Marcus Frennemark

Att Hälsingestintan AB med tillhörande dotterbolag gick i konkurs var ingen sensation. Sedan 2014 har bolaget brottats med kraftigt röda siffror och redan vid årsskiftet 2017-18 var aktiekapitalet så anfrätt att en kontrollbalansräkning fick upprättas. Den gången löstes situationen genom en nyemission där ägarna sköt till mer kapital.

Hälsingestintan är i producentkretsar mest bekant för sitt mobila slakteri som kommer till gården och slaktar nötkreaturen på plats. Den första och så vitt känt fortfarande enda ”anläggningen” av sitt slag i Europa.

Bakgrunden till satsningen på mobilslakteriet var att djuren skulle slippa stressande transporter, vilket utöver den etiska aspekten skulle höja köttets kvalitet och förstärka produkternas premiumkaraktär.

Ironiskt nog var det med den mobila slaktens intåg 2014 som bolagets ekonomiska utförslöpa började. Fram till dess jobbade man under bolagsnamnet Hälsinge Lantkök, men med Hälsingestintan som varumärke och marknadsförde premiumprodukter av svenskt nötkött.

Lönsamheten var god. Bokslutsåret 2012-13 var soliditeten 42 procent och förräntningen på totalkapitalet 11,7 procent.

Men utvecklingen och introduktionen av mobilslakteriet blev tuff och kantades också av anmärkningar från Livsmedelsverket. Trots en utvidgad ägarkrets med kända namn från andra delar av näringslivet gick det inte att få bolaget på fötter igen.

Det är bara att hoppas att dessa kapitalstarka ägare tar sitt ansvar och ser till att drabbade leverantörer, som fortsatte att sälja djur till Hälsingestintan in i det sista, kommer helskinnade ur detta.

För den svenska köttmarknaden i stort är Hälsingestintans konkurs på sin höjd en krusning på ytan. Företaget slaktade under fjolåret knappt 3 700 kreatur i sitt mobila slakteri. Det är mindre än en procent av hela storboskapsslakten i Sverige och de djuren fångas med lätthet upp av övriga slakterier.

När det gäller att tillgodose marknaden med premiumprodukter har dock storspelarna i branschen lärt sig ett och annat av Hälsingestintan under de två decennier bolaget funnits på marknaden. I branschens koncensus var Hälsingestintan en av uppstickarna som bröt mark och tog konflikterna med de stora drakarna. I dag ser vi en helt annan bredd i köttutbudet än i slutet på 90-talet.

Det kostar på att driva utveckling. Mobilslakteriet, som likt forna tiders hemslaktare kommer till gården, kan ha framtiden för sig. Konceptet kan effektiviseras när barnsjukdomarna arbetats bort. Marknaden kanske accepterar stigande priser på ”etiskt kött” i takt med att kött blir allt mer av en premiumprodukt.

Om Hälsingestintan verkligen drev utvecklingen framåt med sitt mobila slakteri återstår att se. Säkert är det inte. Djurtransporterna har förbättrats avsevärt och de traditionella slakterierna är extremt effektiva.

Men Hälsingestintan tog ut svängarna så länge dansen gick.

Ironiskt nog var det med den mobila slaktens intåg 2014 som Hälsingestintan ekonomiska utförslöpa började, skriver Marcus Frennemark i en kommentar till bolagets konkurs.

KOMMENTAR | ”Ironiskt nog var det med den mobila slaktens intåg 2014 som bolagets ekonomiska utförslöpa började.”

Hälsingestintans konkurs knappast förvånande

Lantbruk

”Ironiskt nog var det med den mobila slaktens intåg 2014 som bolagets ekonomiska utförslöpa började.”