Oskar Schönning

Henrik Bergman och hustrun Camilla Wengelin levererar mjöl från gårdens vete till en julmarknad.

Sommaren 2019: En bil stannar oväntat vid HansOls-gården i Hälsingland där Henrik Bergman och Camilla Wengelin bor. Det är en lantbrukare från Skåne som är på väg till sin dotters bröllop I Norrland. Nu behöver han 60 strån av råg till ceremonin. Inte på många mil har han sett så fina fält som vid det gula huset vid sjön Bergviken.

Det är trakter som länge dominerats av mjölk- och köttgårdar. På åkrarna växer i allmänhet vall. Men de senaste åren har det skett en förändring, berättar Henrik Bergman.

– Det var i början på 2000-talet det tog fart. Då var det många djurgårdar som la ner och då kom det loss areal.

Även trädor som legat med EU-stöd har kommit ut på arrendemarknaden, berättar han.

– Folk tycker att det är roligare och bättre att någon odlar på dem. Växtodlingen har ökat i hela Norrland.

Via halvtidsjobbet som växtodlingsrådgivare på Hushållningssällskapet har han en bra överblick i regionen. Spannmålsbönderna i trakten har inte blivit så många fler, utan snarare större, säger han och bekräftar bilden av att det fortfarande är ovanligt med växtodlare norr om Dalälven.

– Men svårare? Inte alltid, säger Henrik Bergman och nämner de färre växtskyddsproblemen som ett exempel.

Den egna gården har varit spannmålsgård sedan 1960-talet och numera arrenderar han åkrar ända in mot Söderhamn, 4 mil bort. Men han är ändå en liten spelare jämfört med många kollegor söderöver.

I södra Hälsingland är de fem, sex odlare som håller nära kontakt och utbyter erfarenheter, berättar han. Typiskt för området är att åkrarna är mindre och ligger mera utspridda. Det blir också mer vårsådd än längre söderut, särskilt efter den blöta hösten 2019.

Inriktningen på odlingen känns dock igen - höstråg, kvalitetsvete, grynhavre, maltkorn och foderkorn. Försäljningen sker i viss mån till lokala aktörer som Teve kvarn i Järvsö och Dalviks kvarn utanför Falun, men mest till jättarna Svenska Foder och Lantmännen.

Han har fått jobba för att Lantmännen ska ta emot vårvete vid mottagningen i Stugsund utanför Söderhamn. För att pricka in bästa priserna använder han sig av föreningens termins- och depåtjänster, men framöver står utökade tork- och lagringsmöjligheter på gården högt på önskelistan.

På gården finns också både höst- och vårryps. Här har Henrik Bergman engagerat sig genom oljeväxtodlarföreningen - och kompensationsstöden innefattar numera även oljeväxter.

– Ryps är en lite svårare gröda som många är förtjusta i, till exempel jordloppor, rapsbaggar och kålmal. Så det är lite mer finlir där, mer rattar att skruva på, säger Henrik Bergman.

ATL passar på att fråga om vad som sagts på bygden - att när andra bönder sår och ser vad som kommer upp, så ligger Henrik Bergman med lupp i fältet.

– Hahaha, det med luppen stämmer, säger hustrun Camilla Wengelin, som anslutit vid köksbordet.

– Om vi tar en tur med bilen en sommarkväll vill han ofta kliva ut på åkrarna och titta.

Henrik Bergman odlar spannmål i Strand, södra Hälsingland. I trakten är han känd för att studera fälten med lupp.

När Camilla Wengelin, som driver eget företag som coach och terapeut, kom in bilden för cirka tio år sedan fanns också en odling av Krav-grönsaker på gården. Grönsakerna såldes genom ett lokalt samarbete kring distribution, men även i en gårdsbutik där Henrik Bergmans föräldrar tidigare var engagerade. Men brist på tid och lönsamhet har gjort att paret nu gått ifrån grönsaksproduktionen.

– Där var vi kanske lite före vår tid. Nu är det väldigt inne med lokalproducerat, men när vi började var det ofta bara den billigaste pallen som gällde, säger Henrik Bergman.

Vid ATL:s besök ska paret leverera mjöl från Hallens kvarn i Kilafors till en julmarknad. Vetet kommer från gården, något som också görs tydligt på påsarna. Produkten ligger helt rätt i tiden och skulle säkert gå att ta bra betalt för.

– Men det är mest en rolig grej. Om man skulle satsa på det, då skulle man behöva bygga en riktig lina för att få rationalitet i produktionen, säger Henrik Bergman.

Vad var det då som gjorde att han blev växtodlare och inte djurbonde, som många andra i trakten?

– Dels har jag alltid gillat det som växer och att odla. Och så fanns det inte djur på gården när jag var liten.

Du har också ett stort maskinintresse?

- Ja naturligtvis. Var det en tröska någonstans på byn när man var liten så kunde man cykla fem kilometer för att titta.

Har du tittat på plöjningsfritt, som det talas mycket om nu?

– Ja, jag har tittat på det och funderat fram och tillbaka. Men de flesta jordar här mår ganska bra av att plöjas, särskilt en blöt höst som den här.

– Men sen är det ju också maskinparken som begränsar, så vi får se i framtiden, säger Henrik Bergman.

<h3>Henrik Bergmans tips till växtodlare norr om Dalälven:</h3>• Välj sorter som fungerar bra. Var lite på tårna och håll koll på utvecklingen. Även om det inte kommer så många nya sorter så ger det marginal om du gör 300 kilo upp i avkastning per hektar.• Styr med rätt näring i rätt mängd, till exempel fosfor och kalium. Just fosfor är en riktig käpphäst för mig eftersom vi har väldigt fosforsvaga jordar. • Sköt de arealer du har på bästa sätt, med dränering och kalkning. Maxa inte arealen, även om maskinkostnaderna per areal då blir lägre. Det gäller att känna jorden. <h3>HansOls i Strand</h3>Gården grundades 1535 och drivs nu i sextonde generationen.Växtodlingen bedrivs i enskild firma och omsätter ungefär en miljon kronor per år. Inga anställda, men vid arbetstoppar kan Henrik Bergman hyra in andra lantbrukare på orten, som har egna maskiner. Camilla Wengelin hjälper till med både råd och dåd och i vårbruket är även svärfar Roland med och kör. Den brukade arealen är på cirka 115 hektar, varav cirka 100 hektar är arrenderade.Odlingen är i huvudsak konventionell och sker mestadels efter traditionell plöjning.Närmast gården är odlingen ekologisk och här sker även odling av till exempel lin, potatis och andra köksväxter i mindre skala. Huvudtraktor är en 125 hästars John Deere 6810 från 2001 och skördetröska är en 18 fots Claas Lexion från samma år. Sådd sker med en Combi jet från Överum. I maskinparken finns även ett par ”nostalgitraktorer”, en gammal IH-574 och en Grålle som båda får tjänstgöra några timmar per år.

Växtodlingen ökar utanför Skåne, Östergötland och Mälardalen. Henrik ”Luppen” Bergman i Hälsingland har varit intresserad av växtodling sedan barnsben och har inga planer på att lägga av.

Henrik ”Luppen” Bergman i Hälsingland har varit intresserad av växtodling sedan barnsben och har inga planer på att lägga av.