Ge klara spelregler om ni vill nå målen

För transporterna finns flera mål, tio procent förnybara bränslen 2020 och en fossilfri fordonsflotta 2030 samt, som sagt, nollutsläpp av klimatgaser 2050. För att vi ska nå målen måste politiken sträva ditåt, och framför allt måste den vara långsiktig. Politiken bör lägga fast mål men inte detaljbeskriva vägen dit. Vad som dock måste bromsas är de fossila bränslena.

Det är trist att konstatera att regeringen inte precis agerar i riktning med detta. Miljöbilsreglerna har till exempel gett en dieselbilboom. De nya reglerna från årsskiftet är närmast stick i stäv med målen, nu kan även tunga bränsleslukare klassas som miljöbilar. Det blev inte heller något metanreduceringsstöd i senaste budgeten.

Miljöprofilen Björn Gillberg, som vill tillverka metanol av skogsavfall i Värmland, har kritiserat regeringen hårt för att den utestänger andra generationens biodrivmedel genom den aviserade kvotplikten som innebär obligatorisk iblandning av etanol och rapsbaserat dieselbränsle i bensin respektive diesel. Han applåderar å andra sidan EU-kommissionens förslag att begränsa användningen av förnybara bränslen från jordbruksgrödor som också kan användas till mat.

Att på det viset tvinga fram annan teknik kan gå, men man bör hålla i minnet att det finns mark som skulle kunna användas till drivmedelsproduktion om vi bara vill. Det odlas till exempel vin på sex miljoner hektar i världen. Ännu större arealer används för spannmål till öl och brännvin. Sveriges fritidshästar sätter i sig foder från en areal motsvarande halva Skånes åkerareal. Varför är inte dessa arealer med i debatten om mat kontra bränsle? Det spelas för övrigt golf på en hel del mark också som kunde användas till något nyttigare.

För fem år sedan visade Volvo upp sju lastbilar för sju olika sorters förnybara drivmedel. Tekniken finns, men klara och långsiktiga spelregler behövs för att såväl Volvo som andra motortillverkare och, inte minst, bränsletillverkare inklusive jord- och skogsbruket, ska våga satsa ordentligt.