Torbjörn Esping

Det enklaste är förstås att köpa färdigspetsade stolpar. Men det går också att samla egna klena stammar i skogen och spetsa. Och det går att spetsa för hand, yxa, röjkniv eller såg.

Vill man använda maskin är motorsågen ett alternativ. Eller så kallad barkskiva eller tiomannaskiva.

Gunnar Eriksson tjuvkopplar igång en gammal Volvo BM från 1953 på sonen Jonas Skoghs gård i Tvärred i Ulricehamn i Västergötland. Kraftuttaget har han kopplat till tiomannaskivan, en roterande stålskiva med två rejäla knivar, som med rejäla hugg vässar granpinnarna som Gunnar Eriksson bänder in mot skivan. Den skramlande spetsningen tar mindre än en minut.

Gunnar Eriksson vässar stolpar med begränsad assistans av sin hund Ingo.

– Den är skräckinjagande och den följer nog inte de skyddsregler som finns för dagens maskiner. Jag tror inte att man tillverkar nya, det här är nog 50-60-tal, säger Gunnar Eriksson.

Han har rätt i att det inte går att köpa några nya tiomannaskivor. Det finns nya knivar att köpa och skruva på. Då och då dyker det upp begagnat på Blocket eller på auktion. Där kallas de 10-man, barkskiva eller stolpvässare.

De är eftertraktade och dyra. På Blocket annonserades en skiva ut nyligen för 3 000 kronor, och på en auktion gick en stolpvässare för 2 600 kronor häromåret.

Nyspetsade granpålar i väntan på att kolas över öppen eld.

Tiomannaskivan kan vara farlig, dels eftersom knivarna roterar oskyddad, dels eftersom man riskerar slag från av stolpämnet som man håller i och bänder in mot skären. Ändå tycker Gunnar Eriksson att man kan rekommendera att den gamla maskinen.

– Det tycker jag absolut, har man lite respekt för vad man håller på med tror jag nog att man kan det. Man är ju inte så nära de farliga bitarna, det är inte farligare än en vanlig gräsklippare.

Stolparna på Kullagården ska V-ställas för att bära ett viltstängsel som ska hålla viltet borta från tall och löv på hyggena, som det finns många av på de 75 hektaren som far och son sköter tillsammans.

– Vi vill bevara och försöka få upp rase - rönn, asp, sälj och ek. Det är kvalitetsvirke egentligen. Älg och rådjur käkar upp det här innan det hinner bli något, säger Gunnar Eriksson.

Gunnar Eriksson gillar rase: rönn, asp, sälg och ek.

Även om ändarna som sätts ned i marken först kolas över öppen eld så är livslängden mycket kortare än tryckimpregnerade stolpar.

– De är inte alls lika hållbara, men det behövs inte för vårt användningsområde. Det räcker med fem, sex år, då har träden kommit upp så pass högt att de inte blir så hårt betade.

<h3>”Behöver inte gå på gymmet sedan”</h3>

Att köpa en stolpe kostar cirka 50 kronor styck. Den är lättare att köra ner i marken och håller längre än en spetsad granbit.

Å andra sidan har den som tillverkar sina egna stolpar råvaran gratis. Och tillverkar man många stolpar går även inköpet av en maskin att räkna hem.

Tiomannaskivan har två knivar som går att demontera, skärpa och justera.

För Gunnar Eriksson är arbetet så roligt att han inte räknar arbetstiden.

– Om det är roligt? Ja, det är alltid roligt att hålla på med gamla grejer, man får vara ute och det är fysiskt, man behöver inte gå på gymmet sedan.

Gammal teknik kan duga gott. Tack vare en gammal så kallad tiomannaskiva slipper Gunnar Eriksson i Ulricehamn köpa stolpar till viltstängslet.

Fixar stolparna med tiomannaskiva: ”Man behöver inte gå på gymmet sedan.”