Mikael Gianuzzi

2014 tog den då 24-årige mjölkproducenten Simon Hagemann över ansvaret för driften av mjölkgården i byn Groß Reide nära den danska gränsen. Företaget omsatte 1,7 miljoner euro 2016 varav 60 procent kom från mjölk, djur och lantbruk medan 40 procent kom från den egna biogasanläggningen. Gården producerar 1,3 miljoner liter mjölk årligen.

Resultatet var vinst på en halv miljon euro 2016.

Enligt Simon Hagemann är gårdens starka resultat inte typiskt för tysk mjölkproduktion utan en effekt av ett målmedvetet fokus på intäkter och kostnader.

- Investeringarna är alltid noga genomtänkta. Vi köper genomgående de billigaste systemen. Det skiljer oss nog från andra. Vi har till exempel inte en traktor som är yngre är 20 år på gården. Av samma skäl har vi valt bort mjölkrobot, säger Simon Hagemann till ATL.

Det är också orsaken till att Simon Hagemann inte är intresserad av att bli leverantör för Arla som är verksamma på den tyska marknaden sedan 2011.

- Det skulle innebära för höga produktionskostnader. De ställer för höga krav på produktionsutrustning och insatsvaror.

På intäktssidan jobbar gården med mjölkpriset och byter mejerikooperativ från Holtsee till Darmstedt vid årsskiftet. Det råder konkurrens på marknaden och bara i delstaten Schleswig Holstein har åtta mejerikooperativ. Darmstedt betalar för dagen 42 cent per kilo mjölk vilket är fem cent högre än Holtsee. Under 2016 låg skillnaden i snitt på 3,5 cent till Darmstedts fördel.

- Darmstedt är ett större kooperativ och har lägre overheadkostnader. Dessutom är de inriktade på det lägre segmentet på marknaden med billigare produkter. De tillverkar till exempel en ost prissatt för den tyska massmarknaden, berättar Simon Hagemann.

När Ryssland införde importstopp av livsmedel från EU 2014 drabbades tyska mjölkproducenter hårt.

- Det var en tuff tid, speciellt som Holtsee exporterade större delen av sin dyra ost till Ryssland. Mjölkpriset föll från 45 till 26 cent på ett par veckor och vi kunde bara få avsättning för dryckesmjölk, säger Simon Hagemann.

Simon Hagmann bedömer att snittpriset över en femårsperiod måste ligga på 30 cent för att gården ska få full kostnadstäckning.

- I dag snittar vi på 33 cent. Det är ok men det är inte bra. Samtidigt tror jag att kring 30 procent av de tyska mjölkbönderna behöver ett pris på över 45 cent. Konsekvensen blir sannolikt att många kommer att lägga ned inom de närmaste åren.

<h3>"Här slutade världen en gång i tiden"</h3>

Phillipp Momeyer, 31, är grisproducent och har sin gård belägen strax utanför Uelzen i delstaten Niedersachsen, 15 kilometer från den forna gränsen mot DDR.

- Här slutade världen en gång i tiden, skojar Phillipp Momeyer.

2016 omsatte grisgården 2,5 miljoner euro och redovisade ett vinst på 170 000 euro. I år väntas ett lägre resultat.

- Kanske 100 000 euro om allt går bra men det beror helt på slaktpriset, resonerar Phillipp Momeyer.

Här finns en nybyggd anläggning med plats för drygt 3 000 grisar och i en äldre byggnad finns ytterligare 600 platser. Omsättningshastigheten är 3,5 gånger på ett år vilket betyder kring 12 000 grisar. Phillipp Momeyer köper in smågrisar från producenter i östra Tyskland och prisnivån ligger i dagsläget på 60 euro. Foderkostnaden för att få upp slaktvikten till 120-125 kilo innebär ytterligare 60 euro.

Tyskland är i dag självförsörjande till 120 procent på fläskkött och det är de sista 20 procenten som exporters som sätter marknadspriset. De tyska slakterierna tror på fortsatt goda exportutsikter och i samband med att efterfrågan på slaktsvin ökar stiger även priset som i dag ligger på 1,45 euro per kilo. Noteringen är rätt bra, tycker Phillipp Momeyer, men påpekar samtidigt att priset låg på 1,8 euro i somras. Toppnoteringen varade i runt sex veckor innan priset började falla tillbaka.

- Vägen mot en pristopp är ganska lång medan vägen utför är brant. Det viktigaste för oss är ändå marginalen eftersom priset på kultingar skuggar priset på slaktsvin med någon veckas förskjutning, säger han.

<h3>Nya regelverk skapar tuffare förutsättningar</h3>

I Tyskland ligger fläskköttskonsumtionen på 48 kilo per person och år av totalt 68 kilo kött. Fläsk har gått tillbaka något till förmån för nöt och fjäderfä och även om Phillipp Momeyer vet att konsumenterna gillar det tyska köttet menar han samtidigt att marknaden inte är beredd att betala för extra för till exempel djurvälfärd. Ekomarknaden i Tyskland ligger på fem procent när det gäller mjölk och andra jordbruksprodukter. För fläskkött handlar det om en procent.

Och det kommer att bli tuffare att bedriva grisproduktion i Tyskland i framtiden, tror Phillipp Momeyer. Detta är ett resultat av nya regelverk.

- Det handlar om politikernas syn på djurvälfärd och det är nya regler vi inte kommer att kunna ta betalt för. Grisuppfödare i Polen och Nederländerna har inte samma regelverk och kan exportera billigt fläskkött till Tyskland, säger Phillipp Momeyer.

Gården: 95 hektar åker + 5 hektar skog

Produktion: 3 500 slaktgrisplatser. Odlar foder- och brödvete, sockerbetor och majsensilage till biogasanläggning

Anställda: Simons bror är anställd på halvtid

Produktion: 170 mjölkande kor och 1,3 miljoner kilo levererad mjölk per år. Odlar enbart vall. Biogasproduktion

När ATL träffar de två tyska lantbrukarna Simon Hagemann och Phillipp Momeyer är den gemensamma faktorn för lönsamhet tydlig: Effektiv bulkproduktion snarare än förädling och nischproduktion.