i norra Värmlands väglösa land. Hamiltonstövaren Ayla dammsuger det daggvåta gräset efter hare och visst känner hon spåren den lämnat över natten. Det tar bara tid att följa dem och reda ut år vilket håll den gått för att söka daglega.

Bengt Johansson är nybliven nordvärmlänning, han flyttade hit för några månader sedan för att nu vid pensionen kunna jaga hare i allt större utsträckning. Men han är en av få, harjakt med stövare är inte alls lika populärt som det en gång var.

– Det kan tyckas lite konstigt eftersom det är en av de arter som det är allra längst jakttid på, säger Bengt Johansson.

Han sätter sig på trappan till en av de gamla stugorna och häller upp en mugg av termoskaffet och väntar på att Ayla ska reda ut harslagen. Hamiltontiken söker metodiskt av omgivningarna kring sätern och trots att hon efter en halvtimme inte lyckats resa någon hare tar Bengt Johansson det med ro.

– Vi brukar alltid hitta hare här, säger han tryggt.

Harjakt med stövare var tidigare stort i Sverige, under rävskabbens dagar under 1980-talet fanns det harstövare i var jägares hundgård och det var oerhört gott om skogshare i Sverige. Men i takt med att hararna minskade i antal samtidigt som rävarna ökade och rovdjuren gjorde sitt intåg har både harhundar och -jägare minskat i antal.

Men att det bara skulle ha med rovdjur att göra slår Bengt Johansson ifrån sig.

– Visst inverkar det att man riskerar sina hundar men jag tror också att det beror på samhället i stort. Det är ingen som vill sitta ensam i skogen och lyssna på en hund som driver hare. I dag vill de unga jägarna ha fart och fläkt, social samvaro och många chanser att skjuta. Så blir det riktigt aldrig under harjakt.

Väntan, att alltid låta hunden leta själv och inte gå med den ger bättre sök och en mer självständig hund. Man kan alltid dricka kaffe undre tiden, för tids nog kommer upptaget.

Harjakten skiljer sig från andra jaktformer genom att man inte behöver röra sig tyst i marken eller bry sig så mycket om ifall man själv lägger vittring i skogen. Haren kommer ändå. Så när det blir kyligt letar Bengt Johansson upp en törstubbe och tänder en brasa som snart sprakar i lä för vinden.

Precis då hörs de första skallen från skogen, Ayla har rest haren och äntligen klingar drevet runt sätern.

Bengt Johansson har haft sju stövare genom åren, de flesta hamilton. Han har gedigen erfarenhet och meriter från stövar-SM bland annat. Han sörjer den höga medelåldern på harjägarna men har inget egentligt svar på hur man kan locka fler och framför allt yngre jägare.

Vi ställer oss på pass på den lilla vägen som löper genom fäbodvallen för enligt Bengt Johansson så är det till vägarna som haren alltid söker sig. Men han håller sig också nära ett av husen där haren förra gången han var här kröp in under husgrunden. Bengt Johansson vrider huvudet fram och tillbaka, beredd på att haren när som helst ska komma ur skogen. Drevet böljar fram och tillbaka och ibland skymtar vi Aylas gulorange väst mellan granarna

Men det blir ingen hare den här gången. Ayla driver men blir så småningom mer och mer frustrerad och vi kan konstatera att haren även den här gången krupit under ett gammalt hus och gömt sig där.

– Då får den vara ifred, vi hittar en ny, säger Bengt Johansson och kopplar sin hund.

Om det inte vore för pejlen skulle Bengt Johansson sluta släppa hunden. Den ger en extra säkerhet och ger möjlighet att alltid veta var hunden är.

LÄS MER: <a href="http://www.atl.nu/skog/radjursexplosion-problem-for-gotlandska-skogsagare/">”Halvera råddjursstammen”</a>

LÄS OCKSÅ: <a href="http://www.atl.nu/skog/skyddsjakt-pa-tio-bavrar-2/">Skyddsjakt på bäver</a>

PREMIUM: <a href="http://www.atl.nu/skog/en-kamp-att-halla-hungriga-svin-i-schack/">Ständigt på jakt efter hungriga svin</a>

PREMIUM:<a href="http://www.atl.nu/lantbruk/svart-for-jagarna-att-jaga-tillrackligt-med-alg/"> Därför minskar älgjakten</a>

Bengt Johansson är harjägaren personifierad. Han tillbringar en stor del av jaktsäsongen i skogen med bössa och hund. Oftast helt ensam.

Harjakt med stövare - så går det till

Man släpper hunden i ett område och låter den leta rätt på nattspåren efter haren och så småningom söka upp den där den tagit daglega. Ofta kommer hunden riktigt nära innan haren lämnar sin lega. Sedan driver hunden haren under skallgivning och målet är att haren ska gå i pass för en jägare.

Harjakt ställer höga krav på hunden eftersom den lämnar mindre vittring än annat vilt, den är också duktig på att lura hunden genom att gå tillbaka i sina egna spår, göra avhopp och annat som leder till att hunden får tappt - det vill säga tappar spåret.

Hamiltonstövaren var under 1980-talet en av de mest populära hundraser och anses av många vara Sveriges nationalhund. Rasen är uppkallad efter hovjägmästaren Adolf Patrik Hamilton, grundare av Svenska Kennelklubben.

Stövare har funnits i Sverige sedan flintlåsgevärets intåg i början av 1600-talet. Den svenska stövarstammen grundades på 1600-talet och 1700-talet av hundar som fördes hem från krigen i Europa. När den självägande allmogen fick jakträtt under tidigt 1800-tal ökade behovet av stövare. 1921 blev Hamiltonstövaren erkänd som egen ras.

1989 registrerades 1800 hamiltonstövare i Sverige, 2009 400 stycken men från 2010 har det årliga antalet registreringar legat mellan 250 och 200 hundar årligen. Det har resulterat i en mycket smal avelsbas och rasen riskerar att på sikt helt dö ut.

I Sverige finns två hartyper. Skogshare och fälthare, den senare är något större och skogsharen blir under vintern vit vilket inte sker med fältharen. Båda arterna finns i större delen av Sverige men skogsharen är vanligare norrut medan fältharen finns i större numerär söderut. Det sägs också att fältharen konkurrerar ut skogsharen. Det förekommer korsningar mellan de två typerna.

1989 registrerades omkring 1800 Hamiltonstövare i Sverige, i dag registreras omkring 200 och trenden är lika även för de andra stövarraserna med hare som specialitet. Vad har hänt med harjakten? Är den svenskaste av de svenska jaktformerna är på väg att försvinna?