Anders Fällman

Detta är ett reportage ur Lantmannen nr 9/2020. <a href="https://www.lantmannen.nu/prenumerera/">Vill du läsa mer om tidningen eller teckna en prenumeration? Klicka här!</a>

Hans Andersson har många strängar på sin lyra. Högutbildad ekonom, skicklig växtodlare och ett intresse för kultur och samtidshistoria.

Vi söker skugga under fruktträden hemma hos Hans Andersson, som bjuder på hembakt sockerkaka, pepparkakor, kaffe och flädersaft. Han bor idylliskt på sin mors föräldragård utanför Örsundsbro, ett stenkast från Giresta kyrka som bland annat är känd för finansmannen Anders Walls engagemang.

Det finns en dramatik i samtalet om gårdens historia. Åkermarken löpte risk att begravas under asfalt och betong när försvarsmakten övervägde att bygga flygflottiljen F 16 längs Örsundaån i stället för stadsnära norr om Uppsala. Men etableringen blev inte av och nu är gården Hans Anderssons hem och en miljö där han på fritiden får utlopp för sitt intresse för praktiskt lantbruk, spannmålsodling på 65 hektar och 80 hektar skog.

Grödorna signalerar noggrannhet, kunskap, intresse och hög ambitionsnivå. Ärterna, vårvetet, kornet och höstvetet är jämna bestånd med bra potential och hanterade med tajming och koll på detaljerna.

– Jag har mycket gott samarbete med grannar som gör en hel del av körslorna, och vi försöker att anpassa körslorna efter förhållandena på de olika gårdarna. Det roligaste är tröskningen och det värsta är jobbet i torken, ler Hans Andersson som också påpekar att han har mycket gott stöd från syskon med familjer.

Släktgården i den anrika kulturbygden där Hans Andersson tillbringade somrarna som barn är numera hans hem och deltidssyssla.

Gården har varit i släktens ägo sedan början av 1900-talet och han tillbringade många somrar på gården innan det så småningom blev hans boställe när han återvände från universitetsstudier USA i slutet av 1980-talet.

Hans var för liten för att minnas sina första år på Näckrosvägen i Solna. Pappa var lantmästare och familjen flyttade till Tierp och en tjänst som jordbruksinstruktör på Hushållningssällskapet, med all typ av rådgivning. Några år senare gick flyttlasset igen. Denna gång till en nybyggd villa nära Ultuna, som blev inflyttningsklar på mammans 40-årsdag.

– Det var nog den bästa present min mamma kunde få och de bodde där livet ut. Åren i Tierp lever vidare så till vida att ett par av min fars rådgivningsgårdar har varit fallföretag i kursen Lantbruksekonomi och driftsplanering.

Till vardags pendlar han in till Ultuna, men i mer begränsad omfattning under rådande covid-19. Rollen som professor i lantbrukets ekonomi förvaltar han helst i universitetsmiljön, i kontakterna med kollegor och studenter.

Ett jämnt ärtbestånd indikerar skicklig etablering på en jord i god hävd, fri från skadlig markpackning.

Det återspeglas i ett omvittnat starkt engagemang i SLU:s forskning och undervisning. 2004 utsågs han till årets agronom. 2017 mottog han SLU:s pedagogiska jubileumspris för sitt mångåriga engagemang för SLU:s utbildningar och 2019 blev han hedersledamot i Ultuna Studentkår. I motiveringen beskrivs en kunnig och hängiven utbildare som också gärna delar bord med studenterna på lunchrestaurangen och i kåraktiviteter, bland annat i Studentkårens Råd.

– Vill du läsa motiveringen, undrar Hans Andersson leende som bekräftelse på sin genuina tacksamhet för utnämningen.

I den akademiska världen är han en ekonom som kan föra ned teorier till verkliga och intressanta resonemang för studenterna och den förmågan bottnar i starka referensramar i praktiskt lantbruk.

– Under ”Propp-året” 1971 var jag inställd på att läsa växtodling, men ändrade mig och valde ekonomisk inriktning när jag kom till Ultuna. Då saknade jag den agrara kopplingen och övervägde faktiskt att ändra inriktning en gång till, till växtodling.

Efter agronomexamen 1977 väntade jobb med skatte– och finansieringsfrågor, undervisning, en första period i USA och ett beslut att återvända en andra gång till en doktorandutbildning på University of Minnesota.

– Jag disputerade 1989 i ämnet ”Agricultural and Applied Economics” på en avhandling rörande jordägande och arrende. På den tiden hade svenska universitet och högskolor svårare att erbjuda bra forskarutbildningar i ett socialt sammanhang. Därför sökte jag mig till USA och vistelsen gav en mängd kontakter med människor från olika delar av världen som numera är verksamma i internationella organisationer, företag och universitet världen över.

En forskare behöver i regel kombinera forskning och undervisning men när Hans Andersson återvände från USA till Ultuna var det inte undervisning som hägrade i första hand. Ändå lät han sig övertalas av dåvarande studierektor att ta ansvar för en kurs i driftsplanering.

– Spontant gillade jag inte förslaget, jag tyckte ämnet kändes föråldrat, men lyckligtvis accepterade jag förslaget och kursen är fortfarande populär. Man kan konstatera att jag hade fel.

En utexaminerad agronomekonom säger att det var den kursen som gjorde ämnet begripligt tack vare grupparbeten där fallföretag med olika driftsinriktning tillät studenterna att räkna på deras företag. ”Det var som att göra lumpen, plötsligt visste man vad det handlar om. Och de jag gick med tycker som jag”.

