facebooktwittermail d
Vi har byggt om och förbättrat Mina sidor! Det innebär att du måste logga in igen för att komma åt ditt konto. Hör gärna av dig till Kundservice om du upplever problem.

Håll vargstammen så liten som möjligt

Lars-Erik Liljelund (bilden) har lämnat sin rovdjursutredning. Ett delbetänkande lämnades i fjol, i vilket han angav antalet 450 för att vargstammen skulle vara livskraftig.

När nu arbetet är fullbordat finns det föga anledning att applådera som efter Åke Petterssons rovdjursutredning 2007. I den fick landsbygdens folk, de som har arbete och kostnader för växande rovdjursstammar, en röst. Den hörs inte i Liljelunds utredning.

Utredningen identifierar tre principer när mål för rovdjuren ska bestämmas: gynnsam bevarandestatus, internationella åtaganden gällande samerna och sociala och ekonomiska konsekvenser.

Den tredje punkten innebär att hänsyn ska tas till de besvär rovdjur kan medföra. Vid presskonferensen efter utredningens överlämnande var dock principernas tyngd klar: ettan övertrumfar trean.

Lars-Erik Liljelund konstaterade att för en med hans bakgrund (med doktorsgrad i ekologisk botanik) är det konstigt att slå fast att en livskraftig stam motsvarar ett visst antal djur, för att sedan med hänsyn till de socioekonomiska aspekterna hävda att det ska vara hälften.

Då har man ju inte längre någon livskraftig stam, argumenterar Liljelund, och då ”är det inte någon mening att ha djuren över huvud taget”.

Men det kan man nog tänka sig ändå. Det gamla taket på 210 vargar och licensjakt innebar inte alls att vargstammen knäcktes. Och de knep för genetisk förstärkning som finns kan väl prövas mer.

Utredningen innehåller en hel del som kostar pengar. Avtal liknande naturvårdsavtal är ett förslag, där markägare mot betalning ger rovdjuren en fristad. Mer pengar ska gå till förebyggande åtgärder, och ännu mer till rennäringen. Eftersom rovdjuren sprids krävs fler rovdjursakuter.

Mer pengar ska gå till den regionala förvaltningen. Regeringen och riksdag måste enligt utredaren inse att en rovdjurspolitik måste få kosta pengar.

Rovdjurens utbredning, och inte minst vargens, får konsekvenser för tamdjurshållningen, den biologiska mångfalden, löshundsjakten, eftersöksverksamheten, jaktarrendena med mera.

Folks oro och extraarbete går inte att sätta pris på. Varför är det så förtvivlat viktigt att vargen ska sprida sig? Vore det inte billigare och bättre om stammen hålls kort?