Gårdsstödet får allvarliga bieffekter

Men på en punkt har det blivit fel: bieffekterna av gårdsstödet framstår som ett allt allvarligare problem.

Jordbruksverket publicerade i förra veckan en studie över gårdsstödets effekt på markpriserna. Föga överraskande visas att det frikopplade gårdsstödet kapitaliserats i värdet på jordbruksmarken.

Ett frikopplat stöd skulle göra det möjligt för jordbrukaren att producera det som marknaden efterfrågar utan att styras av stöd kopplade till en viss produktion. Men effekten är snarare inlåsning.

De som vill bruka mer mark kommer inte åt den eftersom vissa jordägare lyfter gårdsstöd utan att producera något och trivs med det.

Hundratusentals hektar mark ligger för fäfot. Visst kan man hävda att det är bristande lönsamhet som gör att en viss mark inte brukas, men grannen kanske kunde få bättre lönsamhet totalt sett om han eller hon kom åt den.

Den mark som släpps ut till försäljning eller arrende blir det slagsmål om, som den med störst plånbok eller välvilligaste bank vinner.

Den strukturrationalisering som svenskt jordbruk behöver försvåras därmed, och en prisbubbla blåses upp. Konsekvenserna av hur det går när en sådan brister ser vi i Danmark. De som vill in i näringen får det förstås också svårare om inträdesbiljetten är dyr.

Slutsatserna är knappast överraskande. För fyra år sedan presenterade dåvarande Livsmedelsekonomiska institutet en analys som visade att gårdsstödet inte ger jordbrukaren bättre inkomster. Allt blir ju bara dyrare om systemet tillåter höga kostnader.

Den förestående reformen av EU:s jordbrukspolitik lär utjämna men inte ändra på gårdsstödet. Det är bra för dem som redan är inne i systemet, men på sikt är nuvarande ordning inte hållbar.

Ett stort problem är hur en förändring ska gå till - och vad ska komma i stället?

Att bara slopa gårdsstödet skulle kraftigt skada jordbruket i Sverige och EU. Rimligen måste gårdsstödet fasas ut under lång tid.

Det måste naturligtvis ske i samma takt i alla EU-länder, politiken är ju gemensam.