Hans Andersson och några studenter på besök hos ett av lantbruken som är fallföretag i en ekonomikurs. Hans Andersson har coachat många ekonomagronomer genom åren

Intresset för undervisningen och SLU:s utveckling sedan Lantbrukshögskolan blev ett lantbruksuniversitet med sektorsansvar, är starkt. Han noterar ett relativt svagt söktryck till agronom– och jägmästarutbildningarna de sista fem åren och att andelen agronomer och jägmästare av alla som disputerar på SLU har minskat.

– Båda trenderna är problematiska för ett universitet som bedriver yrkesutbildningar.

Forskare och doktorander från andra universitet och andra länder berikar, men Hans vill se fler agronomer och jägmästare disputera och söka forskartjänster efter examen eftersom det har långsiktig betydelse för kvaliteten och inriktningen på SLU:s yrkesutbildningar.

– Om jag ska fortsätta med en analogi till en internationell storklubb i fotboll tolkar jag trenden som att SLU inte har lyckats fullt ut med ungdomsverksamheten, där en framgångsrik storklubb strävar efter att utveckla talanger till alla lagdelar.

Hans Andersson anser att SLU lockar en stor andel generalister till utbildningarna men kanske en för liten andel specialister. Uppfattningen är intressant i debatten om de förslagna förändringarna av agronom– och lantmästarutbildningen. Kritikerna hävdar att omgörningen riskerar att späda på det minskande intresset och utbilda färre generalister till lantbrukssektorn.

– Jag ser inte att den är drastisk, snarare en ompaketering av dagens utbildningar. Utmaningen i att genomföra bra yrkesutbildningar ligger i att kunna rekrytera forskare och lärare med god vetenskaplig och pedagogisk förmåga och relevanta referensramar för utbildningarna.

Analysen av sitt eget universitet är allvarsam och svaret på vilket som är det tuffaste piller han har levererat internt dröjer trots att det ligger på tungan.

– Varför har vi ett svagt söktryck, trots att vi har mycket större forskningsanslag per student jämfört med andra lärosäten, exempelvis Uppsala universitet och Örebro universitet. Agronomer är en relativt anonym grupp som behöver synas mer. Arbetsmarknadskvällar och Näringslivsdagar har visat sig ge bra respons.

Vad säger man till en som är mellan 20 och 25 och som säger, ”jag har betyg för Handelshögskolan men mamma och pappa tycker att jag ska söka till agronomekonom. Hur ska jag göra?"

– Då skulle jag vara ärlig. Om du har ett genuint intresse för jord och skog, önskar utveckla din kompetens rörande dessa näringar och vill få tillgång till en synnerligen inspirerande studiesocial miljö, ska du välja agronomutbildningen. Om du prioriterar andra intressen kan Handelshögskolan vara aktuell.

<h3>”Jag kanske är ett exempel”</h3>

Utvecklingen i lantbruket är snabb koncentration, med färre mjölk– och grisföretag och ett par hundra fjäderfäföretag. Samtidigt konstaterar Hans Andersson att det finns cirka 60 000 lantbruksföretag i Sverige och då kanske man som människa ska inse att det inte är säkert att framtidens möjligheter på landsbygden ligger i att investera mellan 20 och 40 miljoner i en animalieproduktion. Det är ett enormt åtagande där hela den sociala situationen blir beroende av att man lyckas genomföra investeringen.

– Det finns kanske andra verksamheter och kombinationer av verksamheter som kan ge en bra tillvaro och en rimlig ekonomisk avkastning. Jag kanske är ett exempel, säger Hans Andersson.

Hans Andersson håller tacktal vid promoveringshögtid på Uppsala slott.

<h3>Hans Andersson</h3>Ålder: 68 år.Bor: Giresta, Örsundsbro.Familj: Tre systrar med familjer.Fritid: Litteratur och samtidshistoria.Bil: Volvo XC 60.Favoritresmål: Österlen, Skåne.<h3>FEM SNABBA</h3>För 15 år sedan var budskapet att det är svårt att vinna stordriftsfördelar om man växer förbi 300 hektar. Håller den fortfarande??– Den håller i stort sett fortfarande men har förskjutits mot 400 till 500 hektar trots att danska studier tyder på väsentliga skalfördelar. Utmaningen är att kunna växa med bibehållen produktivitet. En annan viktig faktor är att försöka bygga ett brukande på hälften ägd jord och hälften arrende vilket ofta är en vettig balans.Håller du med om att lantbrukare som växer med arrenden kan vara mer flexibla?– Det stämmer. I gengäld ger köpt areal en avtagande räntekostnad över tiden medan arrendet följer prisutvecklingen på marken och det leder till ett kostnadsgap som växer över tiden.Vad betyder mest för att SLU ska klara att skapa bra och attraktiva utbildningar??– Svår fråga. Då säger jag att förmågan att skapa intresse för jord och skog är en av de avgörande faktorerna för att lyckas.Har SLU missat något viktig sak i marknadsföringen av sina yrkesinriktade utbildningar??– Det är viktigt att poängtera att livsmedels– och skogsindustriernas andel av industrins produktionsvärde i dag är cirka 25 procent. Ungefär samma värde noterades vid SLUs födelse 1977.Du är disputerad forskare som har lagt stort engagemang i undervisning på bekostnad av forskning. Ångrar du det?– Absolut inte. Jag har valt att jobba med det som roar mig och som känns givande.

Hans Andersson är ekonomiprofessorn som var snubblande nära att föredra växtodling under agronomutbildningen och nu kompenserar för vägvalet genom att på fritiden odla spannmål på 65 hektar.