Ge djurbönderna förhandlingsfrihet

HK Ruokatalo bytte namn till HK Scan och blev ett storföretag med den svenska slakteriverksamheten, som samlades i Scan AB. Swedish Meats fick en massa pengar i form av aktier i HK Scan men inget att göra, och bytte namn till Sveriges Djurbönder.

Finländarna hade rykte om sig att vara affärsmässiga och få saker att hända, men här tog de sig tydligen vatten över huvudet. Någon vidare placering har inte HK Scan-aktierna varit.

Sveriges Djurbönders styrelse har envist hävdat att deras ägarandel ger inflytande via styrelseposter, och har köpt till fler aktier. Men 13 procent förslår inte långt. Inflytandet finns knappast på riktigt och kursen dalar.

Under resans gång har föreningen utsatts för intern kritik, medlemmar har gång på gång efterlyst en verksamhet som ger medlemsnytta och somliga vill att föreningen likvideras även om det inte finns pengar till full utbetalning av insatserna.

Vid stämman i veckan presenterades en medlemsundersökning. Medlemmarna vill att föreningen hjälper till med prisförhandlingar och med konkreta avtalsförslag med slakterierna.

Det vore ju bra, men det krockar med den verksamhet som Sveriges Djurbönder har försett sig med, livdjurskrediter, och banden till Scan AB och HK Scan. Pengar lånas ut till Scan AB:s livdjursförmedlingsbolag SLS som i sin tur lånar ut pengar till uppfödare så att de kan finansiera sina livdjursinköp.

De uppfödare som lånar pengar av SLS är bundna till att skicka sina slaktdjur till Scan. SLS vill förstås köpa in så billigt som möjligt, och vill inte att djurbönder går samman för att få ut ett högre pris för slaktdjuren. Det vill säga det som bondekooperationen en gång skapades för.

Sveriges Djurbönder är bakbundna. Enda sättet att föreningen ska bli en samlande kraft för att höja lönsamheten på gården, som den vill vara, är att klippa banden till SLS och Scan. Djurbönderna måste vara fria att förhandla.