Ann-Helen Meyer von Bremen

Sime Darbys oljepalmsplantage i Riau på Sumatra.

Oljepalmsplantagen i Riau på Sumatra är ett eget litet samhälle. Här finns daghem, skolor, sjukvård, moské, kyrka och mycket annat.

Världens mest använda vegetabiliska olja är hårt kritiserad. Det märks redan när vi från Sverige försöker boka in en intervju med något av palmoljeföretagen i Indonesien. Efter många försök tas vi till slut emot av Sime Darby, en av världens största producenter.

Det malaysiska bolaget var bland de första som etablerade sig i Indonesien och var även med och startade certifieringen för hållbar palmolja, RSPO (Roundtable on Sustainable Palmoil).

Många års arbete i en kritiserad bransch har gjort att företaget har insett vikten av transparens och att ta ett visst socialt och miljömässigt ansvar för sin verksamhet.

Arbetarbostäderna är i gott skick, minimilönen är mer än dubbelt så hög som den lagstadgade och arbetarskyddet är viktigt. Från företagets sida berättar man stolt att det under flera år inte har skett några allvarliga arbetsplatsolyckor.

En av de 1 600 personer som jobbar på plantagen är Musliadi från norra Sumatra. Även hans fru är anställd här och deras sexåriga son går i en av plantagens skolor. Fem meter ovanför Musliadis huvud sitter den 20-30 kilo tunga klasen med de röda oljefrukterna som han sågar ner med en grensåg. Han har hunnit skörda drygt 30 klasar under förmiddagen, ansiktet och halsen blänker av svett och myrorna i gräset bits.

– Det är ett tufft jobb. Du måste vara frisk och disciplinerad, säger han.

Hans mål år att jobba ihop pengar för att återvända hem till sin by och köpa mer mark till sin lilla gård som svågern nu sköter om. Ett hektar ris, majs och palmolja ska bli två, är det tänkt. Jo, han odlar oljepalm också, liksom miljoner andra småbönder som står för cirka 40 procent av Indonesiens oljepalmsodlingar.

<h3>Kemikaliesprutandet kvinnlig syssla</h3>

Om skördandet är en manlig syssla är kemikaliesprutandet en kvinnlig sådan. På ett fält längre bort går kvinnor i skyddsutrustning med tankar på ryggen och sprutar ogräsmedel under träden och längs gångarna för att hålla gräset i schack och därmed underlätta för skörden.

Två gånger om året sprutas ogräsmedel och vid behov används även kemikalier mot insekter och sjukdomar, främst mot noshornsbaggen när palmen är nyplanterad.

Det används också en hel del biologisk bekämpning som feromoner, plantering av växter som lockar nyttoinsekter, rovfåglar mot råttor och så vidare. Om kemikalieanvändningen inte är särskilt hög, används det betydligt mer konstgödsel och den utgör 60 procent av företagets kostnader. Generellt kräver dock oljepalmen betydligt mindre konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel än andra oljeväxter.

Oljepalmen ger per hektar fem gånger mer olja än raps. För en hög kvalitet på oljan bör de skördade klasarna pressas inom ett dygn. På kvarnen sker en omfattande industriprocess i flera steg under cirka sju timmar. Det mesta av restprodukterna cirkuleras eller komposteras. Här produceras drygt 30 000 ton olja per år som skeppas till Rotterdam och kunderna i Europa.

Sime Darby får inte utöka sina arealer enligt Indonesisk lag. I stället satsar företaget på intensifiering genom mer högavkastande sorter och att förbereda för ökad mekanisering.

– I dag är oljeskörden 4 - 5 ton per hektar men vår forsknings- och utvecklingsavdelning tror att det går att nå 10 ton, säger hållbarhetschefen Pak Pira.

Det är en klaustrofobisk känsla att färdas genom ett landskap som enbart består av oljepalm. Jag frågar Pak Pira vad han tycker om det enformiga landskapet.

– Invånarna får jobb, staten får skatteintäkter och en massa byar, ja hela samhället, utvecklas. Det byggs vägar. Tidigare var den här vägen så dålig att det tog två timmar att ta sig till byn. Nu går det på 30 minuter.

Och visst är det bekvämt, men det går samtidigt inte att bortse ifrån att Indonesiens drygt 7 miljoner hektar oljepalm har trängt undan djur, natur och människor och att en oerhört rik biologisk mångfald har gått förlorad.

Under 2015 importerade Sverige 125 000 ton palmolja. Ungefär hälften används till biodiesel, hälften, eller cirka 60 000 ton, används inom livsmedelsindustrin, enligt Livsmedelsföretagens uppskattning. Det innebär att vi konsumerar drygt 6 kilo palmolja per person, dubbelt så mycket som smör. Palmolja hittar vi främst i margarin, bakverk, konfekt och glass. Enligt Jordbruksverkets statistik importerades även 36 000 ton oljekakor från palm, vilket är en tiondel av foderimporten i form av oljekakor.

Indonesien är världens största producent av palmolja, tätt följt av Malaysia. Landet odlar oljepalm på 7,8 miljoner hektar, en yta nästan lika stor som Tjeckien. Uppskattningsvis 5 miljoner indonesier försörjer sig på palmolja. Skövling och bränning av värdefulla regnskogar och anläggning av plantage på torvjordar med kraftiga utsläpp av koldioxid, har gjort palmoljan kritiserad. Indonesien ligger trea i världen när det gäller växthusgasutsläpp. Under de senaste åren har Indonesien skärpt skyddet för regnskog och torvmarker och takten på avskogningen har minskat markant.

10 000 hektar oljepalm ger försörjning åt hela 1 600 människor. Följ med ATL på ett besök hos människorna bakom produktionen av den kontroversiella palmoljan.

Följ med ATL på ett besök där kontroversiella palmoljan produceras.