Mari Nälsén

Jakt i pannlampans sken och dags för släpp. ”Det händer aldrig att hundarna skadar sig trots att de jagar i mörker”, säger Anders Hultstrand.

Anders Hultstrand och Annica Tengelin parkerar bilen vid en gård som ligger helt ensam vid vattnet. Här har de haft problem med grävling som varit inne i hönshuset och letat mat. Anders Hultstrand har precis fått tillträde till marken för grävlingsjakt och frågan är om det är han eller gårdsägaren som ser mest fram emot den kommande jakten.

– Jag har varit här och skydds­jagat grävling i byggnaderna tidigare i sommar. Men det finns fler av dem, berättar Anders Hultstrand.

Klockan är framåt elva på kvällen när alla hundar fått på sig västar och pejlar och jägarna känner sig klara. I pannlampans sken kryper de in under staketet till en hage efter att först har kontrollerat att boskapen befinner sig på annan plats. Hundarna är ivriga och visar att de har vittring på något intressant. Plötsligt blänker det till en bit bort och i lampskenet syns två par gula ögon blänka. Kanske är det en grävling, kanske en räv. Det tar bara några sekunder, så är den borta.

<h3>Plotthunden far i väg i mörkret</h3>

För Annica Tengelin och Anders Hultstrand, här med hunden Mac, är grävlingsjakt dels ett intresse, dels ett sätt att hålla hundarna i gång inför årets riktiga höjdpunkt: Björnjakten.

Anders Hultstrand släpper sin plotthund Mac och tänder den blå lampan på västen. Han far i väg i mörkret. Kvar med jägarna är finnstövaren Wolf och gråhundsvalpen Zäta. De är med för att se och lära.

Mac söker över stock och sten, hans blå lampa skymtar förbi i mörkret då och då, annars håller Anders Hultstrand koll på hans förehavanden via pejlen. En timme går och så en till.

Vi rör oss framåt, stannar och lyssnar. Klockan är nästan ett men något efterlängtat ståndskall hörs inte.

– Vi är kanske lite tidiga, grävlingen har inte hunnit vara ute så länge än och det är dåligt med spår, säger Anders Hultstrand.

Mac är präglad på grävling. Här spårar han grävlingskinn.

Grävling kan jagas på flera sätt – ett är att använda grythundar, vanligtvis små terriers som tar sig in i grytgångarna och skäller ståndskall på grävlingen medan jägaren gräver sig ned med spett och spade. Att jaga med skällande hund fungerar också men eftersom grävlingen är nattaktiv kanske det inte lockar lika många. Relativt vanligt är också fällfångst och vakjakt då jägaren sitter på pass och väntar in grävlingen.

Jakten bidrar inte med kött i frysen men är positiv på flera sätt. Vissa grävlingar har förkärlek för småviltets ägg och ungar, dessutom kan den gräva i trädgårdar och skada byggnader när den gör sina gryt.

I spannmålsfält kan den också orsaka betydande skada.

För Anders Hultstrand och Annica Tengelin är grävlingsjakten dels ett intresse, dels ett sätt att hålla hundarna i gång inför årets riktiga höjdpunkt: Björnjakten. De har även en grytterrier som får många jaktdagar per år.

Efter en svettig klättring upp för en kulle kommer vi upp på en gammal körväg. Efter flera timmar i mörkret börjar vi känna oss färdiga eftersom grävlingarna inte verkar vara hemma. Ingen hinner dock säga orden högt förr­än Mac börjar skälla helt nära. Pejlen visar att han bara är 75 meter bort.

I familjen Hultstrand-Tengelin finns också grytterriern Chippen som har många grävlingar på sin meritlista.

Det är 75 meter av tät granskog som forceras i skenet av pannlampor. När hunden är i sikte är besvikelsen stor. Det finns ingen grävling där, inte ovan jord i alla fall. Mac gräver frustrerat vid en av grytgångarna, stoppar ned nosen och skäller in i gången, sedan gräver han lite till. Grävlingen har gått i gryt och den tänker inte komma ut något mer den här natten.

Klockan är två på natten när vi börjar vandringen tillbaka till bilarna, gryningen är inte långt borta. Ingen grävling den här natten men än är inte sommaren och nattjakterna slut. De har bara börjat.

– Vi tar grävlingen en annan natt, säger Anders Hultstrand.

<h3>Jägarna</h3>Namn: Annica Tengelin, 37, Anders Hultstrand, 38 och plotthunden Mac, 6 år.Bor: Värmlandsnäs, Säffle.<h3>Fakta: Grävling</h3>• Nattaktivt mårddjur med randigt huvud som finns i stort sett hela Sverige. • Lever i gryt och är en allätare med förkärlek till daggmask. Den äter en del bär under höstarna och även spannmål, den är också en predator som gärna kalasar på småviltets ungar och ägg. • Sover i grytet under vintern och även ungarna föds där. • Kan ställa till med skador på byggnader, smådjur och grödor på gården. Källa: Svenska Jägareförbundet<h3>Jakt på grävling</h3>• Det är en relativt liten skara som jagar grävling men Svenska Jägarförbundet ser en ökning av intresset genom att fler hundar för framför allt grytjakt registreras i Svenska Kennelklubben. Ökningen kan också hänga ihop med en tidig start på jaktåret. • Grävlingen jagas för själva jaktens skull men också för predatorkontroll och när den gör skada på gröda och egendom. Den kan fångas i fälla, jagas med gryt- eller ställande hund eller under vakjakt där jägaren väntar in den vid en lämplig viltväxel.Källa: Svenska Jägareförbundet

Från och med den första augusti är det tillåtet att jaga grävling med hund. Det innebär en rivstart för det nya jaktåret när det inte finns så mycket annat att jaga. Det är också en chans för björn- och älghundar att lösjaga innan det blir skarpt läge några veckor senare.

Bra sätt att hålla i gång hundarna inför björn- och älgjakten.

Häng med på grävlingsjakt i natten

Skog

Intresset för grävlingsjakt ökar. Den drar i gång redan i augusti och är ett bra sätt att hålla i gång hundarna inför björn- och älgjakten.